# ID: svediakorp-gov439869
# author: Mennitti (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka Antonione för att han stannat kvar så länge.
Jag måste säga att den här debatten inte tillför något nytt utöver det vi redan vet, för även om det är sant att det finns ett generellt problem i fråga om hållbar utveckling återstår det faktum att vi under den här perioden står inför utvidgningen - inte en fullständig, men dock stor utvidgning.
Det kommer att vara 25 länder i Europeiska unionen och vi måste rusta oss så att vi kan knyta närmare kontakter mellan medlemsstaterna.
Närmare kontakter innebär mer trafik och fler kulturella, ekonomiska och handelsmässiga utbyten; eftersom utbyten innebär överföring av kunskap och välfärd medför detta att Europa kan öppna dörren för ytterligare utvidgningar med slutmålet att skapa en total enighet på hela kontinenten.
Med detta i åtanke kan jag konstatera att kvällens debatt i princip baseras på arbetet i Van Miert-gruppen och framför allt de prioriteringar som gjorts i enlighet med kriterier som enligt min mening måste analyseras på djupet.
Jag kan inte räkna upp dem alla, så jag begränsar mig till att nämna de tio främsta transeuropeiska korridorer som planeras och det faktum att dessa infrastrukturer i grund och botten först och främst har bedömts med hänsyn till den nuvarande europeiska unionen, snarare än det framtida EU; med detta menar jag att betydande påtryckningar har utövats av de länder som redan är medlemmar, medan de som i realiteten redan knackar på Europeiska unionens port inte hade någon förhandlingsmakt, med den följden att vi nu i huvudsak befinner oss i ett läge där vi verkligen behöver beakta deras behov.
Jag skulle vilja - inte av en händelse, utan som ett exempel - nämna korridor 8, en av de två korridorer som rör Italien.
På förteckningen över prioriteringar har den nästan fått lägsta behovsnivå, trots att en stor bro skall öppnas som blir en länk till Balkan där folket, trots följderna av kriget nyligen, redan uppvisar en ökande tillväxttakt och utgör ett skolexempel på hur gemenskaper som de i södra Italien, ett område med 20 miljoner invånare, som just genom kontakterna med Balkan och länderna i öst, kan spela en avgörande roll inom Europa och bli ledande inom utvecklingen.
Fru talman!
I väntan på de nyheter vi ännu inte fått, kan ni vänligen vidarebefordra mina kommentarer i form av åtminstone rekommendationer eller kanske oro.
