# ID: svediakorp-gov439858
# author: Urso (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 645
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag skall bara säga några få ord, först och främst för att tacka Europaparlamentet för det bidrag det lämnat i dag.
I 31 anföranden betonas den betydelse denna institution - Europeiska unionens största representativa institution - lägger vid den multilaterala principen, vilken måste styra vårt arbete.
Ni har konstaterat, upprepat och framhävt behovet av att bevara och gjuta nytt liv i multilateralismen och samtidigt har många av er betonat hur viktigt det är att inleda en reform av WTO, där behovet av att erkänna de nya aktörerna inte på några villkor får förbises.
Vi kan förstås inte återgå till de gamla GATT-mekanismerna; vi måste gå framåt och, som jag sade, erkänna att världen i dag glädjande nog är multipolär, vilket gäller både norra och södra halvklotet och märks inte minst genom framväxten av 21-gruppen - som vi måste samarbeta med och som huvudsakligen består av utvecklingsländer som redan kan ta del av globaliseringens fördelar och därför har blivit kraftfulla konkurrenter.
Dessa länder, till exempel Kina och Brasilien, hävdar sin rättmätiga plats, medan det finns en värld i syd - AVS-länderna och staterna i Afrika - som hittills inte fått ta del av globaliseringens fördelar, utan snarare enbart drabbats av dess följdverkningar.
Dessa tre behov - att bevara det multilaterala förfarandet, att reformera WTO och att erkänna nya aktörer - skulle därför kunna stimulera oss att till inleda en process som kan leda till inrättandet av en preliminär instans mellan sekretariatet och generalförsamlingen; i en sådan ny instans kan äntligen gemensamma nämnare sökas mellan de nya aktörer som företräder geografiska, politiska, kulturella, sociala och ekonomiska områden som liknar varandra men som är olika, så att de kan skapa ett forum på hög nivå där frågor kan lösas innan de når den församling som i Cancún verkligen liknade en riktig kakofoni av språk och ståndpunkter.
En annan viktig aspekt som lyfts fram rör frågan om kommunikation - som helt och hållet är ett EU-problem.
Någon påpekade att de icke-statliga organisationerna spelade en dubbel, kanske dubbeltydig, roll genom att växla mellan det språk som talas i Bryssel eller Strasbourg och det i bland högljudda skrikande som förekom i Cancún; samtidigt hade Europeiska unionen och kommissionen svårigheter att förmedla hur mycket EU har uträttat de senaste 22 månaderna och hur mycket EU varje dag uträttar för de svagaste av svaga.
Som ett exempel på detta förhållande tror jag att kommissionen tog med sig två presstalesmän till Cancún, medan en enda icke-statlig organisation hade minst 14.
Det finns därför ett kommunikationsproblem och det kan mycket väl också förekomma en viss språkförbistring som vi måste reda ut om vi skall kunna göra rättvisa åt den anmärkningsvärda styrka som finns i det europeiska civila samhället, som först och främst - om än inte enbart - måste uttrycka sig genom sina företrädande organ.
Slutligen undrar ni om det är nödvändigt att ändra mandatet eller göra det mer flexibelt.
Jag menar att det är vår plikt att förmedla era kommentarer till Europeiska rådet, särskilt inför förberedelserna och uppföljningen av vårt möte den 15 december, då vi kanske lyckas få en bättre förståelse för hur detta misslyckande även påverkade övriga aktörer, däribland dem som kanske aningslöst alltför tidigt har glatt sig över misslyckandet.
Jag anser att vi bör diskutera detta under de närmaste månaderna för att kunna avgöra om det krävs mer flexibilitet i Singaporefrågorna, vilket några kräver, och även mer flexibilitet i sociala frågor och miljöfrågor samt mer flexibilitet i jordbruksfrågor.
Slutligen anser jag att ert bidrag i frågan kommer att vara viktigt, för att inte säga avgörande, om tidsgränserna hålls på vederbörligt sätt.
(Applåder)
