# ID: svediakorp-gov439856
# author: Désir (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 430
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär!
Jag menar att unionen bör dra lärdom av detta misslyckande i Cancún för att undvika att samma misstag görs om i framtiden.
Unionen bör också ompröva sin strategi för att kunna utforma de initiativ som är oundgängliga för att återinföra multilaterala förhandlingar.
För det första: När det gäller framväxten av dessa nya grupper av utvecklingsländer anser jag att ordförande Prodi hade rätt när han i Bologna förra veckan betonade att 21-gruppens karaktär och uttalade vilja att göra en politisk markering underskattades och missförstods.
Jag menar att det var fel att försöka söndra gruppen eller vända andra utvecklingsländer mot den.
Detta var meningslöst och det avledde oss från den oundgängliga politiska dialog och det politiska förtroende vi måste försöka återskapa med gruppen.
Framväxten av dessa grupper, såsom den efterföljande 90-gruppen, gör det givetvis svårare för oss att föra diskussioner och förhandla inom WTO.
Detta är en utmaning för Europeiska unionen, men det är även en utfästelse om att skapa ett rättvisare handelssystem som bättre motsvarar samtliga kontinenters problem, särskilt för dem som hittills inte har vunnit något på att WTO inrättats.
För det andra: Singaporefrågorna.
Jag menar att förhandlingarna redan var tämligen komplicerade i fråga om jordbruk och de övriga områden som faller under WTO: s behörighet.
Det fanns även resterande åtaganden från Doha som inte hade följts, framför allt tidsfrister som inte respekterats, för att inte nämna de frågor vi vet att majoriteten av utvecklingsländerna inte ville diskutera.
Detta var en alltför typisk kohandel mellan defensiva och offensiva frågor som inte motsvarade förhållandena och även här visade man föga förståelse för den djupt rotade vägran att hantera dessa Singaporefrågor.
Om vi vill rädda multilateralismen i dag menar jag att det krävs att vi föreslår en djupgående reform, inte bara av WTO: s rutiner - parlamentet har lagt fram förslag som jag hade äran att vara föredragande av - utan även av dess regler, prioriteringar och teser, vilket även framförts i tidigare anföranden.
För att alla lättare skall kunna acceptera handelsreglerna i sin helhet menar jag att de återigen måste sättas i samband med begreppet global styrning.
Vi måste utan tvekan byta ut WTO i FN: s system, eftersom det som kommissionens ordförande Prodi tidigare sade beträffande relationerna till andra instanser handlar om just detta, eventuellt kontrollerat av ett? råd för ekonomisk och social säkerhet?, vilket kommissionens förre ordförande Jacques Delors föreslog.
