# ID: svediakorp-gov439850
# author: Lamy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,277
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Min kollega Franz Fischler skall komma hit och svara dem av er som jag inte har möjlighet att lyssna på.
Jag vill göra två generella kommentarer innan jag går vidare till ett antal mer specifika punkter som svar på era inlägg.
Min första generella kommentar är följande: Jag önskar att vi om möjligt kan undanröja ett missförstånd som jag anar mellan oss nu när vi talar om Världshandelsorganisationen.
Världshandelsorganisationen är fortfarande en organisation som förhandlar om förmåner i form av ytterligare tillträde till vissa marknader, liksom regler i avsikt att garantera att handeln utvecklas till förmån för det allmännas intresse.
Den bistra verkligheten är att det är ett organ där vi bedriver förhandlingar.
Vi förhandlar om intressen, även om vi med tanke på vår europeiska idealism tillskriver dem högre värden än andra.
Vi får alltså inte glömma bort denna realitet om diskussionen mellan oss skall bli framgångsrik.
Ingen naiv optimism, sade Philippe Herzog.
Jag ser inte detta som en läxa, utan som en påminnelse om realiteter.
Om detta gäller för de andra, gäller det även för oss.
Min andra generella kommentar är följande: Många av er betonar att de geopolitiska aspekterna prioriterades framför de strikt handelsrelaterade aspekterna i förhandlingarna i Cancún.
Jag håller med er.
Kanske dessa aspekter delvis undgick oss vid ett eller annat tillfälle under förberedelserna inför Cancún.
Alla förslag från er sida i detta hänseende är välkomna nästa gång.
Min tredje och sista generella kommentar: I dessa handelsfrågor finns det en syd-syd-dimension som är värdefull och som vi inte skall glömma bort, även om det också på detta område är nord-syd-dimensionen som med tanke på vår välkända inriktning intresserar oss mest.
För utvecklingsländerna är det avgörande att de öppnar upp sina marknader och accepterar ett antal regler.
Alla vet att detta är en nödvändig förutsättning och att det inte räcker med att nord öppnar sina marknader och accepterar reglerna, inte på långa vägar.
Jag önskar att denna realitet då och då uppmärksammades av dem av er som med all rätt har ett särskilt intresse för utvecklingsländernas ställning.
Jag vill gärna göra några mer specifika kommentarer innan debatten kan fortsätta.
Först och främst har ni rätt beträffande reformen av Världshandelsorganisationen (WTO).
Vi måste omvärdera ett antal regler och mekanismer; vi måste försöka stärka samarbetet mellan WTO och Världshälsoorganisationen (WHO), Internationella arbetsorganisationen (ILO), FN: s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN: s miljöprogram (UNEP) och övriga organ inom FN.
Jag håller med om detta och vi skall tänka på det.
Vi måste dessutom inse att om vi följer denna väg, som utan tvivel är den vi européer intuitivt vill välja, riskerar vi att ibland bli mycket ensamma, för jag kan inte påstå att många utvecklingsländer går samma väg.
Vad gäller Förenta staternas intresse av att bättre följa det vi internt brukar kalla internationellt styre, vet vi att detta inte nödvändigtvis är deras naturliga benägenhet.
Vi accepterar därför att vi bör tänka på detta, men vi är medvetna om att andra parter måste följa oss längs denna väg, och för att komma dithän måste vi värva fler.
Vad blir nästa steg, undrade ni flera gånger.
Jag anser att det är alltför tidigt att säga det.
För det första på grund av att vi behöver tid för att göra en grundlig analys av vad som hände.
Jag tror att dagens debatt kommer att bidra till detta och jag tackar er för detta på kommissionens vägnar.
Dessutom på grund av att vi även behöver tid för att knyta kontakter mellan olika sidor, kontakter som inte alltid kan knytas offentligt i den här sortens förhandlingar, särskilt med våra vänner från utvecklingsländerna.
Vi skall därför göra allt detta utan brådska.
Flera alternativ måste övervägas.
Inom kommissionen skall vi göra detta som ett kollegium och därefter får vi se om kommissionen föreslår att dess mandat förändras eller inte, om förhandlingarna skulle inledas igen.
Jag hörde att många gav uttryck för sitt stöd, vilket jag tackar er för, eftersom detta stöd för både Franz Fischler och mig själv är än mer värdefullt i dåliga tider än i goda.
Jag hörde också en del kritiska inlägg som jag skall försöka besvara mycket snabbt.
Lucas förebrådde mig för att inte ha drivit Singaporefrågorna tillräckligt hårt och för att inte ha drivit frågan om exportstöd.
Beträffande exportsubventionerna måste jag tyvärr meddela er, fru Lucas, att detta är helt felaktigt.
Om Franz Fischler och jag lägger fram ett förslag som går ut på att vi är redo att gå så långt som till noll i fråga om exportsubventioner för produkter som är av intresse för utvecklingsländerna, säg då inte att Europeiska unionen inte gjorde något.
När det gäller Singaporefrågorna hävdade ni att det var investeringar och konkurrens som stjälpte lasset och detta är även er syn på de frågor som rör öppenheten i affärstransaktioner; detta är en överraskning för mig eftersom jag trodde att öppenhet var en av de principer som er grupp fäste mycket stor vikt vid.
När det gäller ert argument att vi måste slopa dessa båda frågor om öppenhet på grund av att utvecklingsländerna inte vill veta av dem, vill jag gärna att ni berättar för mig om detta även gäller miljöfrågorna och de sociala klausuler som också är frågor som utvecklingsländerna inte vill höra talas om.
Fru Auroi, jag kan inte låta bli att reagera på ert påstående att Europeiska unionen stödde Förenta staternas syn på bomull.
Om detta är de uppgifter ni har tillgång till vill jag gärna korrigera dem omedelbart.
Jag berättade i Cancún, vid ett offentligt sammanträde i plenum, vad vi anser om denna berömda punkt 27 och jag skulle vara tacksam om ni ville vara så vänlig och korrigerar era uppgifter.
Vad gäller den uppfattning som flera av er uttryckt, nämligen att unionens ståndpunkter inte är tillräckligt kända i vissa delar av vår stora värld, så har jag noggrant noterat denna iakttagelse.
Jag instämmer också med den.
Jag ber er bara att vara medvetna om att våra resurser för att förbättra detta förhållande inte är obegränsade och att vi onekligen kommer att kunna diskutera detta igen när den årliga budgetdebatten tar form.
Avslutningsvis skall jag besvara en relativt korrekt iakttagelse som gjordes av Martinez.
Jag tackar honom för hans ord om fallskärmar.
Jag inser att när det gäller fallskärmar så vet han vad han talar om.
Han förebrår mig med en allvarligare underton för att i förväg ha betalat för jordbruket och för att inte ha fått något i gengäld.
Franz Fischler kommer om så behövs att förklara för er att förhållandet är det motsatta, herr Martinez: ni befinner er på fel sida av disken.
Det är sant att vi genomför våra reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken av våra egna skäl och att vi för samma pris kan få åtaganden från amerikanerna inom sektorer som motsvarar våra i utbyte mot goda förhandlingar inom Världshandelsorganisationen.
Detta är ett av skälen till varför misslyckandet inte heller är goda nyheter för europeiska jordbrukare.
Jag avslutar här så att debatten kan fortsätta.
Som talmannen nämnde kommer min kollega Fischler att besvara era frågor vid debattens slut.
