# ID: svediakorp-gov439848
# author: Cunha (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 359
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Till skillnad från vid tidigare tillfällen var det inte jordbruket som var orsaken till att dessa förhandlingar misslyckades.
Jag anser att de misslyckades på grund av 21-gruppens maximalistiska hållning, eftersom de kom till förhandlingsbordet med frågor som gick längre än agendan från Doha.
Det mest iögonenfallande var kravet på att successivt avveckla inrikesstödet, eftersom detta anses orsaka den största snedvridningen, det vill säga de blå och gula boxarna.
Europeiska unionen intog för första gången en bestämd hållning, vilket den verkade vara ganska tillfreds med.
Detta berodde på den jordbruksreform som unionen genomfört och på det avtal som ingåtts med Förenta staterna.
Tyvärr erkände dock inte 21-gruppen de insatser Europeiska unionen gjort för att anpassa sin gemensamma jordbrukspolitik.
Gruppen håller fortfarande fast vid att resonera som om den gemensamma jordbrukspolitiken inte hade förändrats alls de senaste tio åren.
Den gemensamma jordbrukspolitiken har förändrats dramatiskt under denna period, men de resonerar fortfarande som om Europeiska unionen var en protektionistisk mur och bortser från det faktum att EU i dag är den största importören av jordbruksprodukter i världen.
Kanske den grupp afrikanska länder som måhända med giltiga skäl satte hälarna i marken för att försvara bomullen hade glömt att Europeiska unionen som sammanslutning mer ihärdigt än någon annan har försökt stödja utvecklingsländerna.
I dag tar EU-marknaden dessutom emot 85 procent av dessa länders jordbruksexport.
Rösterna från världens allra fattigaste länder som tack vare Allt utom vapen-initiativet har helt fritt tillträde till våra marknader hördes inte ens.
Detta berodde på att de blev fullständigt överröstade av länder som också hävdar att de är underutvecklade men vars intressen är helt annorlunda eller till och med strider mot dessa fattiga länders intressen.
Jag tycker dock inte att vi skall vara masochistiska.
Europeiska unionen hade en mycket resonabel inställning i dessa förhandlingar och uppträdde generöst mot mindre utvecklade länder.
Den kunde givetvis ha gått längre.
Jag kan dock med gott samvete säga att om alla där hade haft samma flexibla, ansvarstagande hållning som Europeiska unionen hade också ett avtal kunnat ingås.
