# ID: svediakorp-gov439844
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 412
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Ministerkonferensens misslyckande i Cancún den 14 september har gjort att många människor är rädda för att det multilaterala förhållningssättet till internationella handelsförhandlingar blir det första som offras.
Det vore synd.
Vi är faktiskt övertygade om att världshandeln och det internationella livet i allmänhet måste baseras på enkla multilaterala regler som följs av alla och tillämpas av öppna internationella organisationer.
Men vilka regler?
Det är just det som är problemet, eftersom WTO sedan 1995 och Marrakechavtalen har fungerat enligt en central grundläggande princip: ett systematiskt öppnande av marknader och doktrinen om en global frihandel som under alla omständigheter förväntas ge alla människor maximal vinning.
Det är denna regel, som kritiseras av allt fler länder, som nu har fallit i stycken i Cancún och vi måste vara medvetna om detta om vi vill återskapa något.
För att återskapa måste vi givetvis behålla regeln om frihandel men komplettera den med en annan regel: den som handlar om varje nationell demokratis eller varje prioriterat handelsområdes suveränitet; de måste ha frihet att forma handeln efter sina egna behov, särskilt när det gäller jordbruket.
Vi måste nu lära oss läxan från misslyckandet i Cancún och erkänna att dessa frågor är av en särskild karaktär som onekligen till och med bör lyftas ut från WTO och behandlas i en separat internationell organisation.
Under alla omständigheter bör de grundläggande reglerna vara att varje land eller region har rätt att behålla sin egen jordbruksmodell och sitt oberoende i fråga om livsmedelsförsörjning och befolkningens hälsa.
Detta innebär två dubbla krav.
För det första måste vi acceptera att på lång sikt helt slopa stödet för jordbruksexporten.
Vi får inte blunda för detta, vi måste se problemet i vitögat, detta är en moralisk nödvändighet.
Därefter måste vi lika ärligt acceptera att det är berättigat med gemenskapspreferenser i form av importbeskattning eller internt stöd där detta behövs för att vi skall nå de sociala mål vi själva demokratiskt har satt upp.
Dessa två samtidiga och ärliga accepteranden är nödvändiga om vi nu skall börja om igen på rätt bog, men de innebär också att det krävs en ingående granskning av den interna reformen av EU: s jordbrukspolitik som förbereddes alltför hastigt inför mötet i Cancún.
Reformen bör nu diskuteras igen och få en ny inriktning i linje med de erfarenheter vi kan göra av detta misslyckande.
