# ID: svediakorp-gov439841
# author: Mann, Erika (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 408
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herrar kommissionärer, mina damer och herrar!
Jag befinner mig i en liknande situation som Daul, på så sätt att inte jag heller vill upprepa allt som redan tagits upp, men jag vill säga något om en kommentar från det italienska ordförandeskapet.
Jag anser att det var rätt av er att ta upp frågan om huruvida vi kanske fortfarande befinner oss i efterdyningarna av Seattle.
Ni uttryckte det så elegant - från Seattle, via Doha, till Cancún.
Det ligger mycket i det.
Vi hade en situation i Seattle där det civila samhället som ett led i motståndet mot globaliseringen, försökte ställa frågor som vi som politisk institution kanske inte alltid tagit på tillräckligt stort allvar eller behandlat på lämpligt sätt.
Denna process har fortsatt, och det har lett till en allmän känsla av osäkerhet, en osäkerhet som inte bara begränsas till det civila samhället utan som också har nått in till de politiska institutionernas kärna, liksom till många samhällen och stater.
Vi upplevde samma sak igen i Cancún med hänsyn till de inblandade afrikanska staterna, och denna känsla har i viss grad nått G21-länderna, som självfallet försökte dra igång en revolt och bryta maktmonopolet mellan Europa och Förenta staterna och kanske även andra länder.
Det vore kanske på grund av detta en god idé att utreda vidare vad som verkligen hände och om vi skapar en rimlig grund för vår nya strategi.
Jag delar inte den självömkan jag känner av här i kammaren snarare än en känsla av att vi har en stor skuld i detta.
Jag skulle vilja gratulera kommissionsledamöterna.
Jag anser att deras taktik var korrekt och att vi inte skall axla all skuld för misslyckandet.
Jag anser också att vi skall hålla dörrarna öppna.
Jag menar verkligen inte att vi skall begränsa oss till den multilaterala agendan, och de ledamöter som känner mig är medvetna om detta.
Ibland är det bra att ha flera alternativ eftersom detta ger ett visst utrymme att välja.
Ibland är ett val det rätta och andra gånger är det ett annat.
Jag är därför positiv till att hålla båda valmöjligheterna öppna.
Dessutom hoppas jag att min österrikiske kollega, Paul Rübig, senare kommer att tala till kammaren.
Tyvärr har jag ingen tid kvar.
