# ID: svediakorp-gov439839
# author: Martinez (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, herr minister!
Man kan uppenbarligen beklaga felanalysen av maktförhållandena i Cancún.
Ni nämnde två elefanter, kanske missade ni den tredje.
Femtio år efter Bandung har vi Cancún och de alliansfrias återkomst, även om de mångdubblats.
För att uttrycka det mer precist begicks det ett misstag den 13 augusti 2003 genom avtalet mellan EU och Förenta staterna, som suddar ut den utvecklingsvänliga bild ni velat ge, särskilt genom Allt utom vapen-initiativet, och ni gav sken av förekomsten av ett med era egna ord duopol.
Det står klart att detta preliminära avtal med Förenta staterna, som följde på 1992 års Blair House-avtal, satte er och oss i samma båt som bomullsodlarna i Texas med sina bidrag på 3,5 miljarder US-dollar, vilket skapar ekonomiska svårigheter för de 10 miljoner små bomullsodlarna i Afrika.
Europa ansvarar utan tvivel inte för detta misslyckande, men om det dämpar de ultraliberala tendenserna är det verkligen ett misslyckande.
Under valkampanjen ville den amerikanska administrationen inte få till stånd ett avtal, lika lite som de afrikanska länderna i Seattle kunde acceptera den föraktliga paragraf 27 i slutförklaringen, som uppmanar dem att odla något annat än bomull.
Ni har å andra sidan gjort alla möjliga uppoffringar, ni har offrat era jordbrukare i förväg, ni har offrat två av de fyra Singaporefrågorna, ni var till och med beredd att offra vår sista skjorta under förutsättning att textilavtalet kunde slutas, men de ville inte ha vår skjorta i Cancún.
Vad måste då göras?
Uppenbarligen väntar vi på att den nya amerikanska presidenten skall tillträda sitt ämbete i januari 2005.
Vad måste göras när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)?
Om vi lyssnar på skäl om förnuft och rättvisa bör vi ta bort GJP-reglerna, eftersom det var det pris vi fick betala för det som inte lyckades i Cancún.
Vad skall vi göra när det gäller bomull?
Skall vi offra vår treprocentiga världsmarknadsandel eller ge afrikanerna det de vill ha: ett bundet kapital på 250 miljoner US-dollar per år som administreras av ett internationellt organ?
Vad skall göras när det gäller Världshandelsorganisationen?
Ni menar att vi måste förändra ett uråldrigt förfaringssätt.
Detsamma kan sägas gälla Internationella valutafonden (IMF), det samma kan sägas gälla FN och det samma kan dessutom sägas gälla Europeiska kommissionen själv.
Vilket betyder att den institutionella aspekten är mycket bredare.
Hur kan vi i framtiden på laglig väg förena å ena sidan en ofrånkomlig globalisering på ett ekonomiskt, mediemässigt och tekniskt plan med å andra sidan de lika ofrånkomligt och evigt beständiga politiska nationerna som å sin sida har makten att fatta beslut?
Uppenbarligen har ingen ett svar på hur WTO skall förändras.
I alla händelser skall svaret emellertid sökas inom teleologin, inte teologin, eftersom det är ställt utom allt tvivel att den teologi som anammats av? frihandelssekten?, dvs. de träningsläger i Washington och Genève som utbildar marknadsfanatikerna - ultraliberalismens svar på talibanerna - i sig själv utgör ett ideologiskt misstag av globala mått.
Detta eftersom de korrekta målsättningar som leder till de riktiga lösningarna inte innefattar ultraliberalism och privatisering av marknaden, utan social rättvisa, politisk rättvisa och nationell rättvisa.
Eftersom så är fallet önskar vi er, herr kommissionär, lycka till med ert nya arbete efter juni 2004, och jag måste säga att jag med viss spänning och nyfikenhet väntar på var er gyllene fallskärm skall landa.
