# ID: svediakorp-gov439837
# author: Lannoye (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar, herrar kommissionärer, herr rådsordförande!
Misslyckandet i Cancún innebär en skyldighet för oss, skyldigheten att tänka klart.
Trots de delade meningarna om vem som bär ansvaret - och jag skall erkänna att jag inte håller med dem som skyller på de icke-statliga organisationerna eller länderna i syd - menar jag att vi tydligt måste slå fast att strukturen från Marrakech inte gäller längre.
De inblandade aktörerna är inte längre desamma.
Då fanns det två block som till viss grad tvingade fram sina egna tidsramar, drog upp sina egna spelregler och i alla hänseenden var de dominerande parterna.
Vi har nu ett antal aktörer, och kommissionsledamot Lamy har rätt när han säger att det inte längre finns en nord / syd-dimension.
Det fanns två sydblock i Cancún.
På den ena sidan fanns G21-gruppen, AVS-länderna och de minst utvecklade länderna, och på den andra fanns Förenta staterna och Europa: redan det utgör fyra större aktörer och nästa gång blir det kanske ännu fler.
Vi har sålunda helt klart lämnat den tid bakom oss då två parter dominerade scenen.
Vi måste vara medvetna om detta och ha det i åtanke.
Min andra iakttagelse gäller, vilket flera talare redan nämnt, att WTO är en institution som inte lever upp till de förväntningar vi ställer på en multilateral handelsorganisation.
Vi behöver multilateralism, vilket jag inte tror någon här ifrågasätter, men det måste organiseras på ett skäligt sätt, vilket inte kan sägas om WTO.
Vi behöver nya ramar och jag menar att en FN-struktur vore lämpligare.
Vi behöver nya grundläggande regler som är mer demokratiska, öppna och framför all, rättvisa.
Genuint jämlika handelsregler måste genomföras så att handeln utgår från mänskliga och sociala rättigheter och miljöskydd, och inte tvärtom.
Reglerna för världshandeln måste sluta att hindra staterna från att agera för att nå en hållbar utveckling, vilket under fjolårets toppmöte i Johannesburg ansågs vara av absolut högsta prioritet.
I stället bör WTO: s agerande hjälpa staterna att nå detta mål.
