# ID: svediakorp-gov439833
# author: Suominen (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 539
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Den misslyckade halvtidsöversynen av Doharundan i Cancún var ett nederlag när det gäller påskyndandet av den globala ekonomiska tillväxten.
Det var också ett oförtjänt nederlag för oss inom EU, men framför allt var det ett nederlag för utvecklingsländerna.
En atmosfär av försiktig optimism rådde vid mötets öppnande.
Europeiska unionen och Förenta staterna hade nått ett samförstånd om att gemensamt försöka sänka handelsbarriärer och bidrag på jordbruksområdet, och ett avtal hade slutits om att introducera generiska läkemedel för att förbättra utvecklingsländernas sjukvård.
Vad var det då som gick fel?
Om vi bortser från ordförandens i mitt tycke förhastade beslut i ett läge då alla förberett sig för åtminstone ytterligare 35 timmars intensiva förhandlingar, finns det säkert många orsaker till att det gick snett.
En nyhet på mötet i Doha var G21-gruppens inträde på arenan.
En grupp som, vilket redan sagts här, troligen inte bara hade målsättningar kopplade till handeln utan även till maktpolitik, som till exempel motståndet mot en verklig eller påstådd ensidighet från Förenta staterna.
Alltmedan dessa länder talade som om de företrädde alla underutvecklade länder, var de själva inte beredda att avlägsna de höga handelshinder de har gentemot fattigare länder.
Delar av bomullsproblematiken ligger här.
Det är på tiden att vi på ett mer globalt plan än det europeiska inser att utvecklingen i de minst utvecklade länderna skiljer sig alltmer åt länderna emellan.
Dessutom är det nyttigt att fråga sig vad ett utvecklingsland egentligen är.
Är Indien, som helhet, fortfarande ett sådant, eller till och med Kina och Brasilien?
Övriga utvecklingsländer bör också följa EU: s exempel och sluta Allt utom vapen-avtal, vilket vi gjort med 49 av de fattigaste länderna.
Vi skall också komma ihåg att EU, förutom att vara den absolut största givaren av utvecklingsstöd, exempelvis står för 80 procent av Afrikas jordbruksexport.
Med tanke på utformningen misslyckades mötets diskussion om de fyra Singaporefrågorna.
Varför, när varje enskilt land kan välja att inte delta i dessa frågor?
Varför, när vi i Doha beslutade att även dessa frågor skulle stå på agendan?
Det handlade framför allt om tidsramarna.
I vilken omfattning motståndarna till en avreglering av bomull var ansvariga för mötets misslyckande är ännu ett mysterium, men helt klart spelade detta en roll.
Ett stort antal icke-statliga organisationer var, vilket har nämnts, nöjda med att mötet misslyckades.
Låt oss hoppas att de underutvecklade länderna aldrig mer kommer att hindras av dem på det sätt som skedde i Cancún.
Vi måste gå framåt.
EU och de kommissionsledamöter som förhandlade för unionens räkning har inget att dölja eller skämmas för.
Kommissionen gjorde en hel del på förhand för att se till att mötet skulle bli en framgång och utnyttjade dessutom sitt förhandlingsutrymme under mötet.
EU: s uppgift måste å ena sidan vara att stödja WTO och få fart på förhandlingarna och å andra sidan, som ett resultat av detta, ytterligare klargöra EU: s hållning inom handelspolitiken för utvecklingsländerna, eftersom de fortfarande inte tycks känna till den.
