# ID: svediakorp-gov439832
# author: Della Vedova (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 533
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, herr Urso, herrar kommissionärer!
Cancún var i grund och botten ett spel om handelsavtal.
Om WTO överlever måste detta förbli förhandlingarnas huvudfokus.
I grunden har det emellertid handlat om ett politiskt spel, där en absurd situation uppkommit - vilket kommissionsledamot Lamy nämnt ett antal gånger under mötena med Europaparlamentets delegation - på så sätt att debatten till en början fokuserade nästan helt på jordbruket, som bara motsvarar 20 procent av den internationella handeln.
Detta är i sanning en absurd situation som vi bär en stor del av ansvaret för.
Cancún var skådeplatsen för ett propagandaspel, och det finns verkligen ingen anledning att förklara för prinsarna Metternich och Talleyrands arvtagare vilken betydelse propaganda har i den internationella politiken.
Vi européer har serverat våra? motståndare?, om de någonsin förtjänat detta namn, ett fantastiskt tillfälle till dispyter och propaganda på ett silverfat, när det gäller den internationella allmänna opinionen.
Det har sagts att det fanns gränsdragningar på jordbruksområdet, avskaffandet av de - klart motbjudande - allmänna exportbidragen och ett maxtak för gröna boxen-bidrag som i teorin inte skulle störa marknaden.
Det har sagts att det var bättre att förhandlingarna strandade, vilket skedde, än att dessa gränser överskreds.
Det faktum att en industrimakt som Europeiska unionen tvingar fram dessa gränser är en av anledningarna till att vi nu beklagar ett misslyckande som påverkar Europeiska unionen i mycket högre grad än till exempel Förenta staterna.
Som jag ser det ligger det till på detta vis, och vi har inte tid att förklara varför.
Bara det faktum att kommissionsledamoten för jordbruk - och jag försöker inte på något vis baktala Fischler - är här i dag tillsammans med kommissionsledamot Lamy för att förklara vad som inträffade i Cancún, är ett tecken på att något är fel, på den absurda situation som råder i den europeiska jordbrukspolitiken.
Detta betyder självfallet inte att den europeiska protektionismen på jordbruksområdet skiljer sig särskilt mycket från Förenta staternas.
Tvärtom kan det vara så att vi genom reformen av den europeiska jordbrukspolitiken lyckats gå förbi Förenta staterna; japanerna orsakar större problem med sitt ris än vad vi gör.
Vi har emellertid Europas intressen i åtanke.
Ledamöterna känner till att alla de parlamentariska delegationer vi fick träffa insisterade på att jordbruksfrågorna skulle stå i fokus.
De hade sina egna skäl till detta - att täcka in den 90-procentiga tariffen på indiska textilier.
Detta må vara sant, men hur förklarar vi för dessa personer att vi vill ta fram nya investeringsregler?
Vi uppmanar utvecklingsländerna att införa konkurrensregler och regler för offentlig upphandling, och så fortsätter vi att ge bidrag till kött, ris och andra exportvaror.
Sedan skulle vi, fru talman, i detalj kunna diskutera Allt utom vapen.
Vi har skjutit upp det definitiva avskaffandet av tarifferna för importen av ris, bananer och socker till 2010.
Är detta allt vi lyckas erbjuda utvecklingsländerna?
Och vad värre är går intressena därmed förlorade?
(Talmannen avbröt talaren.)
