# ID: svediakorp-gov439828
# author: Herzog (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 714
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herrar kommissionärer!
Vår första uppgift är att ställa en korrekt diagnos av händelserna.
Unionen har kanske begått misstag men jag tänker inte göra unionen till syndabock för förhandlingarnas totala sammanbrott, på samma sätt som jag inte skulle förebrå åsnan i Fontaines fabel för att ha tagit två tuggor gräs.
Man kan och måste verkligen diskutera taktiken, men våra förhandlare höll sig i stort sett till sitt mandat; de gjorde många eftergifter och backade i förhandlingarna om investeringar och konkurrens.
Unionen hade ingen skyldighet att gå vidare.
Å andra sidan, och jag kommer tillbaka till denna punkt, innebär situationen att vi noga måste se över vårt mandat.
I Cancún fanns det vissa parter som ville agera domare och andra som begick misstag.
Förenta staterna gömde sig bakom oss, eftersom de inte ville bli inblandade.
Indien och många andra länder visade inget intresse av utvecklingsagendan från Doha, och trots att Brasilien visade sitt intresse, särskilt i fråga om jordbruket, fäste landet större vikt vid sin egen politiska utveckling.
En felaktig analys kan bli extremt farligt inför framtiden då viktiga frågor står på spel.
Låt oss akta oss för interna påtryckningar för att överge den gemensamma jordbrukspolitiken.
En lyckad reform förutsätter att vi närmar oss ett avskaffande av exportbidragen och verkligen inte ett långvarigt stöd.
Vi måste vara vaksamma och se till att industriella problem inte glöms bort, eftersom det är den internationella uppdelningen av arbetskraften som står på spel inom WTO, vilket omfattar ett enormt antal arbetstillfällen.
Vi måste akta oss för en sorts naiv optimism när det gäller splittringen mellan nord och syd.
I likhet med många andra talare noterar jag att förespråkarna för en fri handel paras ihop med de större exportörerna av jordbruksvaror från syd.
Jag menar också att det skulle leda till en katastrof för sysselsättningen i Europa om vi inte inser att Kina, följt av andra i framtiden, utvecklas med jämförelsevis enorma fördelar.
Min andra fråga är: vad skall vi göra?
Den diskussion som föreslagits är välkommen, men bör vi inte för tillfället även fundera på initiativ som hjälper det stora antal fattiga länder som verkligen behöver insatser nu?
Bör vi då inte på Doha-agendan infoga att förhandlingar skall återupptas snarast möjligt på nyckelområden som exportbidrag, bomull, textilier, sär- och differentierad behandling och troligen även öppenhet.
På medellång och lång sikt måste vi hålla fast vid multilaterala frågor och utarbeta en detaljerad plan för ett reformerat WTO och uppmana medborgarna att engagera sig och att delta.
Jag anser, och här har aktivisterna i utvecklingsvärlden rätt, att om WTO skall kunna konsolideras måste det byggas upp på nytt från grunden, åtminstone när det gäller ansvarskänsla.
WTO har bildats för frihandel och handel byggd på jämförbara fördelar, men allt oftare tas frågor om det legitima skyddet upp.
Vi i norr gör det genom att tala om patent, folkhälsa, miljön och den sociala klausulen och i syd tar man upp frågan genom att tala om tillgång till icke ömsesidiga marknader.
Det är enligt min mening därför som vår politik att? avreglera med regler? aldrig helt kommer att övertyga den europeiska allmänheten, eftersom man inser att dessa regler gynnar den fria handeln.
Vi vill därför ha en organisation för rättvis världshandel med ett regelverk för ett ömsesidigt gynnsamt öppnande av marknaderna som även innebär att en balans mellan avreglering och verkligt skydd uppnås.
I detta sammanhang är en viss differentiering nödvändig med tanke på de enorma skillnaderna mellan länder världen över.
Detta är en politisk fråga som WTO inte lyckats finna en tillfredsställande lösning på.
Låt oss inleda en öppen dialog om alla dessa frågor med Brasilien, med G21-gruppen, med G90-gruppen och även med den amerikanska allmänheten.
Kanske kunde vi också omdefiniera vår bilaterala politik och regionalpolitik, som vilar alltför tungt på det så kallade? aid for trade?, alltmedan andra länder säger sig ha andra prioriteringar, såsom förhandsförsäljningskapacitet och även att göra det möjligt att använda internationella allmänna tillgångar.
