# ID: svediakorp-gov439825
# author: Van Velzen (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 675
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herrar kommissionärer, mina damer och herrar!
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna är mycket besviken över utfallet i Cancún.
Vi placerades där för att följa förhandlingarna mellan ett antal huvudaktörer, däribland Förenta staterna, Europeiska unionen, G21-gruppen och AVS-länderna.
Vi följde jordbrukssamtalen.
Vi gjorde eftergifter men fick inget tillbaka.
Jag menar att detta är ett ganska dåligt tecken.
Vi bevittnar en osäker återhämtning av den globala ekonomin.
Vi ifrågasätter alltmer de multilaterala organisationernas funktion och i slutändan drabbar detta de minst utvecklade länderna.
Därför finns det överhuvudtaget ingen anledning att fira utfallet i Cancún.
Detta väcker frågor som redan tagits upp av kommissionsledamoten och rådets tjänstgörande ordförande: varför blev Cancúnmötet ett misslyckande och vilken väg skall vi slå in på nu?
Låt mig för Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraterna först tacka de båda kommissionsledamöterna och den tjänstgörande rådsordföranden och - hur underligt det än låter - gratulera dem till deras stora ansträngningar.
Misslyckandet var helt klart inte deras fel, och min grupp vägrar därför eftertryckligen att rösta mot, även i denna kammare, som om Europeiska unionen och i synnerhet våra kommissionsledamöter skulle vara ansvariga för dödläget.
Tvärtom menar jag att de inte har någon skuld alls.
Mitt varma tack omfattar också den tjänstgörande rådsordföranden för hans öppenhet och samarbete med parlamentet.
Vi bör emellertid tillsammans gå igenom ett antal bedömningsgrunder.
För det första gäller det frågan om huruvida EU: s hållning och förhandlingsresultat var tillräckligt tydliga för de olika delegationerna.
Vi har träffat många i korridorerna, både parlamentsledamöter och ministrar, och fått en känsla av att de varit otillräckligt informerade om EU: s hållning i jordbruksfrågan.
Dessutom har deras kunskap varit otillräcklig om vad Europeiska unionen i detalj kunde erbjuda.
Vi ställer oss därför frågan om EU-ländernas och våra egna förespråkare inte borde ha ansträngt sig mer inför konferensen, även om rådet och de närvarande ministrarna gjorde allt i detta hänseende.
Herr rådsordförande, ni minns säkert att vi under ett möte oss emellan uttryckligen bad er anta en mer proaktiv roll.
Så har vi G21-gruppen.
Det finns faktiskt goda skäl för att framför allt Brasilien - vilket många har noterat och vilket nu återigen har skett -gjorde anspråk på en plats i FN: s säkerhetsråd under den allmänna debatten.
Detta visar självfallet att detta mer än något annat var ett geopolitiskt drag.
Hur som helst har detta resulterat i att de minst utvecklade ländernas intressen lidit skada.
Jag anser därför att G21-gruppen själv har ett avsevärt ansvar.
Dessutom har min grupp uttryckt en viss förvåning över det beteende som uppvisats av vissa icke-statliga organisationer - dessvärre finansierade med EU-stöd - i samband med deras enligt vår uppfattning inte särskilt konstruktiva roll när det gäller WTO.
Kanske behöver vi tala med dem igen om detta.
Slutligen bör en bedömning givetvis även omfatta en utvärdering av WTO: s verksamhet som sådan.
Vilken väg skall vi slå in på?
Spelreglerna bör utvidgas.
Vi bör, menar jag, även undersöka om våra förespråkare i Genève behöver entusiasmeras lite.
Vi behöver bättre förbereda den ministerkonferens som äger rum i början av nästa år.
Vi behöver gå snabbare fram med det allmänna tjänstehandelsavtalet, men vi kommer också att kunna uträtta mer som parlament, och i den meningen är resolutionen också en inbjudan.
Det jag vill säga till kommissionsledamöterna är detta: vi kommer att stå fast vid en multilateral hållning, eftersom vi inte har något annat val.
Bilaterala förbindelser leder enbart till att den svagaste lider skada.
Dessutom anser jag att vi noggrant måste överväga om och när vi skall göra eftergifter igen, för om vi inte får något tillbaka menar jag att vi faktiskt förhandlar på en nivå som inte gynnar Europeiska unionens intressen.
