# ID: svediakorp-gov439808
# author: Swoboda (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det råder inga tvivel om att vi står inför en katastrofsituation i Mellanöstern och man frågar sig förstås vem som bär skulden.
Det vore alltför enkelt att bara lägga skulden på en sida, men det måste ge oss en tankeställare att Abraham Burg, medlem av israeliska knesset som vi välkomnade till denna kammare för en tid sedan, säger till oss att dagens Israel står inför valet mellan judisk radikalism och demokrati, mellan bosättningar och hopp för båda folken, mellan den nedtryckande synen av taggtråd, gatubarrikader och självmordsattacker och en internationell gräns mellan två stater med Jerusalem som gemensam huvudstad.
Jag menar att det som Burg säger oss tar oss tillbaka till något som fanns när staten Israel grundades och vad som kunde ha blivit Palestina, nämligen FN: s beslut.
Några av föregående talare har gjort klart att FN måste bli djupare engagerat med en fredsbevarande styrka för att det skall bli fred i regionen.
Detta är för närvarande inte accepterat, men jag hoppas att situationen inte kommer att försämras ytterligare och bli ännu mer extrem innan vi kan acceptera FN: s inblandning och fredsbevarande trupper.
Låt mig komma med en annan observation när det gäller terrorism, denna gång från Avi Shlaim, som skriver i dagens nummer av Herald Tribune:? Det verkliga hindret för fred är Sharon, inte Arafat.?
Jag menar att detta är att uttrycka saken alltför enkelt och dessutom provocerande.
Jag delar ordförandeskapets åsikt att varken Sharon eller Arafat är några fredsänglar, utan vad som behövs är andra människor som är kapabla att skapa fred.
Jag är också mycket tacksam mot Zimeray som helt nyligen bjöd in människor från Israel och Palestina som vill ha fred till utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och utrikespolitik.
Det finns två skäl för den djupa övertygelse som får mig att fördöma terrorismen.
Den dödar inte bara oskyldiga människor tillsammans med den så kallade fienden, utan den är i sig också en grogrund för självdestruktion.
Det är inte bara Israels vedergällningsattacker som jag tänker på.
Jag menar också att ett samhälle byggt på terrorism bär på en inneboende kapacitet till självdestruktion.
Därför förstår jag varför ordförandeskapet tar initiativet att svartlista vissa organisationer.
Vad jag skulle vilja att rådet och kommissionen berättar för oss är vad vi skall göra åt den skamliga mur som går genom Israel.
Vilken lista skall vi sätta upp den på?
Faktum är att det finns våld i annan bemärkelse än traditionell terrorism.
Kanske skulle vi ha en lista över handlingar som är skadliga för freden men som inte utgör terrorism.
Och ett som är säkert är att denna mur skulle vara med där.
