# ID: svediakorp-gov439803
# author: Souladakis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
För några dagar sedan antog FN: s generalförsamling den hårdlanserade resolutionen om Arafat.
Det var bara Marshallöarna, Mikronesien, Israel och Förenta staterna som röstade mot.
Denna resolution innehåller, om den tolkas politiskt, inte bara en kortare redovisning av Arafats betydelse och av vad problemet innebär i dag, utan den ger också uttryck för världssamfundets önskan om en långsiktig lösning på denna återvändsgränd i en kris som har varat i 40, 50, 60 år, med tusentals döda och tusentals mördade.
Vad vi diskuterar eller inte diskuterar i dag är oväsentligt i förhållande till vad som måste göras på plats.
Vi är ett politiskt organ.
Vi bedömer inte avsikterna.
Därför skall vi bara tala om vad som behöver göras på det politiska planet.
Vi talar om en färdplan i samband med det som händer i området och vi ser inte den andra färdplanen, den som består av våld, blod, självmord, oskyldiga som mördas och så vidare, muren och allt möjligt annat.
Under de senaste dagarna har Otte, ytterligare en företrädare för Europeiska unionen, besökt regionen.
Tyvärr har han blivit illa bemött i Sharons läger som har vägrat att ta emot honom, liksom de vägrade att ta emot våra andra representanter eftersom de även ville möta Arafat.
Detta är ingen positiv utveckling.
Vi måste skicka ut vissa positiva signaler.
Kvartetten räcker inte som observatörer.
Den måste omvandlas till en arbetsgrupp som ställer krav på tidsfrister, villkor och tillvägagångssätt.
I annat fall kommer vi varje gång vi samlas här att rada upp våra klagomål, några av oss från en säkerhetssynpunkt, andra i enlighet med sina sympatier, men utan något slutligt resultat.
Jag stöder därför min vän Poetterings förslag om att internationella observatörer i blå hjälmar äntligen sätts in längs gränsen mellan de två staterna, så som skett på andra håll i världen.
Jag stöder alla förslag där vi inte är neutrala observatörer och som inte leder oss till passivitet.
Jag stöder alla förslag som äntligen uppmanar oss att agera utifrån vårt ansvar och inte bara vänta och följa andras instruktioner.
