# ID: svediakorp-gov439795
# author: Poettering (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 601
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, mina damer och herrar!
Situationen i Mellanöstern tycks vara hopplös.
När den irakiske diktatorn hade störtats hoppades vi alla på en ny och fredlig situation i Mellanöstern.
Denna förhoppning visade sig komma på skam och det verkar som att alla ansträngningar för fred, inklusive färdplanen, har varit förgäves.
Mahmoud Abbas har bytts ut mot Ahmed Kurei (alias Abu Ala) efter bara fyra månader vid makten.
Personligheter är förstås viktiga och vi vet också att den israeliske premiärministern Ariel Sharon och den palestinske presidenten Yassir Arafat är de som fattar beslut, men det handlar i själva verket om folken i dessa länder.
Premiärminister Sharon är demokratiskt vald, likaså president Arafat.
Jag vet inte om valet av honom uppfyller alla demokratiska kriterier, men han är vald.
Han är också vinnare av Nobels fredspris, något som kanske borde sporra den israeliska regeringen och palestinierna att gå tillbaka till den gemensamma grund som president Arafat en gång delade med den israeliske premiärministern Rabin.
Vi är alla medvetna om de oerhörda problem vi står inför.
I vår grupp är vi fullständigt klara över att vi inte på något vis kan rättfärdiga självmordsattackerna där mänskliga liv föraktas.
Dessa attacker innebär att unga människor utnyttjas och utlovas en plats i paradiset och medför att andra oskyldiga människor mördas.
De skapar en ond våldsspiral.
Ett annat resultat av dem är Israels dödslistor, som vi inte på något sätt kan godkänna eftersom det inte bara är de jagade eller misstänkta brottslingarna som dödas, vilket Antonione och kommissionsledamot Lamy påpekade, utan även ett mycket stort antal oskyldiga människor.
Strategin? öga för öga, tand för tand? kommer inte att leda till någon lösning.
Samtidigt som vi hör Hamas och Islamiska Jihad göra hatfyllda uttalanden ser vi hatfyllda dåd utföras, och allt detta leder till ytterligare upptrappning.
Vi har också Israels olagliga bosättningar vid västra Jordan, vilket är en konstant provokation för folket i Palestina.
Låt mig citera följande ur Frankfurter Allgemeine Zeitung av den 8 september:? Det symboliska bortforslandet av några få containrar från olagliga bosättningar väster om Jordan var för lite för kunna kännas som en uppmuntrande framgång för palestinierna.?
Uppförandet av en mur cementerar den djupa känslan av konstant förnedring i Palestina.
Vi måste försöka se till att både israeler och palestinier kan leva inom säkra gränser och vi hävdar att alla folk i regionen, både israeler och palestinier, har lika stort värde.
Det är därför, trots den uppenbara hopplösheten, som det inte finns något alternativ till att fortsätta ansträngningarna för fred.
Jag talar snarare för mig personligen än för min grupp när jag säger att jag inte tror att en fredlig lösning är möjlig utan en internationell militär fredsbevarande styrka.
Utan en internationell militär fredsbevarande styrka för att hålla isär de båda sidorna tror jag inte att det blir möjligt att nå en fredlig lösning.
Vi kan inte heller förvänta oss att amerikanerna skall göra allting, deras val medför hur som helst att de har mindre möjlighet att agera i den här frågan.
Jag gläds över det gemensamma syftet som är tydligt här, och det är som Europeiska unionen som vi bör hålla fast vid våra ansträngningar tillsammans med Förenta staterna, FN och Ryssland.
Vi måste hålla fast vid våra ansträngningar, för det är Mellanösterns folk som står på spel.
