# ID: svediakorp-gov439793
# author: Antonione (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,035
# sentences: 73
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, mina damer och herrar!
Vi är djupt oroade över situationen i Mellanöstern och över de senaste händelser som har skakat regionen.
Israels politiska mord för att utplåna ledarna för Hamas, de upprepade frånstötande och blodiga terrorattackerna i Jerusalem och Tel Aviv, den palestinske premiärministern Abu Mazens avgång och de hinder som den palestinska nationella myndighetens president lägger i vägen för regeringen, det beslut som i princip fattats av Israels säkerhetskabinett (' kökskabinettet?) att fördriva president Arafat från de palestinska områdena och den tanke på att döda honom som rentav förts på tal, allt detta är faktorer som ingår i den onda cirkel av våld som hotar att helt löpa amok och sätta stopp för allt eventuellt hopp om att åter skapa fred i det Heliga landet.
Upptrappningen av våldet måste därför stoppas så snart som möjligt.
Det måste bli ett eldupphör omedelbart så att förhandlingarna kan återupptas.
Detta är en prioritet och vi är fast beslutna att lyckas.
Vi är övertygade om att det enda sättet att nå en rättvis och varaktig fred som grundar sig på FN: s resolutioner och principer är att förhandla och att tillitsfullt genomföra den process som stakats ut i färdplanen.
Endast på det här sättet kommer det att vara möjligt att förverkliga den vision som är gemensam för världssamfundet om två stater i fredlig samexistens och som respekterar både palestiniernas rätt till självbestämmande och israelernas rätt att leva i fred och säkerhet.
Förutom de vardagliga åtgärder som behövs för att tillgodose kortsiktiga behov, krävs det även andra, mer omfattande åtgärder som grundar sig på en långsiktig vision om en region som präglas av fred, förståelse, dialog, välstånd och säkerhet, och som binder samman Medelhavets båda stränder.
Detta kommer att vara den vision som vi har framför oss vid ministerkonferensen i Neapel, som vi hoppas kommer att ge ny kraft till Barcelonaprocessen och göra så att den kan spela sin roll för att stabilisera och skapa fred i Mellanöstern och ett utvidgat Mellanöstern.
Mina damer och herrar!
Det är av största betydelse att Europeiska unionen kan behålla ett enat synsätt i den här frågan, ett synsätt som helt stöds av medlemsstaterna, en produkt av en pågående djup dialog mellan olika uppfattningar och perspektiv.
Endast genom att visa sammanhållning och enighet kommer unionen att kunna stärka sin roll och sitt inflytande i kvartetten och i regionen, något vi hoppas mycket starkt på.
I det här sammanhanget måste vi lägga vikten på en enhällig, enad röst från de 25 nationerna i FN: s generalförsamling i New York när det gäller resolutionen som uppmanar den israeliska regeringen att inte verkställa sitt beslut att fördriva Yassir Arafat.
Vilken skall vara vår strategi?
För det första menar vi, som jag redan sagt, att det enda sättet att nå en fredlig lösning av konflikten är att israeler och palestinier omedelbart och tillitsfullt genomför färdplanen.
Därför intar vi som sagt en bestämd hållning och kräver att terrororganisationerna skall läggas ned och att båda parter avstår från handlingar som underblåser våldsspiralen.
För det andra anser vi att endast ett brett förankrat internationellt ingripande kan skapa de nödvändiga förutsättningarna för att färdplanen skall lyckas.
Det är därför vi har varit konsekvent beslutna, från första början av vårt ordförandeskap, att göras den roll som kvartetten spelar (inklusive dess roll på plats) mer effektiv som drivkraften bakom förhandlingarna mellan de båda parterna och på samma gång stärka den trovärdighet och auktoritet som Europeiska unionens handlande har i kvartetten.
Även om Förenta staterna är den obestridda ledaren i hela processen måste vi, enligt min mening, undvika en situation där de tillåts agera på egen hand i området: Europeiska unionens roll måste erkännas.
Låt oss inte glömma att Europeiska unionens ansträngningar för att finna en fredlig lösning på den israelisk-palestinska konflikten är en av våra internationella prioriteringar.
Det är inte bara det att krisen utspelar sig vid unionens södra gräns och destabiliserar hela Mellanöstern och Medelhavsregionen, utan den har också större återverkningar och påverkar dialogen mellan civilisationer och religioner samt kampen mot den internationella terrorismen.
Under loppet av det praktiska genomförandet av den tydliga strategi jag just beskrivit och i linje med vårt långvariga europeiska engagemang har vi konsekvent ägnat speciell uppmärksamhet åt den israelisk-palestinska konflikten.
Mina damer och herrar!
För att återvända till dagsläget skulle jag vilja rapportera om de initiativ som det italienska ordförandeskapet tagit som ett svar på de senaste tragiska händelserna som ledde till ett sammanbrott av vapenvilan och en återgång till den skrämmande våldsspiralen.
Samtidigt som vi stöder de åtgärder som vidtagits av Solana, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som gjort flera besök i området, har vi hållit tät kontakt med våra kolleger i kvartetten, Förenta staterna, Ryssland och FN, övervakat och gjort en bedömning av situationen i området för att kunna vidta de lämpligaste och mest relevanta åtgärderna för att få i gång förhandlingarna igen.
Vi har också vidtagit åtgärder för att försäkra oss om att kvartetten utan fördröjning kommer att hålla regelbundna möten med speciella sändebud och att dess ministrar kommer att mötas i samband med ministerveckan i FN: s generalförsamling.
Kvartettens medlemmar är eniga om att dess roll bör förstärkas ytterligare.
Vi har via olika kanaler meddelat de båda sidorna att de ovillkorligen måste vidta konkreta och omedelbara åtgärder för att stoppa våldet och undvika alla handlingar som kan förhindra att förhandlingarna återupptas.
De framsteg som gjordes under veckorna som följde efter att färdplanen antagits visade att detta är den rätta vägen.
Trots allt det som hänt är det vår skyldighet att inte förlora modet.
Det finns fortfarande en öppning, en möjlighet att nå de mål som satts, och våldet får inte hindra oss från att ta fasta på det.
Detta var också innebörden av det offentliga uttalande som det italienska ordförandeskapet gjorde på sina kollegers vägnar och med deras godkännande den 11 september 2003.
Mina damer och herrar!
De palestinska och israeliska ledarna har ett oerhört ansvar gentemot sina medborgare och gentemot världssamfundet.
Därför förväntar vi oss att de visar en större beslutsamhet och framför allt stort mod och att de inte drar sig för några ansträngningar i sin strävan efter fred.
Det är viktigt att det maktvakuum som bildades genom premiärminister Mahmoud Abbas avgång genast fylls.
Abu Ala, som utnämnts till premiärminister, bör snabbt bilda en ny regering av respekterade palestinska politiker som åtnjuter både hans och folkets förtroende.
Den nya regeringen bör fortsätta på den väg som stakats ut av premiärminister Abu Mazen (alias Mahmoud Abbas) och sätta stopp för våldet och tydligt ta ställning för förhandlingar.
Abu Ala bör alltså så snart som möjligt och utan vidare dröjsmål få fram tydliga och konkreta resultat när det gäller säkerheten genom att ingripa bestämt mot terrorvåldet.
Följaktligen bör det vara den nya regeringen som har full kontroll över säkerhetsstyrkorna, oavsett medlemskap i det nationella säkerhetsråd som president Arafat håller på att tillsätta.
Om de följer denna väg kan Abu Ala och hans regering räkna med Europeiska unionens helhjärtade stöd.
Här vill jag upprepa vår övertygelse att terrorismen aldrig vare sig kan eller får tolereras.
I vår roll som ordförande för Europeiska unionen återspeglade vi en mycket allmänt utbredd opinion inom unionen när vi bestämt fördömde de terrorattacker som palestinska extremistiska organisationer tog på sig.
Vid det informella mötet i Riva del Garda i början av september beslöt EU: s utrikesministrar att föra in Hamas politiska gren på den europeiska listan över terrororganisationer.
Detta var nödvändigt: EU hade riktat tydliga varningar till Hamas vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki.
Att inte följa upp detta skulle underminera unionens trovärdighet som en kraft att räkna med i regionen.
Jag är mycket glad att rådet kunde enas och övervinna de tvivel som vissa kolleger hyste, vilket gjorde det möjligt för oss att nå en övertygande överenskommelse om ett gemensamt ställningstagande.
Vi anser också att de reformer som införts av den palestinska myndigheten för att göra den mer demokratisk, öppen och effektiv är en annan nödvändig förutsättning för en fredlig, stabil och demokratisk palestinsk stat.
Dessa reformer måste fortsätta och få näring genom stöd från Europeiska unionen och världssamfundet.
Mina damer och herrar!
Jag skulle nu tydligt vilja fastslå ordförandeskapets hållning beträffande president Arafat.
Vi kan inte förneka att han för det mesta spelat en negativ roll de senaste månaderna, han har bidragit till splittringen inom den palestinska myndighetens ledning och underminerat premiärminister Abu Mazens ansträngningar och orsakat dennes avgång.
Hans historiska roll och hans ansvar gentemot det palestinska folket borde göra att vi kan förvänta oss att president Arafat ändrar sin inställning, att han helt stöder den utnämnde premiärministern, Abu Ala, och att han tydligt fördömer terrorvåldet.
Som ordförandeskapet ändå gjort klart för den israeliska regeringen är Yassir Arafat palestiniernas lagligt valde president, och att sända honom i exil vore oacceptabelt och ett mycket allvarligt misstag.
Europeiska unionen, som får stöd för denna hållning av Förenta staterna, Ryska federationen och många fler medlemmar av världssamfundet, har därför bett Israel att upphäva sitt beslut och att säkerställa den fysiska säkerheten för den palestinska myndighetens president.
Dödshot är oacceptabla.
Vi påminde också den israeliska regeringen om behovet av att visa återhållsamhet och att en gång för alla sätta stopp för målinriktat dödande vilket, frånsett all hänsyn till internationell lag, alltför ofta drabbar oskyldiga och därmed kraftigt underblåser elden av ilska, frustration och våld.
Vi uppmanade också Israel att arbeta hårdare för att förbättra villkoren för palestinierna i territorierna.
Till sist påminde vi Israel, vars behov av säkerhet vi inte underskattar, om att Europeiska unionen förväntar sig att Israel utan dröjsmål fortsätter med andra specifika åtgärder som fastställts i färdplanen, i synnerhet att stoppa all bosättning på palestinskt territorium, att ta bort de bosättningar som byggts sedan mars 2001 och att stoppa uppförandet av? säkerhetsmuren? längs den nuvarande sträckningen, vilken går bakom den? gröna linjen? och därför äventyrar alla utsikter till en lösning av konflikten genom förhandlingar.
Mina damer och herrar!
Europeiska unionen har en viktig roll att spela i kvartetten när det gäller att få fart på förhandlingarna i den riktning jag har beskrivit.
Dessa diplomatiska ansträngningar måste dock gå hand i hand med insatser i området.
Vi är övertygade om att Europeiska unionen tillsammans med Förenta staterna kan axla en större roll i den internationella övervakningsprocess som skrivits in i färdplanen redan från fas 1.
Möjligheten för ett ökat europeiskt engagemang kommer också att diskuteras på kvartettens vid nästa ministermöte i New York.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag är rädd att vi återigen har nått en kritisk punkt i Mellanösternkrisen.
Detta är särskilt smärtsamt eftersom det hade väckts ett realistiskt hopp om vad som verkade vara en ömsesidig beslutsamhet att gå framåt, oavsett svårigheterna, och att inte spara på några ansträngningar.
Historien, och i synnerhet historien bakom Mellanösternkrisen, lär oss att det är just när förhandlingsprocessen börjar ge frukt som extremistiska krafter som motsätter sig varje form av fred sätter in mer våld.
Just i dessa tider ligger ansvaret på världssamfundet att pressa de inblandade parterna att tydligt välja förhandlingsbordet och ta avstånd från att använda våld.
Europeiska unionen kommer att se till att regionen och de inblandade parterna känner betydelsen av sina ansträngningar för att åstadkomma en fred byggd på förhandlingar.
När vi väljer denna väg sätter vi mycket stort hopp till parlamentets stöd, med dess långa tradition av att nära följa Mellanösternkrisen och att reagera på den.
