# ID: svediakorp-gov439690
# author: Bodrato (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 232
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall göra två påpekande om Gil-Robles Gil-Delgados och Tsatsos betänkande, som speglar kammarens förhoppningar men också dess farhågor.
Den första kommentaren gäller Europas identitet.
Jag skulle vilja citera en stor historisk liberal:? Varför vi inte kan låta bli att kalla oss kristna?.
Hänvisningen till det kristna arvet skulle bidra till att stärka den sekulära prägeln i en politik som fortfarande undermineras av likgiltighet och maktbegär.
Det som vi vill skall ena Europa får dock inte bli det som splittrar Europa.
Jag är nämligen övertygad om att hänvisningarna till människan och till fred, frihet och demokrati, till mänskliga rättigheter och till pluralism är en sammanfattning i konstitutionsform av de kristna och demokratiska värden som vägledde grundarna av Europeiska gemenskapen.
Den andra kommentaren rör de framtida revideringar av en kompromiss som regeringskonferensen kanske kan förbättra, utan att på nytt dra igång debatten om den institutionella balansen i konventets förslag.
I betänkandet ogillar man starkt att enhällighet mellan staterna fortfarande tillämpas vid revidering av konstitutionen och att detta skall fortsätta att tillämpas i framtiden.
Jag anser att vi måste ställa oss bakom kommissionens ståndpunkt - som Barnier nämnde - det vill säga att regeringskonferensen bör bana väg för mer flexibla revideringsförfaranden som inte medger någon vetorätt, åtminstone vad mindre avgörande bestämmelser i fördraget beträffar.
