# ID: svediakorp-gov439684
# author: Leinen (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 372
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Konventet innehöll företrädare för alla parlament, alla regeringar och kommissionen.
Regeringskonferensen är också en församling där alla regeringar är företrädda.
Det står helt klart att det inte längre är regeringskonferensen som har den största demokratiska legitimiteten i denna historiska process för att ge Europa en konstitution, utan konventet.
Därför skulle jag betrakta det som ytterst oacceptabelt om regeringskonferensen förstörde den politiska substans och därmed de politiska kompromisser som konventet kommit fram till.
Det är inte så många som säger detta - även om Voggenhuber har gjort det på ett mycket tydligt sätt - men många menar att frågan om huruvida regeringskonferensen bör göra ändringar i konventets produkt också är en fråga om maktkampen mellan Europeiska unionens regeringar och parlament.
Det måste klargöras helt att ändringar i konventets text innebär en misstroendeförklaring mot parlamenten, som hade majoriteten i konventet.
Oavsett om ratificeringen skall göras av parlamenten eller genom folkomröstning skulle detta självfallet inverka på ratificeringsprocessen och därmed på allmänhetens acceptans av konstitutionen.
Kommissionär Barnier!
Ni följde hela tiden en mycket progressiv linje i konventet.
Vi gjorde mycket arbete tillsammans och vi gjorde det bra, men nu är jag besviken på kommissionen som hellre accepterar vissa regeringars inställning än vad de flesta parlamenten tycker.
De vill inte ha några ändringar i konventets förslag.
Som jag ser det tyder detta på att kommissionen inte håller sig ajour med utvecklingen.
Jag vet inte heller vilka positiva resultat regeringskonferensen förväntas producera.
Man kan föreställa sig att det blir samma hackande igen och samma gamla kohandel.
Saker och ting kan faktiskt bara bli värre.
Jag känner mig inte riktigt väl till mods med tanke på allt detta.
Slutligen var Dimitrakopoulos och jag föredragande tillsammans i Nice, där parlamentet krävde mycket och fick lite.
I Gil-Robles och Tsatsos betänkande kräver vi nu lite och hoppas att vi får mycket.
Med det menar jag att vi hoppas att regeringskonferensen inte skall ändra på någonting och det vore bra.
Jag gratulerar Gil-Robles och Tsatsos till att ha formulerat detta så tydligt i det historiska skede som vi befinner oss i!
(Applåder)
