# ID: svediakorp-gov439662
# author: Evans, Jonathan (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Om tio dagar inleds en ny regeringskonferens.
Europeiska unionen verkar ständigt sitta i regeringskonferens.
Under de senaste 16 åren har vi haft Europeiska enhetsakten, Maastrichtfördraget, Amsterdamfördraget och nu senast Nicefördraget.
I samtliga fall har det rört sig om en obeveklig process mot en ensidig integration, en uppfattning att Europeiska unionen bara kan bli framgångsrik om den får mer och mer makt.
Och ändå har de europeiska folken samtidigt visat sin desillusion i fråga om den europeiska politiken genom rekordlågt valdeltagande i Europavalen.
Detta är ett dilemma och en anledning till bekymmer för oss.
Den här regeringskonferensen leder till något helt annorlunda jämfört med tidigare fördrag.
Man skall för första gången försöka att upprätta en konstitution för Europeiska unionen.
Utkastet till konstitutionellt fördrag ökar den centralisering och integration som stått på dagordningen och varit ett kännetecken för den europeiska utvecklingen de senaste åren.
Vi bör gå tillbaka till de första principerna.
I Laeken efterlyste stats- och regeringscheferna bättre och tydligare definitioner av EU: s befogenheter, en förenkling av rättsliga instrument, mer demokrati, större insyn och effektivitet och att de europeiska institutionerna skulle komma närmare medborgarna.
Allt detta är långt från vad konventet har föreslagit och nu blir vi ombedda att se till att regeringskonferensen inte underminerar konventet i något avseende.
Vi är tillbaka vid samma gamla budskap: Europa måste fördjupa sin integration, annars riskerar det att gå tillbaka.
Det är tid för en utvärdering av verkligheten, och kanske Sverige varnade oss för det.
Europeiska unionen löper stor risk att gå långt i förhållande till vad Europas folk vill.
För sådana som mig och mitt parti som tror på EU-medlemskapet och ett Europa bestående av nationalstater som har ett nära samarbete, riskerar forceringen av integration som konventets dokument är ett exempel på att mötas av en motreaktion från väljarna.
Jag är rädd för att Europa kan komma att stå inför en legitimitetskris.
Först sade den brittiska regeringen att det inte behövdes någon konstitution.
Nu säger Förenade kungariket att det är nödvändigt med en sådan konstitution.
Därefter säger man att regeringskonferensen bara var en tillställning ämnad att snygga upp.
Sedan börjar Blair att i Förenade kungariket energiskt visa att det finns ytterst viktiga frågor för honom på regeringskonferensen: skattefrågor, försvarsfrågor och social trygghet.
Men enligt de rapporter som publicerats under helgen har han gett upp även när det gäller detta.
Mitt parti har ett enkelt och demokratiskt svar på premiärministerns och hans regerings ombytliga och plågade inställning till regeringskonferensen, nämligen att hålla en folkomröstning för det brittiska folket.
Låt dem avgöra om de verkligen vill ha detta språng mot ett federalt Europa.
Om en folkomröstning duger för irländare, spanjorer och andra tycker jag att den duger även för invånarna i Förenade kungariket, och opinionsundersökningar visar att 80 procent av britterna vill ha en.
Regeringskonferensen kommer att diskutera en grundläggande förändring av maktbalansen mellan nationalstater och Europeiska unionens institutioner.
Jag befarar att det faktum att en så viktig konstitutionell förändring drivs igenom i ett så sent skede av utvidgningsprocessen kan leda till ytterligare missnöje och desillusion bland folken i anslutningsländerna och i de nuvarande 15.
Slutligen har vi i parlamentet skyldighet att företräda våra väljares intressen.
Genom att stödja resolutionsförslaget i dess oförändrade form sänder vi en signal att den politiska eliten vet vad som är bäst för våra väljare.
Det är ett farligt budskap under ett valår.
