# ID: svediakorp-gov439652
# author: Bonino (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 529
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
De senaste dagarna har vi sett våra stats- och regeringschefer en efter en gå upp i talarstolen i Förenta Nationerna, vilket Europa inte har gjort.
Jag anser att detta räcker för att visa både att vi inte behöver föra några långa debatter och, framför allt, vad denna konstitution saknar.
Denna konstitution är utan tvivel resultatet av ett mödosamt, institutionellt pusslande som är svårt att förklara och ännu svårare att förstå och därmed inte har rönt någon större uppskattning.
Det är ett komplicerat arbete, komplext och fruktlöst, är jag rädd.
Det har onekligen gjorts förbättringar på de interna områden som har med Europas medborgare eller våra liv att göra - de områden som har definierats som indirekta - men vad man inte tar upp eller löser i konstitutionen är vilken roll, vilket ansvar, vilka resurser och vilka förfaranden som fordras för att göra Europa till något mer än vad det redan är - en stor ekonomisk makthavare - nämligen en ansvarsfull politisk aktör på världsscenen, vilket är vad det borde vara.
Vi har inte ens försökt ge svar på dessa frågor.
Konstitutionen ger en bild av ett inåtvänt och navelskådande Europa, som naturligtvis bryr sig om sina egna medborgares välbefinnande, men som inte bygger upp strukturer, förfaranden, gör åtaganden eller vidtar några som helst åtgärder för att bidra till att Europa skall ta det ansvar - som det faktiskt har - utanför sina gränser.
Vi skaffar oss inte ens instrument för att svara upp mot detta europeiska behov, detta vädjande till Europa, detta krav på Europa - som är så starkt i så många delar av världen, från Västasien till Medelhavets södra stränder - detta behov av europeiska värderingar, av ett Europa som partner i en rättvisare utveckling som i större utsträckning bygger på mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheter.
Med denna konstitution dömer vi oss själva till att ständigt och jämt ledas av andra - muttrande, naturligtvis.
Detta är för enkelt, men framför allt anser jag att det strider mot Europas anda och mål och speciellt mot våra skyldigheter som européer gentemot folk som är våra grannar, även om de inte är européer.
Mina damer och herrar!
I egenskap av gammal och allt mer övertygad federalist anser jag att denna konstitution är ett förlorat tillfälle, ett förlorat tillfälle som andra kommer att få lida för.
Jag säger det i den politiska realismens namn, av kärlek till det Europa som borde kunna utnyttja sina framgångar för att verka för andras framgångar, åtminstone i grannländerna.
Det kan hända att vi européer kommer att få en högre levnadsstandard, men andra kommer att få lida för vårt inskränkta agerande, för vår stora medelmåttlighet, just på grund av att vi har bestämt oss för att förbli bara en stor ekonomisk makt.
Det räcker inte.
Detta är inte vad det innebär att vara europé, åtminstone inte för mig!
(Applåder)
