# ID: svediakorp-gov439649
# author: Voggenhuber (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 731
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jag hoppas att kammaren i dag kommer att stödja konventets utkast, och detta med stor majoritet.
Vi är fullständigt överens om att det bästa med konventet var att det inte var en regeringskonferens.
Det var till stor del parlamentariskt till sin natur, det var offentligt, det deltog i en dialog med allmänheten och det civila samhället och det hade många månader på sig att utföra sitt arbete.
Det sämsta med konventet var att det till slut förvandlades till en regeringskonferens i alla fall.
Dess slutsats fastställdes genom förhandlingar och köpslående bakom kulisserna, och nationernas egna intressen spelades ut mot det europeiska intresset och hot om att lägga in sitt veto.
Konventet var framgångsrikt när det var fritt.
Det följde en konstitutionell logik genom att utarbeta ett utkast över Europas framtid.
Ur detta skapades utkastet till en europeisk demokrati, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, en republikansk rättsordning för Europa, en handlingsförmåga och möjligheten till en ny roll i världen.
Framgången uteblev för konventet varje gång som det böjde sig för påtryckningar från regeringarna och förlorade sig i en snårskog av motstridiga intressen.
Därför har vi nu inget europeiskt socialt avtal, ingen europeisk social ordning och alltför få beslut som fattas med majoritet, och vi har bland annat fortfarande lagar som stiftas av rådet.
Frågan var inte vad vi kunde göra för Europa, utan vad vi kunde undanhålla Europa.
Många regeringar kräver nu en? riktig? regeringskonferens.
Detta är ett farligt hot, och ett hot som bygger på en mycket tvivelaktig legitimitet.
Matematiskt sett blir ett plus och ett minus ett minus.
Var finns det förnuftiga i att påtvinga en så framgångsrik metod som konventet en så kroniskt misslyckad metod som en regeringskonferens?
Slutsatsen, slutresultatet av denna enkla aritmetik blir en regeringskonferens, en? Nice del II? - inte den största gemensamma nämnaren, utan den minsta.
Var regeringarna inte representerade i konventet, och på högsta nivån?
Drev de inte igenom sina ståndpunkter på ett brutalt sätt?
Närvarade ni inte vid konventet, kommissionär Barnier?
Samtyckte ni inte till en omfattande kompromiss?
Kan kommissionen verkligen ta på sig det historiska ansvaret för att ha gjort det möjligt för regeringarna att ensidigt ändra detta historiska samförstånd för sina egna intressens skull?
Om ni gör det, ger ni då inte de destruktiva krafterna möjlighet att frikänna sig själva?
Herr kommissionär!
Er plats är vid Europaparlamentets sida i kampen för denna kompromiss.
Ni kommer att få svara för detta.
Detta är kanske det allvarligaste misstag som kommissionen kommer att tvingas stå till svars för under hela sin mandatperiod.
Vad kan regeringskonferensen då göra utan att förstöra detta samförstånd, utan att - bakom stängda dörrar - bedriva samma gamla kohandel som vi såg i Nice?
Regeringskonferensen bör godkänna konventets utkast, den bör, i konventets majoritetsanda, ta upp de frågor som regeringarna blockerade och för vilka det saknas samförstånd, särskilt översynsklausulen.
Detta var något som konventet inte kunde enas om.
Regeringskonferensen bör göra det möjligt för en demokratisk majoritet att göra framtida ändringar av konstitutionen.
Den bör dessutom lösa motsägelserna mellan delarna I och III, som till stor del beror på regeringarnas ingripande.
Om vi lovar folket en social marknadsekonomi i del I, men ett fritt, oinskränkt konkurrenssamhälle i del III, då är vi inte ärliga mot allmänheten.
Om vi utlovar full sysselsättning i del I, men endast en hög sysselsättningsgrad i del III, då är detta en tveksam metod, och det kommer inte att ge oss Europas förtroende.
Om vi, vid denna historiska tidpunkt, gör fel val kommer vi att leda Europa in i en kris.
Om vi, efter att ha fördärvat metoden med regeringskonferensen, fortsätter genom att fördärva och misskreditera metoden med konventet, kommer vi till slut inte att ha något kvar.
Vad kommer vi då att kunna göra när krisen slår till?
Hur tuff denna kompromiss än kan ha varit för oss alla, bör vi försvara konventet om Europas framtid.
(Applåder)
