# ID: svediakorp-gov439643
# author: Antonione (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,364
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det är mig ett nöje att inför kammaren redogöra för de riktlinjer som det italienska ordförandeskapet avser att följa när regeringskonferensen skall ledas.
Jag vill inte minst tacka för det viktiga bidraget från parlamentets företrädare.
Konventet har skrivit ett historiskt avsnitt i arbetet med den europeiska integrationen.
För första gången har Europeiska unionens institutioner, medlemsstaternas och anslutarländernas regeringar, de nationella parlamenten och det civila samhället deltagit i en och samma strukturerade, allomfattande, offentliga och öppna debatt om Europas framtid.
Konventet har framgångsrikt slutfört en mycket omfattande uppgift inom den tidsplan som fastställdes i Laekendeklarationen och nått ett betydande samförstånd i avgörande frågor som inte hade lösts vid tidigare regeringskonferenser.
Exempel på detta är kompetensfördelningen, att unionen fått status som juridisk person, att pelarstrukturen i det tidigare fördraget ersatts, att subsidiaritetsprincipen stärkts, att rangordningen mellan unionens rättsakter tydligare definierats, att de nationella parlamenten gjorts delaktiga och att en ny institutionell maktbalans införts.
Konventet har också visat att det är möjligt att utarbeta och förhandla om europeiska fördrag på ett helt nytt sätt.
Framgången med den nya metoden åskådliggörs av det faktum att man ansträngde sig för att förena samtliga delaktiga parters ståndpunkter i de mest kontroversiella frågorna in i det sista.
Det slutliga resultatet var ett utkast till konstitutionellt fördrag som har den förtjänsten att det samlar förslag och idéer från alla delar av det europeiska politiska och civila samhället på grundval av en ambitiös plan att överbrygga de skillnader som vid tidigare regeringskonferenser uppstått mellan länder med större befolkningar och länder med mindre befolkningar och mellan länder med olika stark vilja att gå vidare mot en ännu större integration.
Regeringarna kommer nu att få sista ordet, i enlighet med artikel 48 i fördraget.
För den skull får vi dock inte glömma att detta tillhör en och samma konstituerande process, vars första skede slutfördes i och med konventet.
Processen går nu in i en fas med förhandlingar regeringar emellan och vi hoppas att den kommer att avslutas med att det kommande konstitutionella fördraget ratificeras.
Detta är alltså i grund och botten en ny typ av förhandlingsprocess jämfört med den process som föregick Amsterdamfördraget och Nicefördraget.
Det måste vi ta hänsyn till när vi skall fastställa de organisatoriska och procedurmässiga aspekterna på regeringskonferensen.
Det italienska ordförandeskapets främsta målsättning för den regeringskonferens som inleds den 4 oktober kommer att vara att hålla fast vid den tidsplan som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki.
Detta innebär att vi med beslutsamhet måste driva på framåt för att nå ett positivt resultat i tid före valet till Europaparlamentet som skall hållas i juni nästa år.
Denna plan har legat till grund för en av det italienska ordförandeskapets huvudsakliga målsättningar: att leda regeringskonferensen på en hög politisk nivå och med en snäv tidsplan så att vi når en omfattande övergripande överenskommelse om den konstitutionella texten senast i december.
Det konstitutionella fördraget - en konstitution för Europa, som ordförande Giscard d ' Estaing har kallat det - skulle därmed kunna undertecknas mellan den 1 maj 2004, det datum som fastställts för de tio nya medlemsstaternas anslutning, och valet till Europaparlamentet.
Om förhandlingarna om konstitutionen förlängs utöver dessa datum skulle det leda till två allvarliga problem rörande demokratisk legitimitet och öppenhet: å ena sidan skulle konventets konstitutionella arv gradvis gå förlorat och å andra sidan skulle Europas medborgare rösta i valet till Europaparlamentet utan att känna till vilken konstitutionell utformning den framtida unionen skulle ha.
Ordförandeskapet avser därför att skydda strukturen och jämvikten i det utkast som konventet utarbetat.
Parlamentets yttrande i den text som hittills godkänts av utskottet för konstitutionella frågor har precis som föredragandena som talade före mig gett ett värdefullt stöd för våra ansträngningar och starkt bekräftade denna avsikt.
Vi har redan framfört våra åsikter om hur olämpligt det vore att återuppta diskussioner som redan har klarats av i konventet.
Att återuppta dem kan endast leda till mindre samstämda och mindre ambitiösa resultat.
Regeringskonferensen får därför inte ändra den övergripande strukturen och jämvikten i utkastet till konstitutionellt fördrag, utan kommer i stället att uppmanas att förbättra och göra tillägg till de delar i texten som behöver tydliggöras, fullbordas eller kompletteras, allt med största insyn och öppenhet.
Vårt mål är att nå ett kvalitativt resultat som både uppfyller förväntningarna hos den europeiska allmänna opinionen och som säkerställer att den utvidgade unionen fungerar effektivt och demokratiskt.
Att ge Europeiska unionen en konstitution är en utmaning, inte bara för vissa medlemsstater eller för det italienska ordförandeskapet, vars uppgift det är att leda rådet genom denna fas.
Det är en utmaning för alla.
Det är ett åtagande gentemot våra medborgare: om vi inte lyckas svara på denna utmaning, som Frattini sade till sina ministerkolleger i Riva del Garda, blir detta ett nederlag för hela unionen och ett allvarligt bakslag för vårt mål att göra Europa till en respekterad ledare på den internationella arenan som en kraft för fred, demokrati, stabilitet och välfärd.
Vi får inte dölja det faktum att slutresultatet inte alls är en given sak: processen kan nå ett dödläge eller till och med bryta samman.
Jag vill i detta hänseende tydligt klargöra att det italienska ordförandeskapet inte är redo att göra några kompromisser som inte följer andan i de centrala delarna i det utkast som konventet utarbetat.
I detta sammanhang anser ordförandeskapet att det är väsentligt att Europaparlamentet blir mer delaktigt i regeringskonferensen för att skydda konventets konstitutionella arv och undvika att vi faller tillbaka till de snäva, nationalistiska tankesätt som ledde till de oklara överenskommelserna i Nice.
Vid den senaste regeringskonferensen deltog Europaparlamentet i gruppen av personliga företrädare, och parlamentets bidrag var konstruktivt och blev mycket uppskattat.
Eftersom förberedande tekniska arbetsgrupper inte formellt kommer att inrättas den här gången anser det italienska ordförandeskapet att det vore förnuftigt om parlamentet var helt och hållet delaktigt i regeringskonferensens sammanträden på utrikesministernivå.
Med hänsyn till stats- och regeringschefernas sammanträden åtar sig det italienska ordförandeskapet att göra allt för att säkerställa en överenskommelse om hur parlamentets talman kan göras mycket mer delaktig och hur han kan hållas bättre informerad än vid tidigare regeringskonferenser.
Samtalen i Riva del Garda nyligen ledde inte fram till att riktlinjer fastställdes i den frågan.
Stats- och regeringscheferna måste därför själva fatta beslut om detta när regeringskonferensen inleds.
Vid den tidpunkten kommer det italienska ordförandeskapet att arbeta utifrån de riktlinjer som jag just redogjort för här.
I dag står vi inför en fundamentalt viktig händelse i den europeiska integrationens historia.
Den italienska regeringen är medveten om den roll som parlamentet spelat under de två senaste årtiondena för att skapa en mer demokratisk, sammanhängande och rättvis union.
Det var Spinellis utkast till fördrag som gav ny kraft åt den europeiska integrationsprocess som - genom enhetsakten och Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördragen - lett till fullbordandet av den inre marknaden, införandet av euron och den ännu större suveränitetsfördelningen på områdena utrikespolitik, rättsliga och inrikes frågor.
Samtidigt har ert parlament som direkt företräder unionens folk åtagit sig ännu större och mer effektiva befogenheter som medlagstiftare och kontrollbefogenheter.
Ert stöd kommer därför att bli avgörande under de kommande månaderna då det utvidgade Europa går in i sin konstitutionella fas, det vill säga höjdpunkten i den långa process som inleddes av unionens grundare i och med Paris- och Romfördragen och som bör leda oss till en union av ännu större närhet mellan våra stater och medborgare.
Denna tradition av ömsesidig förståelse stärker det italienska ordförandeskapets beslutsamhet att även fortsättningsvis stå i ständig kontakt med Europaparlamentet.
I denna anda kommer republikens president, Ciampi, att tala till er nästa vecka för att återigen beskriva den starka tro på Europa som är det arv som alla viktiga politiska, ekonomiska, sociala och kulturella krafter i Italien delar.
(Applåder)
