# ID: svediakorp-gov439641
# author: Gil-Robles Gil-Delgado (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-24
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 779
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Det betänkande som Tsatsos och jag har utarbetat är baserat på mycket tydliga politiska kriterier.
För det första måste parlamentet stödja sin delegation till konventet som har åstadkommit en bra text, en intelligent text, även om det naturligtvis inte är en perfekt text eftersom ingen lagtext är perfekt.
Vi anser därför inte att vi behöver lägga fram förslag för att ändra denna text.
Såvitt vi förstår hade många ledamöter velat kräva förbättringar på flera punkter, men vår strategi har varit att inte kräva förbättringar, utan att be stats- och regeringscheferna att inte i grunden förstöra eller ändra det breda samförstånd som uppnåtts i konventet.
Det handlar inte om ett rent förberedande arbete, utan om att föra fram lösningar som stöds av de nationella parlamenten och Europaparlamentet - som företräder Europas medborgare - och av regeringarnas och medlemsstaternas företrädare.
Jag upprepar: det handlar om ett politiskt samförstånd som inte får underskattas eller tas ur spel.
Mina damer och herrar!
Det är sant att vissa regeringar och kommissionen har framfört reservationer i vissa frågor.
Det vore naivt att tro att dessa oerhört viktiga politiska problem inte kommer att tas upp vid regeringskonferensen eller att regeringskonferensen utan vidare skulle godkänna vad konventet uträttat.
De som vidhåller den åsikten ger naturligtvis uttryck för en inledande förhandlingsståndpunkt, för annars skulle vi vara tvungna att anta att de är helt i det blå.
Mina damer och herrar!
Jag är övertygad - och då talar jag naturligtvis för mig personligen och inte som föredragande - om att systemet som innebär att endast hälften av kommissionsledamöterna skulle rösta vore ett enormt misstag.
Den lösningen skulle försvaga kommissionen vid en tidpunkt då den som mest behöver stärkas.
Detta är ett misstag som måste korrigeras.
Jag skulle också vilja säga lika tydligt att det inte kommer att vara möjligt att ändra den maktbalans som fastställdes i Nice så att bara en eller två stater får betala priset för ett nytt beslutsförfarande.
Inom unionen kan samförståndet naturligtvis förändras, men på ett villkor: att allas intressen vägs samman.
Annars kan inget nytt samförstånd nås.
Ett samförstånd måste ersättas av ett annat samförstånd, inte av påbud.
I vårt betänkande betonar vi att det kommer att vara berättigat att hantera och lösa dessa särskilda frågor, under förutsättning att vi därmed förbättrar det demokratiska samförstånd som vi hittills nått.
Detta får emellertid inte vara ett skäl för att återuppta de konstitutionella förhandlingarna som om vi arbetade med ett evighetsprojekt.
Jag skulle vilja säga till stats- och regeringscheferna att detta vore ett stort misstag.
Detta är det huvudsakliga politiska budskapet i vårt betänkande, men vi har naturligtvis varit tvungna att gå längre än så.
Det har varit nödvändigt att utvärdera alla detaljer i utkastet till konstitution så att medborgarna kan föra fram sin åsikt om utkastet när det är dags för det och så att det är tydligt att Europaparlamentet godkänner och stöder detta utkast som en kompromiss, en realistisk framförhandlad ståndpunkt mellan de idealiska lösningar som parlamentet har förespråkat och möjligheterna att införa dem i praktiken vid denna tidpunkt.
Vi överger inte dessa mål.
Vi tydliggör att utkastet utgör ett steg framåt, ett viktigt steg, men vi överger inte tanken på att göra ytterligare framsteg när tiden är inne.
Herr talman, mina damer och herrar!
Jag vill inte avsluta detta korta anförande utan att tacka min medföredragande, professor Tsatsos, för hans exemplariska vilja att nå ett samförstånd och den höga intellektuella kvaliteten i hans sätt att göra detta.
Jag vill också tacka alla våra kolleger i parlamentets olika grupper för deras oerhört värdefulla bidrag och deras ansvarskänsla.
Det råder inget tvivel om att vi har kunnat arbeta med en så bred enighet tack vare att parlamentets representation i konventet - i överenskommelse med de nationella parlamenten - utförde ett så viktigt arbete för att nå det samförstånd som vi har kunnat bygga vidare på.
Jag nämnde parlamentets ansvarskänsla.
Parlamentet brukar visa denna ansvarskänsla när det gäller att fatta politiska beslut av verkligt stor betydelse.
Eftersom parlamentet valts med allmän rösträtt har denna ansvarskänsla gjort parlamentet till unionens drivande kraft.
Jag har konstaterat detta vid flera regeringskonferenser i rad, och vid några deltog jag mycket direkt.
Det är i denna anda av integration, uppbyggnad och med Europa för ögonen som jag hoppas att kammaren kommer att rösta för vårt betänkande.
(Applåder)
