# ID: svediakorp-gov439629
# author: Bourlanges (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 390
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Konfrontationerna om det här betänkandet grundar sig på att det finns två olika filosofier.
Enligt den första filosofin anses det att värdepappersföretag - företag som bedriver internalisering - skall tillåtas skapa ett strikt bilateralt förhållande till sina kunder, och nackdelen med detta är att dessa kunder inte kan dra nytta av bästa möjliga priser på marknaden, de får inte ens reda på vilket det bästa priset var, eller helt enkelt att garantera prisbildning, som endast uppstår genom en allmän jämförelse av köp- och säljkurser.
Enligt den andra filosofin, den så kallade filosofin om reglerade marknader, anses det att konsumentskyddet kräver konkurrens mellan alla köp- och säljkurser på en inre, öppen marknad, för att kunderna skall känna till priserna och kunna dra nytta av bästa möjliga pris.
Är dessa två filosofier förenliga?
Ja, förutsatt att värdepappersföretagens policys underställs gemensamma bestämmelser.
I det här avseendet var kommissionens text mycket tillfredsställande.
Till skillnad från er, herr Bolkestein, är jag inte säker på att Villiers betänkande påtagligt förbättrar er ursprungliga text.
Men vi kan leva med den här kompromissen, eftersom den, vilket vi just har påmints om, är relativt tillfredsställande.
Den ger oss möjlighet att värna för sanna principer och att handla efter dem.
Jag har emellertid två reservationer.
Den första rör frågan om prisförbättring.
Det handlar inte om att veta om kunden får det bästa priset.
Naturligtvis skall kunden ha det bästa priset!
Problemet med prisförbättring är att värdepappersföretagen kan sätta ett annat pris än det som de har offentliggjort och följaktligen hindra marknaden från att bidra till rättvis prisbildning.
För det andra kan vi inte heller godta transaktioner som gäller portföljer som, i avsikt att undanta en transaktion från kraven i detta direktiv, innehåller en blandning av värdepapper av olika slag som inte står i någon rimlig proportion till varandra.
Med förbehåll för dessa två viktiga reservationer, som är anledningen till att några av oss kommer att rösta mot förslaget, anser vi att Villiers betänkande är tillfredsställande.
Jag skulle gärna ha gratulerat föredraganden om jag hade ansett - och detta är en reservation - att hon har varit fullständigt rättvis under förhandlingarna mellan grupperna.
