# ID: svediakorp-gov439616
# author: Bolkestein (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,079
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som jag sade till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 9 september 2003, och i enlighet med det budskap som jag fick från parlamentsledamöterna vid det tillfället, genomför kommissionen förhandlingar med Förenta staternas myndigheter, vilka får tillgång till personuppgifter som finns lagrade i de datoriserade bokningssystemen från Europeiska unionen.
Syftet är att förbättra garantierna på fyra viktiga områden.
Jag kommer att börja med att ta upp målet för begränsning.
Hittills har Förenta staterna vägrat begränsa användningen av flygbolagens personuppgifter till kampen mot terrorismen.
Amerikanerna vill också att andra allvarliga inrikes brott skall omfattas.
Hittills har de inte varit beredda att ytterligare begränsa dessa.
För det andra och när det gäller omfånget av de uppgifter som krävs, vill Förenta staterna ha 39 olika uppgifter avseende passagerarlistor, vilket är svårt att se som nödvändigt eller proportionerligt för ändamålet.
Kommissionen vill att Förenta staterna kortar ned listans 39 uppgifter.
För det tredje är lagringstiden för uppgifterna fortfarande för lång.
Boogerd-Quaak betonade att uppgifterna lagras i sex till sju år.
För det fjärde är Förenta staternas garantier inte tillräckligt rättsligt bindande, eftersom de tillgängliga utomrättsliga mekanismerna för gottgörande inte är helt oberoende.
Därför måste vi insistera på att rättigheterna i största möjliga utsträckning skall vara rättsligt bindande och således vara åtalbara i Förenta staternas domstolar.
Vi arbetar för närvarande med måldatumet julen 2003, det datum jag fastställde när jag senast talade med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Det idealiska skulle vara att ett beslut om adekvat skydd är på god väg till dess.
Ett beslut om adekvat skydd kommer emellertid endast att vara möjligt om man från Förenta staternas sida är beredd att betydligt förbättra sina garantier.
Jag måste vara uppriktig mot kammaren och säga att jag inte är säker på att vi kommer att kunna säkra de nödvändiga och betydande förbättringar som krävs för att kommissionen skall kunna konstatera att adekvat skydd finns.
Om vi skall kunna komma fram till någon slags lösning är det hur som helst nödvändigt att det sker någon utveckling när det gäller Förenta staternas garantier, vilken juridisk form de än har - vare sig det blir ett konstaterande av adekvat skydd eller, om Europaparlamentet stöder det, ett bilateralt internationellt avtal.
Det senaste steget i våra förhandlingar med Förenta staterna var mitt möte i går med biträdande ministern Asa Hutchinson från det amerikanska ministeriet med ansvar för intern säkerhet - han innehar den näst högsta posten i det ministeriet.
Det var ett givande möte under vilket vi diskuterade alla huvudfrågor, och vi kom överens om att sätta våra tjänstemän i arbete för att göra ytterligare ansträngningar för att finna en lösning under de kommande veckorna.
När jag reser till Washington i mitten av oktober räknar jag med att sammanträffa med överordnade tjänstemän från ministeriet med ansvar för intern säkerhet, däribland förhoppningsvis minister Tom Ridge.
Under gårdagens möte med Hutchinson poängterade jag att det är brådskande att finna en lösning - och naturligtvis hänvisade jag också till att parlamentet ser med stor oro på överföring av uppgifter från passagerarlistor.
Jag har svårt att godta kommentarerna om att kommissionen tolererar situationen och inte gör sitt arbete som fördragens väktare.
När det gäller direktivet om skydd av uppgifter är det medlemsstaternas och deras dataskyddsmyndigheters uppgift att tillämpa det.
Kommissionens närmaste funktion är att se till att medlemsstaterna följer direktivet, inte att flygbolagen gör det.
Hur som helst kan vi inte lösa det här problemet med enbart inomeuropeiska medel.
Vår lagstiftning strider mot Förenta staternas, och det är kärnpunkten.
Jag hoppas kunna vara fast i mina samtal med Förenta staternas myndigheter.
Men om Europeiska unionen intar en fullständigt orubblig ståndpunkt kommer våra motparter naturligtvis inte att bli mer flexibla.
När det gäller frågan om att passagerarna skall godkänna överföring av uppgifter, vilket några av ledamöterna nämnde som en möjlig utväg - åtminstone på kort sikt - är detta enligt vår åsikt inte en rättsligt säker, långsiktig lösning.
För det första skulle det vara mycket besvärligt i praktiken att göra ett sådant godkännande otvetydigt.
För det andra skulle resultatet bli en överföring av uppgifter som - trots att den är laglig inom EU - fortfarande inte skulle medföra något större skydd på den amerikanska sidan.
Att säkra bästa möjliga garantier från Förenta staterna om hur de kommer att behandla de uppgifter som samlats in från EU-medborgare är därför absolut att föredra.
I sin muntliga fråga hänvisar Boogerd-Quaak också till vad som skulle hända om ett konstaterande om adekvat skydd inte kan nås till årsslutet.
Hon föreslår att de överföringar av uppgifter som inte sker enligt principerna för icke-diskriminering stoppas, att passagerarna informeras i samband med biljettköpet och att de ger sitt godkännande, ett effektivt förfarande för att anföra besvär, och att kommissionen omedelbart skall inleda förhandlingar om ett internationellt avtal med Förenta staterna.
Dessa åtgärder överensstämmer i viss utsträckning med de alternativ för möjliga tillvägagångssätt som jag i stora drag talade med utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om tidigare under månaden.
Vi måste dock, som jag betonade då, vara mycket försiktiga, så att vi inte biter oss i tummen.
Framtvingade åtgärder kan vara lockande ytligt sett, men det är inte säkert att de skulle få de följder som vi vill.
Låt oss därför ta itu med det problemet när det uppstår.
Politiska bedömningar måste göras vid rätt tidpunkt.
Parlamentet och rådet kommer naturligtvis att vara fullständigt delaktiga i det tillvägagångssätt som vi kommer att följa.
Jag är säker på att vi alla är överens om att vi måste gå samman för att bekämpa terrorismen.
Men vi är lika överens om att det är viktigt att undvika att oron för säkerheten blir en ursäkt för att rasera våra civila fri- och rättigheter.
Jag försäkrar kammaren om att kommissionen även i fortsättningen kommer att anstränga sig till det yttersta för att enas om en lösning med Förenta staterna om den här viktiga, men också mycket känsliga, frågan.
Det är bråttom att finna en lösning, och den måste vara laglig på båda sidor om Atlanten.
