# ID: svediakorp-gov439600
# author: Pérez Álvarez (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, ärade kolleger!
Även jag vill gratulera föredraganden.
Jag vill börja med att säga att pensionsfrågan, trots att den fortfarande är en teknisk-rättslig och ekonomisk-försäkringsteknisk fråga, har uppmärksammats stort i medier och har blivit en central fråga inom politiken i allmänhet och inom socialpolitiken i synnerhet.
På 1950-talet betraktades sextioårsåldern som tröskeln till ålderdomen, vid 65 års ålder pensionerade man sig från det aktiva arbetslivet, och att inte ha upprättat ett testamente i sjuttioårsåldern skulle utan tvivel ha betraktats som obetänksamt och oansvarigt.
Av detta kan vi dra slutsatsen att befolkningen i vårt nuvarande samhälle, vilken hade fördubblats vid slutet av 1900-talet och in i 2000-talet, omfattar många mycket gamla människor, som till helt nyligen sågs som? äldre?, och dessa äldre har en stark social image; de är verkliga, de har aktiva liv och de har goda skäl för att hoppas fortsätta leva.
I det här sammanhanget är det nödvändigt att ha ett långsiktigt perspektiv när det gäller pensioner och, trots det faktum att det i enlighet med subsidiaritetsprincipen huvudsakligen är medlemsstaternas ansvar att hantera pensioner och pensionspolitik, förefaller det vara nödvändigt med EU-medverkan, såväl när det gäller utbyte av bästa praxis som ökat samförstånd, och genom gemensam reglering av vissa aspekter som är nödvändiga för att garantera möjligheten att överföra pensionsrättigheter av alla slag och deras genomförbarhet.
Pensionssystem genom allmänna inkomstgrundade system - första pelaren - privata tjänstepensionssystem - andra pelaren - och individuella pensionsförsäkringar - tredje pelaren - måste ge européerna möjlighet att behålla sin levnadsstandard efter pensionen.
Ett system som hindrar fri rörlighet för personer är därför uteslutet, och vi måste komma till rätta med de europeiska medborgarnas rädsla för ålderdomen eller för fysisk eller psykisk försämring.
Med tanke på att den tredje pelaren väger tungt måste denna rädsla mildras och affärsintressen måste undantas.
Pensionssystemens genomförbarhet måste garanteras, och de måste svara mot förändringar i samhället och mot de sätt som produktionen är strukturerad på: fler kvinnor i arbetslivet, en äldre aktiv befolkning och atypiska anställningskontrakt.
