# ID: svediakorp-gov439598
# author: De Rossa (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Kärnpunkten i Anderssons inlägg här i kväll är behovet av att få en balans mellan sociala och ekonomiska överväganden.
Det står klart att det finns ett behov av båda.
Jag anser att en av nyckelfrågorna här, åtminstone när det gäller fattigdomen under ålderdomen, handlar om kvinnorna.
All statistik visar detta, vilket beror på att de har tillfälliga anställningar, gör uppehåll i arbetet, är hemma för vård av barn och så vidare, och det leder till att de i stort sett får det fattigare än männen.
Lägg dessutom till det faktum att kvinnor lever längre än män, och resultatet blir att antalet kvinnor är högre än antalet män efter en viss ålder.
Vi måste ta itu med frågan om finansiering av pensioner.
Som Crowley nämnde har vi på Irland inrättat en reservfond till vilken 1 procent av BNP avsätts varje år, och det finns några miljarder i den fonden nu.
Det finns faktiskt så mycket pengar i den att folk börjar bråka om hur och var de bör investeras.
Trots det är den ett försök att se till att det finns en fond för framtiden.
Vi har tur eftersom vi har en demografisk förskjutning på cirka 20 till 25 år, vilket innebär att den puckel som övriga Europa drabbas av för närvarande inte kommer att drabba Irland ännu på en tid.
Vi räknar dock med att den kommer.
Ett annat försök att ta itu med den här frågan är införandet av personliga pensionssparkonton, där enskilda, med hjälp av sin arbetsgivare, kan öppna ett konto och sätta in pengar på det, vilket kommer att ge lite pensionspengar för dem längre fram.
Svårigheten är att de finansiella institutioner som får ansvaret att sälja dessa produkter i många fall motsätter sig det, eftersom de inte kan tjäna tillräckligt med pengar på de persongrupper som de riktas till, huvudsakligen låginkomsttagarna.
Vi måste ta itu med den frågan.
Vad jag vill ha sagt är att vi inte har någon anledning att vara pessimistiska i onödan, på villkor att vi gör de politiska valen nu om det som vi kommer att möta i framtiden.
Det räcker inte att vi vrider våra händer; det är inte bra, som Hughes påpekade, att medlemsstaterna motsätter sig direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag - som ger en viss grad av trygghet för vissa kategorier arbetstagare - och sedan påstå att de kommer att göra något åt pensionerna på allvar, när de i själva verket undergräver många tusen människors möjligheter att få tillräckliga inbetalningar, till och med för en statlig pension.
Avslutningsvis finns det verkligen ett behov av gemensamt tänkande på det här området.
