# ID: svediakorp-gov439595
# author: Hughes (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 645
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag instämmer i alla andras gratulationer till Andersson, eftersom han har utarbetat ett utmärkt betänkande.
Jag vill också tacka kommissionen och rådet för deras gemensamma rapport.
Den ger verkligen en utmärkt översikt av den här mycket viktiga frågan.
Jag hoppas att ni, herr talman, kan vidarebefordra min önskan till Generaldirektorat I om att de kanske kunde anordna en debatt dagtid någon gång om en så viktig social fråga som denna.
Det är meningen att vi skall bygga broar tillbaka till medborgarna.
Det här är en fråga som berör miljoner medborgare.
Det är en skam att denna fråga än en gång göms undan till ett kvällssammanträde.
I Anderssons betänkande betonas det att såväl sysselsättningsstrategin som Lissabonstrategin krävs för att vi skall kunna åstadkomma resultat i flera viktiga avseenden: den fortsatt bristande jämställdheten när det gäller tillträde till och deltagande i arbetsmarknaden leder till att det även råder brist på jämställdhet när det gäller pensionsrättigheterna.
Även om vi uppnår Lissabonmålet om att 60 procent av kvinnorna skall vara ute på arbetsmarknaden, utgör det målet ett erkännande av att kvinnornas deltagande kommer att vara lägre än männens även i fortsättningen.
Vi måste därför överväga kringgående åtgärder enligt den linje som föreslås i betänkandet genom att, till exempel, främja en individualisering av pensionsrättigheterna och uppmana medlemsstaterna att inom sina pensionssystem garantera fortsatt anslutning till systemet under perioder av föräldraledighet eller ledighet för vård av barn eller andra behövande familjemedlemmar.
Ett annat problem som Andersson betonar, och som vi verkligen måste intensifiera våra ansträngningar för att lösa, är behovet av att höja den faktiska pensionsåldern, inte den lagstadgade pensionsåldern.
Det råder lite förvirring i vissa kretsar när det gäller den frågan.
För närvarande finns det en allmänt utbredd kultur av förtidspension inom unionen.
Det kommer att krävas konsekventa och långsiktiga ansträngningar för att ändra på sådana attityder och ta itu med den kulturen.
Men det finns vissa tecken på att vi även börjar komma i gång med det.
I kommissionens gemensamma sysselsättningsrapport för 2002 uppges det att bara fyra medlemsstater har infört heltäckande nationella strategier för aktivt åldrande.
Av samma rapport framgår det att de flesta medlemsstaternas ansträngningar för att tillhandahålla utbildning och yrkesinriktad utbildning till de äldre åldersgrupperna fortfarande är bedrövligt otillräcklig.
I sin nästa remissrunda måste kommissionen undersöka medlemsstaternas insatser jämfört med de fastställda riktlinjerna och agera så kraftfullt som möjligt mot de medlemsstater som fortfarande inte har nått resultat när det gäller den här och andra viktiga frågor.
Den sista punkten som jag vill betona i betänkandet rör atypiska arbetstagare.
Deras osäkra situation på arbetsmarknaden - och många av dem är kvinnor - kommer att leda till fortsatt otrygghet när de blir äldre, under de kommande årtiondena, om inte något görs för att minska denna osäkerhet.
Det är väldigt tråkigt att flera av medlemsstaternas regeringar - min egen inberäknad - motsätter sig det föreslagna direktivet om personal som hyrs ut av bemanningsföretag.
Ju längre det försenas desto mer kommer de tidigare direktiven om deltidsarbete och visstidsarbete att undergrävas eftersom arbetsgivarna, för vilka ordet? flexibilitet? betyder att få ut så mycket som möjligt av arbetskraften till minsta möjliga ersättning, kommer att föredra att anställa personal från bemanningsföretag.
Bemanningsföretagen skulle bli ett ständigt växande bottenskikt i en arbetskraft i två skikt.
I slutändan är det hela det europeiska samhället som kommer att få betala följderna av detta.
Till och med i det här sena skedet hoppas jag att de berörda regeringarna - däribland min egen - kanske tar sitt förnuft till fånga och inför en förnuftig lagstiftning för att förstärka tanken om att flexibilitet faktiskt kan vara ett positivt koncept för såväl arbetsgivare som anställda.
