# ID: svediakorp-gov439589
# author: Cercas (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 512
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det finns få saker som är så viktiga för EU-medborgarna som sunda pensioner, och få saker i deras familjeliv eller sociala liv som kräver en sådan ständig uppmärksamhet under deras liv, vilket kanske beror på att för miljontals européer är pensionerna den enda betydande tillgång som de tjänar in och den enda trygghet de har mot riskerna i det biologiska eller ekonomiska livet.
Detta utmärkta betänkande av Andersson är höjdpunkten på en av Europaparlamentets mandatperioder under vilken vi har bringat vår dagordning i samklang med medborgarnas agenda.
Detta är en viktig mandatperiod, eftersom Europaparlamentet, också till följd av utmärkta meddelanden och initiativ från kommissionen, för första gången har fört in pensionsfrågan på gemenskapens dagordning.
Vi är oerhört glada över att det har gjorts framsteg vid slutet av den här mandatperioden med en filosofi som radikalt har ökat förståelsen av detta fenomen.
Det är inte längre bara en angelägenhet som inspireras av ekonomiska hänsynstaganden eller balansen i de offentliga finanserna.
Nu har vi en doktrin, en strategi, som vi tillsammans med den här viktiga frågan har berikat och kompletterat med de europeiska medborgarnas mål och behov.
Det gläder oss därför att man i detta betänkande och i kommissionens meddelande har analyserat medlemsstaternas strategier, naturligtvis med hänsyn till finansiell genomförbarhet!
På så vis kanske vi politiker också visar att vi är ansvarskännande.
Det finns i stort sett två slags politiker: det finns oansvariga politiker, som bara tänker på nästa val, och det finns ansvarskännande politiker som tänker på de kommande generationerna.
Andersson tänker på de kommande generationerna i sitt betänkande, men han tänker också på att förhållandena måste aktualiseras, så att systemen för social trygghet och pensionerna bidrar till att vi kan uppfylla våra mål och bekämpa fattigdomen.
I betänkandet fästs det också vikt vid modernisering och grupper av arbetstagare, särskilt kvinnorna, som står inför så stora risker i den nya sociala ordningen och på arbetsmarknaden.
Vad talar kommissionen om för oss när det gäller situationen i våra medlemsstater?
Vi kan se att det finns vilja, men vi kan också se att det ibland finns likgiltighet och mycket försiktighet, och jag skulle också tillägga att det finns en rädsla för reformer i medlemsstaterna, kanske för att befolkningen fruktar att reformen i själva verket är en förevändning för nedskärningar av deras sociala rättigheter.
Det är därför mycket viktigt att vi bidrar till att denna rädsla kan övervinnas bland befolkningen genom att lägga fram reformer som inte bara innehåller nedskärningar, utan syftar till att tillfredsställa deras nuvarande och framtida behov inom en säkrare och mer rättvis ram.
I morgon kommer den socialistiska gruppen att stödja Anderssons betänkande och kommissionens arbete, eftersom vi anser att de föreslagna ändringarna varken är tanklösa eller opportunistiska, utan att motsvarar vårt sociala åtagande gentemot denna generation arbetstagare, dessa medborgare, och också gentemot nästa generation som kommer att leva i Europa.
