# ID: svediakorp-gov439581
# author: Bushill-Matthews (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar föredraganden för vänligheten att nämna mitt ändringsförslag 11, som handlar om artikel 6, punkt 5a (ny).
I ändringsförslaget begärs det att de tjänstemän inom kommissionen som är ansvariga för att betalning inte har skett skall namnges i parlamentets officiella protokoll efter en tidsfrist på tre veckor.
Syftet med detta härrör sig från en erfarenhet som en av mina väljare i West Midlands har haft, som var tvungen att vänta i över ett år för att få sina pengar utbetalda från - måste jag säga - Generaldirektoratet för jordbruk, inte ert eget, herr kommissionär, men som hur som helst träffade på två speciella individer som inte bara var inkompetenta, utan också ohjälpsamma.
De vet själva vilka de är.
Jag anser att det är på sin plats att också andra bör veta vilka de är.
Så jag har inte lagt fram det här ändringsförslaget av elakhet, utan av erfarenhet och en önskan att vara hjälpsam, i min vanliga stil.
Det gladde mig att ni i era inledande anmärkningar sade att ni, kanske till följd av det här ändringsförslaget, har för avsikt att skynda på beslutsfattandet.
Men jag oroades av det ni sade därefter, om att vi måste tänka på att det finns risk för att utvidgningen leder till att det går långsammare, att vi fortfarande måste fästa vikt vid bedömningen, och så vidare.
Det fanns för många? men? från min synpunkt.
Herr kommissionär!
Jag säger vänligt, men fast, att det är vackra ord, men att vi kommer att hålla ett öga på er.
Det är viktigt att säga att det här betänkandet bör antas i första behandlingen, trots det jag sade nyss.
Jag håller med föredraganden om att den här frågan är viktig.
För att hjälpa till på vägen begär PPE-DE-gruppen en omröstning med namnupprop om det här särskilda ändringsförslaget, men vi kommer sedan att lägga ned våra röster så att ändringsförslaget förkastas.
Då kommer betänkandet förhoppningsvis att antas, men vi har gjort en markering.
Som parlamentsledamöter är vi alla ansvariga för vad vi säger, vad vi gör och vad vi inte gör.
Det är helt i sin ordning.
Men jag måste säga kommissionsledamoten att en sådan policy inte bara skall gälla för oss; den skall gälla för alla som har bestämmanderätt och särskilt dem som arbetar inom den offentliga sektorn.
En del kommissionstjänstemän tror helt klart att detta inte gäller för dem.
De misstar sig fullständigt.
Om de inte lär sig det är jag övertygad om att parlamentet kommer att lägga fram ännu ett hjälpsamt ändringsförslag i vederbörlig ordning, som inte kommer att röstas ned.
I dag och i morgon kommer vi att ha skjutit ett varningsskott.
Om det inte fungerar kommer vi att skjuta skarpt.
