# ID: svediakorp-gov439571
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,012
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Jag vill tacka alla ledamöter som har yttrat sig om denna ekonomiskt, socialt, institutionellt och politiskt viktiga fråga.
Jag vill börja med att tacka Karas för att han uttryckte sitt stöd för kommissionens arbete: han nämnde det nya förslaget till konstitution och Lissabonstrategin.
Jag anser att vi också måste beakta det faktum att varje gång som stats- och regeringscheferna möts i Europeiska rådet sänder de ut tydliga uppmaningar om att de statliga stöden skall minskas och kanaliseras till horisontella mål snarare än stödja särskilda sektorer eller företag.
Därför är det inte bara Europeiska kommissionens förhoppningar som går i den riktningen.
Karas påpekade också - och jag håller fullständigt med honom - att konkurrensen är en grundläggande faktor i den sociala marknadsekonomin, även om den naturligtvis inte är den enda.
Herr Wurtz!
Tack för att ni poängterade de olika tillfällen - 1999 och februari 2000 - när fackföreningarna, bland annat, fäste Europaparlamentets uppmärksamhet på försämringen av Alstoms finansiella situation och ställning inom industrin.
Detta hjälper oss att placera den här frågan i dess historiska och kronologiska sammanhang och att bortse från den alltför förenklade uppfattningen - som några illasinnade ryktesspridare har gett uttryck för nyligen - att det är Europeiska kommissionen som bär ansvaret för eventuella framtida arbetslöshetsproblem.
Herr Wurtz!
Även jag är i högsta grad lyhörd inför behovet att fackföreningarna måste vara fullständigt informerade om och uppmärksammas på dessa problem, precis som de offentliga myndigheterna måste vara medvetna om hur fackföreningarna klarar av dem.
Jag tvekar följaktligen inte att instämma i er begäran om ett möte med Coordination syndicale Alstom, och jag kan säga er att jag, hur som helst, redan har samtyckt till en begäran om ett möte som kommer att äga rum under de närmaste dagarna med Europeiska fackliga samorganisationen, som denna förening är ansluten till.
Herr Wurtz!
Liksom nästan alla talare - Lipietz, Pasqua, Savary och andra - nämnde ni behovet av en europeisk industripolitik.
Jag hoppas att jag inte väcker anstöt om jag säger att jag fullständigt instämmer i vad ni säger.
Främjandet av en inre marknad där det råder konkurrens skall vara en grundsten, en grundläggande del av en europeisk industripolitik.
Vi får inte skapa förvirring genom att säga att den inre marknaden och konkurrensen strider mot behoven för en industripolitik.
Det krävs även andra saker för att skapa en industripolitik, men om ni frågar franska, tyska eller italienska företagare vad Europeiska unionens huvudsakligen bidrar med till deras industriverksamhet, expansion och export och så vidare, kommer de att svara: den inre marknaden, en inre marknad där konkurrensvillkoren upprätthålls.
Det finns naturligtvis även andra saker som är nödvändiga, och i kommissionen stöder jag alltid de initiativ som kommissionsledamot Liikanen, kommissionsledamot Busquin och vice ordförande de Palacio kommer med, som syftar till att finna andra sätt att stärka Europas industriella utveckling, men jag anser att det skulle vara ett ytterst allvarligt misstag att tro att vi kan främja en industripolitik genom att undergräva grundvalarna för den inre marknaden och konkurrensen.
Wurtz sade att kommissionen har oinskränkt befogenhet på konkurrensområdet, och att den inte är underställd någon kontroll.
Pasqua gav en del av svaret på den frågan när han påpekade att det har förekommit fall där den rättsliga kontrollen, vilken alltid tillämpas för kommissionens beslut, däribland på konkurrensområdet, har lett till att några av Europeiska kommissionens beslut har avslagits.
Kommissionen påstår sannerligen inte att den är ofelbar, och jag gör det ännu mindre.
Våra åtgärder är underställda två nivåer av rättslig kontroll: förstainstansrätten och EG-domstolen.
I de allra flesta fall är avgörandena från dessa rättsliga organ till förmån för kommissionens beslut; i andra fall är de det inte.
Herr Wurtz!
När det gäller politisk legitimitet fattas de konkurrenspolitiska besluten i de enskilda medlemsstaterna på nationell nivå av organ som inte har den politiska legitimitet som Europeiska kommissionen har tilldelats av i synnerhet Europaparlamentet på europeisk nivå, med individuella utfrågningar av varje kommissionsledamot.
Lipietz tog upp ett antal frågor som avser fransk intern politik, men jag tror inte att han väntar sig att jag skall uttrycka någon åsikt om dem.
Jag välkomnar att såväl Gruppen De gröna / Europeiska fria alliansen som Lipietz personligen stöder, vilket han har förklarat vid många tillfällen, konkurrenspolitiken som ett nödvändigt verktyg för konsumentskydd.
För övrigt vill jag säga att en av uppgifterna inom konkurrenspolitiken utan tvivel är att garantera en säker försörjning av produkter, och det finns till och med ett särskilt rättsligt instrument, nämligen det som kallas? bristande försvar av företaget?, vilket gör det möjligt att i de konkurrenspolitiska besluten ta hänsyn till eventuella försvinnanden av marknadsaktörer på marknaden som skulle kunna riskera säker försörjning.
Konkurrenspolitiken är följaktligen inte så trångsynt som man kan tro vid första ögonkastet.
Pasqua - som förefaller ha lämnat kammaren - sade att han inte är beredd att lita blint på kommissionen.
Låt mig påpeka att även om han skulle vara beredd att göra det vill inte kommissionen att någon skall lita blint på den.
Det är oerhört viktigt att kommissionen agerar i nära samarbete med parlamentet och i enlighet med parlamentets grundläggande riktlinjer och, i vilket fall som helst, särskilt när det gäller de här frågorna, under strikt kontroll av den rättsliga myndighet som är baserad i Luxemburg.
Även Pasqua nämnde behovet av en tydlig industripolitik för Europa.
Ordförande Prodi och kommissionen i sin helhet, samtliga kommissionsledamöter, funderar över effekterna av avindustrialiseringen av Europa.
Enligt vår åsikt kan man inte ta itu med den här frågan bara genom att ge medlemsstaterna tillstånd att bryta mot konkurrensbestämmelserna eller lagstiftningen om statligt stöd.
Abitbol talade om? en kommissionsledamots fåfänga?.
Uppriktigt sagt anser jag inte att det handlar om någon särskild fåfänga, och inte heller om några? blessyrer?.
När det gäller skillnaderna mellan yrkena notarie och utmätningsman anser jag inte att det hör till saken över huvud taget: båda är hur som helst yrken som förtjänar den allra största respekt, precis som en kommissionsledamots arbete.
Abitbols kommentar om att Europeiska kommissionen har fattat beslut som efter vad som påstås har skadat den franska industrins utveckling är intressant; det är intressant och egendomligt, eftersom jag i mina tal alltid nämner Frankrike som ett exempel på en medlemsstat vars industri har dragit stor nytta av att följa EU: s konkurrensbestämmelser.
Herr Abitbol!
Här kommer några exempel - och jag vänder mig även till Berthu - på fall där franska företag, med Europeiska kommissionens tillåtelse, antingen har lyckats bli ledande inom den franska nationella industrin, inom Europa eller världsledande inom sin industri.
Detta är verkliga exempel, och jag kommer att begränsa mig till att nämna fall från de senaste åren.
Total-Fina-Elf, som är resultatet av en sammanslagning som godkänts av kommissionen, har blivit en betydande industriledare, minst sagt, i Frankrike, liksom Carrefour-Promodes.
Sammanslagningar på området för kärnkraftsteknik mellan Maton och Siemens gav upphov till Arriva, som flera ledamöter har nämnt i kväll, en stor europeisk industriledare.
Sedan, tack vare den dåvarande verkställande direktören, Francis Mère, slogs Usino-gruppen med kommissionens tillstånd framgångsrikt samman med andra europeiska järn- och stålföretag för att skapa Arcelor, som inte bara är ledande inom europeisk industri, utan i hela världen, den största grupp av järn- och stålföretag som är verksam i världen i dag.
Jag anser därför att det är möjligt att förena konsumentskydd, vilket är den grundläggande uppgiften inom konkurrenspolitiken, med skapandet av stora företagsstrukturer som kan konkurrera på internationell nivå.
När det gäller den här saken håller jag följaktligen med Berthu om att vi måste ha en global vision för globala marknader, men naturligtvis inte i de fall där marknaderna fortfarande är nationella eller lokala.
Lange beskrev Europeiska kommissionens attityd som? arrogant och dogmatisk? - jag tror att det var de orden han använde.
Jag dristar mig inte att säga mot honom om det är hans åsikt, och jag anser att jag, i dag och vid andra tillfällen, har förklarat hur och varför vi agerar som vi gör, och att vi är övertygade om att vårt arbete inte enbart grundas på juridisk formalism, utan på behovet att ge den europeiska ekonomin stabila grunder och garantera att bestämmelserna följs, inte minst som en princip för demokratisk fredlig samlevnad, om jag får använda det uttrycket, på europeisk nivå.
Som Konrad så riktigt påpekade är Europeiska unionen en gemenskap av lagar - jag tycker inte att det är en nedsättande term - som grundas på respekt för bestämmelserna på en rad områden, och eftersom kommissionen är fördragens väktare anser jag att den också har en skyldighet att se till att dessa bestämmelser följs.
Konrad påpekade att statligt stöd i sista hand ofta leder till ekonomiska förluster, utan att medföra några större påtagliga fördelar.
Samtidigt är Cashman positivt inställd till stödet till Alstomgruppen, förutsatt att detta inte skadar de brittiska arbetstagarna.
Det tycks vara en mycket aktningsvärd inställning till frågan från en särskild synpunkt.
Vår uppgift är att försöka se till att de anställda vid Alstomgruppen får behålla sina jobb genom att tillhandahålla en omstruktureringsplan och samtidigt förhindra överdrivet stora snedvridningar av handeln, att förhindra att anställda från konkurrerande företag förlorar sina jobb.
Det är syftet med kontroll av statligt stöd.
Att befintliga arbetstillfällen inom ett särskilt område försvinner kommer naturligtvis alltid att få större uppmärksamhet än de andra arbetstillfällen som vi lyckas rädda på andra håll i Europa genom att se till att bestämmelserna följs.
Hur som helst kan jag försäkra er om att bevarande och skapande av fler arbetstillfällen är något som kommissionen fäster stor vikt vid.
Harbour ställde några mycket specifika frågor, särskilt om kommissionen kommer att behöva fatta beslut, när det gäller koncentrationskontroll antar jag, om en snabb försäljning av Alstoms överförings- och distributionsdivision till Arriva.
Om den uppgiften faller på oss kan jag försäkra er om att vi kommer att fatta ett snabbt beslut eftersom, och det vet Harbour, det i EU: s förordning om koncentrationskontroll, till skillnad från den som är i kraft i till exempel Förenta staterna, fastställs mycket korta tidsfrister för sådana beslut, och de går inte att förlänga.
Jag ber om ursäkt, men jag är inte behörig att kommentera frågan om anläggningen i Birmingham eller om medlemsstaternas varierande grader av oberoende när det gäller utländska tillverkare vid inköp av rullande järnvägsmateriel.
Herr talman!
Jag kommer att avsluta med en enkel iakttagelse.
Om vi ser tillbaka på de fall när kommissionen har godkänt statligt stöd för omstruktureringsplaner och de tillfällen när dessa stöd har använts, ser vi att det statliga stödet inte var till hjälp i många av dessa fall: med andra ord, de företagen, de arbetstillfällena, räddades inte trots att företaget i fråga beviljades statligt stöd.
I dessa - talrika - fall blev slutresultatet, trots stödet, förlorade arbetstillfällen, nedläggningar av fabriker och, inte nog med det, ökad beskattning för att åter fylla på statskassan, vilket drabbar skattebetalarna.
Det är därför den här frågan är så svår att lösa.
Jag kan försäkra er om att kommissionen kommer att anstränga sig för att utöva vederbörlig kontroll med all vederbörlig ansvarskänsla.
Jag tackar er varmt för era tankeväckande bidrag till den här debatten, både de som har uttryckt stöd och de som kommit med kritik.
