# ID: svediakorp-gov439568
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 302
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Alstom, detta viktiga och förträffliga företag, har nästan varit dödsdömt vid två tillfällen, första gången på grund av dess före detta styrelseordförandes ledningsmisstag, och andra gången till följd av kommissionens omedgörlighet.
Kommissionen talade visserligen nyss återigen om för oss att den endast tillämpar fördraget, och jag måste erkänna, herr Monti, att detta är sant.
Fördraget utgör ett problem i sig självt på grund av att ordalydelsen i? konkurrensdelen? härrör från Romfördraget.
Detta visar att vår vision av konkurrens nu är för begränsad, alltför inriktad på den inre marknaden, vilket innebär att vi måste se mer övergripande på de strategiska, nationella och europeiska intressen som står på spel i vad som nu är en världsomspännande konkurrens.
Detta är skälet till att den franska regeringen i den senaste analysen av Alstom-affären förespråkade en mer balanserad och global ståndpunkt än vad kommissionen gjorde.
På det sättet visade den franska regeringen att en medlemsstat, demokratiskt ansvarig, var fullständigt kapabel att bedöma om huruvida statligt stöd skulle beviljas för att, under exceptionella omständigheter, rädda industrier som är strategiskt viktiga för ett lands ekonomiska oberoende eller kulturella identitet.
Det skulle ha varit bättre om kommissionen hade hjälpt den franska regeringen och samarbetat med den för att nå det målet.
Detta bör beaktas i eventuella framtida reformer av fördraget.
Under tiden beklagar vi djupt det faktum att Monti, med den redogörelse han nyss kom med, låter damoklessvärdet fortsätta att hänga över räddningsplanen för Alstom, och vi beklagar också det faktum att kommissionen har oinskränkta befogenheter på det här området.
Det kommer att bli nödvändigt att reformera fördraget även när det gäller den saken inom en snar framtid.
