# ID: svediakorp-gov439562
# author: Lipietz (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 558
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Låt oss var tydliga med att Alstom-affären i sin europeiska dimension främst är en formsak.
Kommissionen gjorde helt rätt som vidtog sanktioner mot den franska regeringen för den arrogans och ringaktning för de gemensamma reglerna som den visat i denna affär.
Denna incident är bara en i en rad incidenter.
Det sätt på vilket Raffarins regering öppet hånat bestämmelserna i stabilitetspakten - trots att president Chirac var en av initiativtagarna och de förbehållslösa tillskyndarna - kommer att göra det svårt att förhandla om pakten.
Det är något som till och med kommissionsordförande Prodi själv betecknat som dumt.
Det finns andra exempel, som Raffarinregeringens förakt mot direktivet om skyddet av vilda fåglar och Natura 2000-direktivet, vilket resulterade i att Poitous våtmarker förstördes.
Pricken över i var Raffarins uttalande där han talar om rättsliga krav på Europeiska unionens verkställande makt som om unionen vore någon inrättning i främmande land.
Jag skulle vilja be om ursäkt till kommissionen på den övervägande majoriteten av den franska befolkningens vägnar som vet att Europa inte är ett annat land utan snarare vårt gemensamma hem.
Det har nåtts en överenskommelse i dag, och det gläds jag åt.
Det kommer att rädda Alstom från hotande ruin.
Det bär Alstoms direktörer och direktörerna från ABB det fulla ansvaret för - de fick ju varningar från de fackliga medlemmarna.
Det kommer att ge den franska regeringen och kommissionen tid att formellt förhandla fram en slutgiltig lösning.
Då skulle jag vilja säga ett par ord om affärens materia, herr konkurrenskommissionär.
Ni är medveten om att vår grupp, Gruppen de Gröna / Europeiska fria alliansen, lojalt har stött era ansträngningar för att skydda konsumenter mot monopolens illojalitet.
Mitt betänkande om konkurrens 2001 är ett bevis på det.
Jag gjorde icke desto mindre vissa observationer som vi diskuterade personligen i detalj, inte bara mellan kommissionsledamot och europaparlamentariker, utan också ekonomer emellan.
Alstom-affären ger mig tillfälle att berätta det här för er igen.
Konsumentskydd består först och främst i att garantera konsumenterna ett utbud av varor eller tjänster innan vi ens börjat fundera över priset på dessa varor eller tjänster.
Det gäller med andra ord att genomföra en industripolitik.
Om Alstom hade försvunnit, vilket hade lett till att Asea Brown Boveri kollapsat, skulle det europeiska utbudet av elturbiner och höghastighetståg ha reducerats avsevärt, detta när klimatkris och Kyotoprotokoll ropar efter enorma investeringar på dessa två områden.
Det som tillämpas i fallet nätverksinfrastruktur, där ekonomiska teorier visar att monopol och statliga subventioner ibland är att föredra framför ren konkurrens, tillämpas ofta ipso facto på oligopolet som ansvarar för att konstruera och underhålla dessa nätverk.
Slutligen upplevde anställda och folk som bor i regionerna det sätt på vilket Raffarinregeringen tillsattes på som brutalitet och inhumanitet riktad direkt mot dem av ett Europa som åter känns som en främmande och fientlig institution.
I en sista analys innebär Raffarinregeringens inställning en privatisering av vinster och nationalisering av förluster.
Det går varken ni eller jag med på.
Ni måste kunna demonstrera att europeisk konkurrenspolitik syftar till att hålla ett öga på övervinster och främja utbudet av offentliga varor.
