# ID: svediakorp-gov439559
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,187
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar!
Jag vill tacka Europaparlamentet för att ha bjudit mig hit i kväll.
Jag är alltid glad att få tillfälle att diskutera konkurrensfrågor på djupet med parlamentet, och det i frågor som föranleder mig att med jämna mellanrum närvara i utskottet för ekonomi och valutafrågor.
Föremålet för er inbjudan i kväll, fru talman, är ett specifikt ärende som för närvarande granskas, och som jag därför är förhindrad att kommentera i alla detaljer.
Jag står till er tjänst att inom dessa ramar ge de förklaringar ni önskar av oss.
Vad har kommissionen gjort hittills i Alstom-ärendet?
Vi har fattat ett beslut och valt att inte fatta ännu ett.
Beslutet att inleda granskningsförfarandet avser stödåtgärder antagna av den franska staten den 2 augusti inom ramen för ett avtal med Alstom och ett antal banker.
Kommissionen underrättades och beslutet att inleda förfarandet fattades av kommissionärskollegiet den 17 september.
Det var ett helt normalt beslut.
Nu kommer jag till det beslut som inte fattades som rör en särskild del av stödplanen.
Det bestämdes och tillkännagavs den 2 augusti men har ännu inte trätt i kraft: statlig medverkan i Alstoms kapital.
Kommissionen kunde inte avtala om Republiken Frankrikes direkta medverkan i Alstoms kapital eftersom en dylik åtgärd, till skillnad från bidrag i form av likvida tillgångar, troligen skulle fått oåterkalleliga följder för de marknader som Alstom Group verkar på.
Kommissionen ansåg därför den 17 september att förutsättningarna vår sådana att de franska myndigheterna skulle uppmanas att inte gå vidare med statligt innehav i Alstoms kapital.
Men kommissionen ville ge Frankrike en sista möjlighet innan man gick vidare med föreläggandet.
Därför gavs jag mandat att senast den 22 september och genom ett avtal med kommissionsordförande Prodi anta och verkställa ett beslut om uppskjutande av visst stöd såvida inte de franska myndigheterna offentligt gick med på att inte vidta åtgärder om automatisk och oåterkallelig medverkan i Alstom Groups kapital utan kommissionens förhandsgodkännande i enlighet med gemenskapens regler om statligt stöd.
Efter snabba och fruktbara kontakter med de franska myndigheterna kunde jag i går konstatera att de gått med på att ändra stödplanen på ett sådant sätt att den uppfyller kommissionens villkor.
Den franska staten kommer därför inte att bli aktieägare i Alstom inom den närmaste framtiden och kommer inte att anta några arrangemang som kan förmodas utgöra eget kapital, dvs. strukturåtgärder som kommissionen inte kan godkänna utan att föregripa resultaten av den konkurrensprövning man kommer att utföra.
Statlig medverkan i ökningen av kapitalet kommer att ersättas av en skuldförbindelse till variabel ränta med fast löptid som kan lösas in i aktier.
Det är en form av likviditet som kan omvandlas till eget kapital endast om kommissionen dömer att den statliga medverkan i kapitalökningen inte utgör några problem för konkurrensen på marknaderna i fråga.
Eftersom Frankrike har gått med på att inte automatiskt förvärva en andel av Alstoms kapital och har lovat att kommissionen inte skall stå inför fullbordat faktum fler gånger fanns det inte längre något behov för mig att utöva det mandat om att förelägga uppskjutande som kommissionärskollegiet givit mig.
Det är alltså det beslut kommissionen inte fattade.
Kommissionen noterar tacksamt den konstruktiva hållning de franska myndigheterna intagit, och i synnerhet vill jag nämna ekonomi-, finans- och industriminister Francis Mer.
Det var vår skyldighet att skydda marknadens konkurrensvillkor mot att omedelbart och oåterkalleligt ändras till Alstoms favör, innan kommissionen ens haft möjlighet att börja undersöka följderna av stöden på marknaderna i fråga.
Förändringarna skulle förmodligen medfört en generell ökning av de beviljade stödbeloppen.
Detta visar den kedjeeffekt en kapitalökning har och dess definitiva återverkningar.
Det hade med andra ord aldrig gått att återställa status quo.
Jag vill påpeka att stödbeloppen också kommer att vara en av de nyckelfaktorer som kommissionen kommer att beakta när vi granskar ärendet på djupet.
Att det inte var nödvändigt att genomdriva föreläggande om uppskjutande innebär naturligtvis inte i det här skedet att kommissionen har godkänt stöden.
Åtgärderna kommer nu att granskas som helhet.
Vi kommer också att företa en djupgående prövning i konstruktiv anda och kommer att göra det så snabbt som ärendets komplexitet tillåter.
Syftet är att företaget skall omstruktureras samtidigt som den inre marknaden tillåts fungera som den skall.
Det är den enda garantin för hållbar sysselsättning.
Under sin granskning kommer kommissionen att pröva företagets överlevnadsmöjligheter på lång sikt och proportionaliteten mellan beviljat stöd och vad Frankrike är villigt att gå med på för att bevara konkurrensförutsättningarna på marknaderna i fråga.
Mina damer och herrar!
Jag vill understryka att kommissionen inte på något sätt intagit någon principiell ståndpunkt om systemet med ägarskap för företag i medlemsstaterna.
Ni vet lika väl som jag att fördraget inrymmer möjlighet för och därför tvingar oss till yttersta neutralitet i ärenden som rör offentligt eller privat ägande i företag.
Därför är jag väl medveten om att uppskjutandet inte avsågs att hindra franska staten att gå in i Alstoms kapital i sig.
Kommissionens önskan var att förhindra att stödliknande åtgärder snedvrider marknaderna i fråga för gott utan kommissionens förhandsgodkännande, vilket skulle strida mot fördraget med avseende på statligt stöd.
Det skall också sägas att kommissionen är emot offentligt ägande av företag.
Som jag alltid har framhävt är det inte kommissionen som ber en medlemsstat att öppna offentliga företags kapital, som den franska regeringen gör med exempelvis Électricité de France.
Det är helt och hållet berörd medlemsstats sak att besluta.
Däremot har kommissionen en plikt i fördragen att se till att företag - offentliga som privata - följer konkurrensreglerna.
Som jag sade vill jag framhålla kvaliteten i vårt samarbete, som bygger på en konstruktiv anda präglad av förtroende, med den franska regeringen och minister Mer i synnerhet.
Vissa reaktioner och kommentarer på sista tiden från politiska och ekonomiska kretsar i Frankrike skulle vinna på att se fallet i ett större sammanhang.
Jag har full förståelse för vad fackförbunden känner.
Jag är medveten om Alstom Groups betydelse i Europas industriella och sociala struktur.
Men jag tycker det är svårare att förstå kopplingen man gjort här och där på sistone i den franska debatten om att kommissionen beter sig som en domare och verkar sakna all politisk orientering.
Ser inte människor det politiska värdet av att bevara en inre marknad där konkurrensen inte snedvrids, en nödvändig - men förvisso inte tillräcklig - del av en social marknadsekonomi?
Ser de inte den politiska fördelen med att hindra en stat från att sidsteppa reglerna på den inre marknaden till nackdel för främst de europeiska företagen själva och för tillväxtpotential och ökad sysselsättning?
Ser de inte det politiska behovet av att sporra förtroendet för Europa som helhet genom att visa medborgarna i de små och framtida medlemsstaterna att kommissionen, som fördragens väktare, inte är hård mot de små men mjuk mot de stora?
