# ID: svediakorp-gov439534
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,775
# sentences: 76
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Vi står i begrepp att rösta om budgeten för 2004, som man skulle kunna kalla historisk eftersom det är den första budgeten för ett återförenat Europa.
Innan jag nämner tre punkter skulle jag vilja säga till Weiler att jag har tagit del av de perspektiv som hon har skisserat, vilka i själva verket har mer att göra med framtida regionalpolitik och utvärderingen av denna och hur regional- och sammanhållningspolitik kan komma att tjäna Lissabon- och Göteborgsmålen.
Det just vad kollegiet diskuterar för tillfället i samband med förberedandet av framtida budgetplaner och den tredje sammanhållningsrapporten.
Tack för den impuls ni har givit.
Herr talman!
Jag skulle därför vilja nämna tre punkter:
programmen för perioden 2000-2006,
avslutandet av perioden 1994-1999, samt
de strukturpolitiska konsekvenserna av utvidgningen.
Min första punkt är programmen för perioden 2000-2006 uppriktigt sagt tar igen förlorad tid.
Detta är resultatet av de förenklingar vi har föreslagit och genomfört med medlemsstaterna.
Betalningarna för perioden 2000-2006 gjordes snabbare än tidigare.
I slutet av augusti hade vi redan betalat 25 procent mer än vid samma tid 2002.
För första gången kunde betalningarna för perioden 2000-2006 till och med vara högre än beräknat, och jag räknar med att be om åtminstone en miljard euro mer i anslag till mål 1 när den fullständiga överföringen vid årsslutet görs.
Här kan vi dessutom se effekten av regeln av typ? n + 2?, vilken vi meddelade till ministrarna den 22 april, som jag informerade era utskott om.
Mellan den 1 januari och den 1 september reducerade regeringarna eftersläpande betalningsbemyndiganden som var nödvändiga att ta itu med för att undvika frigöranden.
För att undvika några som helst frigöranden kommer jag att skriva till varje regering igen, och de kommer att få betala oss ytterligare fem miljarder vid slutet av året.
Om man skall tro deras prognoser kommer det att ske, men, mina damer och herrar, för att vara helt uppriktig sätter jag inte mycket tilltro till medlemsstaternas prognoser när jag får dem.
Samtidigt står Italien, som har vant oss vid mirakel, för 40 procent av de ansträngningar som återstår att göra.
Tre länder står själva för 80 procent av de återstående ansträngningarna.
Omvänt är risken i Österrike, Spanien och Grekland väldigt liten, och det är därför inte någonting oundvikligt med detta.
Min andra punkt är avslutningen av perioden 1994-1999.
Detta är en komplicerad punkt, som jag ofta har sagt i denna kammare.
Denna avslutning kommer i själva verket att ta längre tid än beräknat.
Det var först den 31 mars som kommissionen fick i stort sett samtliga av de runt 2 000 akter som skall avslutas för dessa program för perioden 1994-1999.
Jag vill att de nödvändiga kontrollerna görs och att de rättelser som eventuellt blir nödvändiga som ett resultat av dessa kontroller fullgörs.
Därför vill jag inte påskynda avslutningen av dessa program.
Med hänsyn till den tid som krävs för att garantera kontrollernas kvalitet och de konsultationer som förfarandena kräver, mina damer och herrar, trots mina tjänstemäns och kommissionens bästa ansträngningar, kommer vi inte att klara att betala samtliga de anslag som öronmärkts för perioden 1994-1999 år 2003.
Detta är huvudanledningen till de förseningar som Van Dam just påpekat.
Det föreligger därför en risk för underutnyttjande av åtminstone fem miljarder euro för strukturfonderna i sin helhet i år.
Så snart jag upptäckte denna risk i juli varskodde jag min kollega kommissionsledamot Michaele Schreyer.
Vi kommer tillsammans inom kort att föreslå att kommissionen framlägger ett preliminärt förslag till ändringsbudget till budgetmyndigheten för att utan dröjsmål upphäva de anslag som inte skulle använts.
Det faktiska belopp som måste upphävas återstår fortfarande att fastställa av kommissionsledamot Schreyers enheter, då dessa är de enda som har en översikt över budgeten som helhet, för att kunna fastställa de behov som måste täckas under de andra budgetrubrikerna från och med nu och fram till årets slut.
Likväl, mina damer och herrar, bekräftar jag mitt engagemang för att minska det belopp som återstår att betala på två vis: för det första genom att upphäva de åtaganden som inte omfattas av en betalningsbegäran, till exempel när projektet har övergivits eller kostar mindre än beräknat (i detta sammanhang förbereds redan frigöranden; de kommer utgöra åtminstone 1,5 miljarder euro bara till Europeiska regionala utvecklingsfonden [ERUF]), och för det andra genom att göra så många utbetalningar som möjligt där handlingarna nu är i sin ordning.
Mellan betalningar och frigöranden bekräftar jag att jag har satt upp som mål för mig själv att skära ned åtminstone hälften av vad som återstår att betala för perioden 1994-1999 till ERUF år 2003.
Jag tror att dessa förklaringar på den här punkten tillgodoser Seppänens begäran.
Bristerna i administrationen av perioden 1994-1999 var just det som ni kallade avsaknaden av en tidsfristklausul.
Nu har vi en med den nya regeln av typ? n + 2?, och det börjar att ge resultat.
Min tredje och slutliga punkt är de strukturpolitiska konsekvenserna av en utvidgning.
Att denna utvidgning, att ta in tio nya medlemsstater, blir framgångsrik har högsta prioritet för kommissionen.
Sammanhållningspolitiken är tillika högprioriterad.
Den stora utmaning som väntar oss är att avsluta förhandlingarna med samtliga nya medlemsstater före slutet av 2003 om de program som kommer att träda i kraft inom några få månader för den mycket korta perioden 2004-2006.
Utvidgningen är därför redan en del av våra generaldirektorats vardag, vilka är ansvariga för strukturfonderna och ert ständiga stöd - vilket jag alltjämt kommer att behöva för den avgörande perioden framöver - har gjort det möjligt för mig att räkna med kommissionens åtaganden.
Vilka effekter får denna utvidgning för budgeten?
Till åtagandebemyndiganden, till strukturfonderna och sammanhållningsfonden, förutom de 34 miljarder som de nuvarande medlemsstaterna står för, är ytterligare 6,7 miljarder euro öronmärkta till de nya medlemsstaterna.
Det är en ökning med omkring 20 procent.
I fråga om personalresurser är det antal poster som begärs för att garantera att denna utvidgning blir en framgång, enligt mitt tycke, blygsamt.
Om ni går med på kommissionens begäran kommer de berörda generaldirektoraten att öka sin personalstyrka med endast 7 procent för att klara en ökning av anslag med 20 procent.
Denna ökning av vår administrativa kapacitet är ett minimum eftersom dessa länder ännu inte är vana vid gemenskapsprogram.
De kommer därför att behöva mer stöd, mer rådgivning, och även mer kontroll än de nuvarande medlemmarna.
Detta är mitt objektiva svar på Gills kommentar att hon önskar att vi skapar stordriftsfördelar.
För att vara helt uppriktig kan inte en delegation till Polen kombineras med en delegation till Spanien.
Hur det än förhåller sig tackar jag er för er stöd till att få fram de personalresurser som är avgörande för att garantera att vår sammanhållningspolitik blir en framgång 2004 och framåt.
Slutligen, herr talman, vilka är konsekvenserna av allt detta för de betalningsbemyndiganden som är nödvändiga för 2004?
Vad gäller utvidgningen är det ingen aktuell fråga.
Som det bestämdes i Köpenhamn har betalningsbemyndiganden för de nya medlemsstaterna inskränkts till förskott under 2004.
För programmen för perioden 2000-2006 förslår er fördragande, Mulder, ökade betalningsbemyndiganden med tre miljarder.
Om man skall tro medlemsstaternas prognoser kommer det att vara nödvändigt.
Det är riktigt att om medlemsstaterna lyckas undvika ett frigörande under? n + 2? -regeln skulle vi behöva en miljard extra bara till Europeiska regionala utvecklingsfonden.
Som ni kan se har kommissionen intagit en försiktig och realistisk hållning med tanke på genomföranden från tidigare år.
Jag tror att en del frigöranden under? n + 2? -regeln kommer att vara oundvikliga 2004.
Vi får också vänja oss vid att ha med dem i våra prognoser.
Om betalningsbemyndigandena skulle visa sig vara otillräckliga för strukturfonderna perioden 2000-2006 och för att avsluta perioden 1994-1999, skulle kommissionen be om ytterligare en ändringsbudget för budgetåret 2004.
Slutligen står det klart att för programmen för perioden 1994-1999 kommer vi att behöva frigöranden 2004 för att fullgöra avslutningen av kommissionens preliminära budgetförslag.
Jag kan ännu inte säga hur mycket dessa frigöranden kommer att uppgå till.
De kontroller som för närvarande görs kommer definitivt att resultera i reduceringar av det belopp som skall betalas, antingen genom att exkludera belopp som inte är berättigade eller genom att tillämpa ekonomiska korrigeringar.
På det stora hela, baserat på den information som jag har haft tillgänglig, skulle en ökning av betalningsbemyndiganden under utgiftskategori 2 inte vara oberättigad även om det inte nödvändigtvis måste vara i den omfattning som Mulder föreslår.
I det här skedet skulle jag likväl föredra att ställa medlemsstaterna inför sitt ansvar och slutligen få dem att göra realistiska prognoser, även om detta innebär en ökning av frigörandena under administrativ kontroll i en ändringsbudget när vi har all information.
Slutligen, herr Dell ' Alba, hade vi en mycket viktig dialog, och jag fäste mycket stor uppmärksamhet vid den, liksom min kollega Vittorino nu i morse.
Jag kan bekräfta att av de 12 miljoner som är tillgängliga för den stora debatten om Europas framtid i år, håller 8,3 miljoner på att avsättas eller är redan avsatta.
Det återstår 3,7 miljoner som kan omplaceras.
Liksom Vitorino kommer jag att anstränga mig att finna en användning för dessa pengar före årets slut, kanske i samarbete med parlamentet, till en informationskampanj eller till att sammanställa dokument som kan bidra till att förklara resultatet från konventet samt förhoppningsvis resultatet från regeringskonferensen, men även för att visa på vilket sätt den nya institutionella arkitektur som vi kommer att ha kan vara användbar till konkreta politiska åtgärder som kommer att gynna medborgarna.
Vi har ett nytt dokument i åtanke - vi diskuterade det med några parlamentstjänstemän i morse - som kan göras tillgängligt för parlamentsledamöter eller kandidater till Europaparlamentet för att konkret visa vad denna nya konstitution består av och på vilket sätt den kan vara användbar till konkreta politiska åtgärder som gynnar medborgarna.
Det är den information jag ville ge er angående denna konkreta punkt som Dell ' Alba tog upp.
