# ID: svediakorp-gov439528
# author: Kinnock (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,634
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag tackar Ferber för hans vänliga yttrande om min lägliga ankomst.
Det påminner mig om när jag var tvungen att hinna till en omröstning kl.
10.00 i det brittiska underhuset och jag nätt och jämt hann in, och var tvungen att öva på min? kringgående rörelse? för ta mig förbi poliserna.
Det var inte lika komplicerat den här gången.
Jag är tacksam för de konstruktiva inläggen och kan ge mycket korta, men lugnande hoppas jag, svar till de ledamöter som har yttrat sig.
För det första är jag tacksam för Casacas vänliga anmärkningar, eftersom de grundas på en mycket grundlig analys av allt det vi försöker göra.
Jag skulle önska att detta var en allmän tendens, men enligt min åsikt har några av dem som skriver i tidningarna, till exempel, en tillförsikt och en tvärsäkerhet i sina åsikter, vilket rimmar illa mot den mängd kunskap de har om saken.
Jag beklagar Casacas åsikt, som dock är förståelig, om att kommissionen, för att använda hans uttryck, gömmer undan den interna revisionsrapporten från parlamentet.
Jag förstår innebörden i vad han säger när han återigen påminner oss om att den interna revisionsverksamheten, undersökningen av kontrakt, var en direkt följd av resolutionsförslaget om ansvarsfrihet, vilket i själva verket utarbetades av Casaca själv och några av hans nära kolleger.
Jag har full förståelse för innebörden i hans påpekande.
Jag kan bara säga detta: vi kommer att behöva tillämpa bilaga III-förfarandet av ett mycket grundläggande skäl, vilket jag är övertygad om att ni kommer att förstå.
Vi måste vara strikt konfidentiella och samtidigt försöka ge så mycket upplysningar till de personer som har mest rätt att veta, däribland parlamentets ledamöter, helt enkelt för att dessa rapporter, som för närvarande slutförs, innehåller uppgifter om eventuella disciplinära och ännu allvarligare förfaranden.
Detta är ingen ursäkt; det är ingen undanflykt.
Det har samband med att naturrätten och antagandet att en person är oskyldig till motsatsen har bevisats måste följas korrekt, och även med vår starka önskan att inte förhastat släppa ut uppgifter till allmänheten som sedan kan äventyra integriteten i ett eller flera åtal som vi kan vilja väcka mot enskilda personer.
Jag hoppas att ni vid närmare eftertanke kommer att förstå att jag säger detta för att förklara saken och vara öppen, inte som en ursäkt eller en undanflykt, och att det helt enkelt är nödvändigt, med tanke på de frågor som vi talar om.
Om det hade funnits en historisk bakgrund av att försöka begränsa de konfidentiella frågorna till ett minimum och ha maximal öppenhet, tror jag att det skulle vara lättare för kammaren att förstå att när det är absolut nödvändigt att tillämpa konfidentiella förfaranden gör vi detta på mycket goda grunder.
Jag hoppas att vi, bland andra positiva följder av verksamhetsbaserad förvaltning och budgetering och den öppenhet som Virrankoski talade om, kommer att se ytterligare utveckling av kommissionens snabbhet att upptäcka så mycket som möjligt och samtidigt skydda integriteten i de nödvändiga förfarandena.
Rapporten kommer att finnas tillgänglig som bilaga III till ramavtalet när den är färdig.
Arbetet slutförs bokstavligt talat i detta nu, så rapporten kommer att finnas tillgänglig i lämplig form och i utlovad tid.
När det gäller befästandet av politiskt ansvar räknar jag inte med att den uppbyggnad som Casaca önskar kommer att genomföras fullt ut ännu, även om jag har stor förståelse för den.
Den uppbyggnaden består i upprättandet av en fullständig finansiell kontrollenhet, som det var förut, vid varje kommissionsledamots kontor.
Men jag anser att vi har gjort avsevärda framsteg när det gäller att uppnå detta, å ena sidan allmänt inom budgetförordningen, men närmare bestämt tänker jag på de reformer som kommissionen har antagit, i några fall så nyligen som juli 2003.
Dessa reformer garanterar det absoluta kravet på rapportering om förvaltningens genomförande och den finansiella verksamheten i generaldirektoraten minst två gånger om året, vilket särskilt gäller den ansvariga kommissionsledamoten, så att kommissionsledamöterna även i framtiden kommer att fortsätta att vara insatta när det gäller den praktiska, operativa förvaltningen av generaldirektoratet och samtidigt bära sitt normala och självklara politiska ansvar.
Det kommer inte att minska det politiska ansvaret, portföljansvaret eller de politiska förpliktelserna: det kommer snarare att öka dessa.
Kommissionsledamot Schreyer och jag sände ett brev till alla generaldirektorat i juli 2003.
Det svar vi fick från dessa - med en mycket grundlig analys för att försöka uppdaga alla förfaranden som på minsta sätt liknade de som vi har uppmärksammat inom Eurostat - var ytterst ingående, vilket är uppmuntrande.
Jag vet att Casaca, med sitt intresse för de frågorna, och förmodligen Mulder, kommer att vilja granska dessa svar.
Det kommer att vara mycket välkommet.
Virrankoski visar uppenbarligen stor förståelse, och jag vet att hans bakgrund verkligen ger honom auktoritet på det här området.
Jag vill bara säga honom att jag instämmer i hans prognos när det gäller framtida strukturer och de förfaranden som han räknar med, och jag hyser förtroende för att de kommer att förverkligas.
Kultur i en organisation som består av människor är huvudsakligen inte en produkt av etniskt, nationellt eller regionalt ursprung eller språk.
Kulturen är en produkt av de system och strukturer som människorna arbetar i.
Genom att genomföra omfattande reformer som radikalt förändrar systemen och strukturerna gynnar vi uppkomsten av det slags kultur av öppenhet och ansvarsskyldighet som är grundläggande för att verksamhetsbaserad förvaltning och budgetering, vilka underbygger den processen, skall fungera framgångsrikt.
Till Ferber vill jag säga följande: det är ett dokumenterat faktum att mitt löfte vid kommissionens tillträde - och jag försöker inte komma med kritik eller med klyschor om det bästa i världen och så vidare - var att vi, genom en radikal moderniseringsreform, skulle sträva efter att uppnå en välskött, högpresterande, serviceinriktad och oberoende europeisk kommission, som står till Europeiska unionens medborgares tjänst.
Jag tycker inte att det var blygsamt, och ändå är vi i färd med att åstadkomma det.
För att använda Ferbers uttryck, så föreställer jag mig inte att himlen är så blå som han säger att jag har målat den.
I de rapporter om framsteg som vi ofta lägger fram erkänner vi bristerna och de måldatum som vi har missat, men även de saker som vi har förbättrat.
Vi erkänner vilka områden det är nödvändigt att vidareutveckla.
Det var ju trots allt kommissionen som - så snart vi hade påtagliga bevis som gav oss den juridiska säkerheten för att genomföra vissa åtgärder - som upphävde kontrakt, inledde disciplinära förfaranden, inrättade den starkaste, största utredningsenheten någonsin i kommissionens historia, ökade personalen i den interna revisionsundersökningen av kontrakt från 9 till 24 personer och som har sett till att dessa rapporter har slutförts tidtabellsenligt.
Detta är inte några tecken på en lat eller slapp kommission, men det betyder inte att vi tror att himlen ständigt är blå, och inte heller att allt är rosenrött.
Jag är otålig efter ytterligare förändringar.
Jag vill se ett fullständigt genomförande.
Denna ambition delas allmänt av mina kolleger, och vi skulle inte ha kunnat göra de framsteg vi har gjort om vår personal, som har åtagit sig dessa förpliktelser utöver sin normala arbetsbörda, inte hade samarbetat i så hög grad och om vi inte hade haft ett helhjärtat engagemang från varenda ledamot i kommissionärskollegiet.
Därför försöker jag inte påstå att vi har gjort mer än vi har gjort.
Jag ber bara om en objektiv undersökning av vad som har uppnåtts.
Automatisk och obligatorisk rörlighet för överordnade chefstjänstemän och för personer som hanterar pengar och innehar tjänster där de hanterar kontrakt kommer exempelvis i sig själv att ge ett skydd mot upprepningar av den dubbla bokföring som vi har uppdagat inom Eurostat.
Mer än någon annan åtgärd, men som ett tillskott, har vi reformerna av strukturer och system för revisionskontroll och förvaltningskontroll som ger oss - i den mån som alla organisationer som består av människor som hanterar pengar kan få det - ett verkligt, starkt skydd mot alla former av upprepningar av vad vi har upptäckt och vad vi agerar mot nu.
När det gäller gensvaret till parlamentet och rådet, så respekterar jag det.
Jag kommer från en parlamentarisk tradition där det valda underhuset får sin styrka från rätten att rösta om budgeten.
Därför respekterar och stöder jag djupt det demokratiska förfarandet.
Jag talar inte för att vi skall frångå det.
Jag argumenterar inte för att vi skall isolera oss från de påpekanden och uppfattningar som parlamentet eller rådet, som företräder skattebetalarna, har.
Det ber jag över huvud taget inte om.
Jag säger bara att det är en faktisk verklighet att det är svårt att utöva ansvar utan oberoende, och om vi är oberoende måste vårt ansvar vara fullständigt.
Om vi inte har resurser eller de personer vars närvaro, förtjänster och kvalifikationer vi fullständigt kan motivera, är det emellertid mycket svårt att se hur kommissionen skall kunna utföra de uppgifter den har nu, för att inte tala om de uppgifter som blir följden av denna ärorika utvidgning, men som icke desto mindre, och det erkänner vi, kommer att medföra ytterligare förpliktelser som vi måste uppfylla effektivt och ärligt.
