# ID: svediakorp-gov439488
# author: Walter (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,351
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, herr rådsordförande!
Det ligger en budget på våra bord som - i motsats till vad vi annars hör om budgetförslag - håller på att minska, inte öka.
Detta kan vara ett gensvar på förhållandena i medlemsstaterna.
Det är förvisso så att denna budget innehåller mindre resurser.
Som ett gensvar på det som sker i medlemsstaterna måste vi utan tvekan säga: ja, vi måste förvalta skattebetalarnas pengar på ett försiktigt sätt, och som Europeiska socialdemokratiska partiets grupp kommer vi att göra det.
Vi måste emellertid också ange prioriteringar för budgeten.
Detta kommer vi verkligen att göra.
Låt mig börja med en fråga som - om kommissionsledamot Schreyer har rätt, och det hoppas jag att hon har - också kommer att bli en framtida uppgift för oss.
Låt oss tala om EU-budgetens intäktssida.
Intäktssidan - det betyder: var kommer pengarna ifrån?
Vem betalar?
Vi betalar med skattebetalarnas pengar.
Vissa beräkningar i Europa som vi har tagit del av tyder på att så mycket som 20 miljarder går förlorade p.g.a. momsbedrägerier.
Alla som accepterar dessa momsbedrägerier accepterar också intäktsminskningarna på europeisk nivå.
Vi är inte beredda att acceptera detta, eftersom alla dessa minskningar måste täckas med pengar från skattebetalarnas fickor.
Under detta budgetförfarande föreslår vi därför att kampanjen mot momsbedrägerier trappas upp för att minska bördan för skattebetalarna, så att de pengar som borde flyta in till Europeiska unionen faktiskt kan göra det.
Vi måste diskutera denna fråga oftare, också som en del av budgetförfarandet.
I framtida budgetförfaranden - däribland det nästkommande - kommer vi att se till att medborgarna själva kan se att pålitlighet garanteras som en av våra grundläggande värderingar.
Detta betyder pålitlighet i kampen mot den ekonomiska och sociala klyftan, och det betyder pålitlighet i kampen mot arbetslösheten.
Vi har hört att rådet starkt har reducerat betalningarna för, i synnerhet, strukturfonderna.
Vi menar att detta ger upphov till en rad frågor.
Å ena sidan registrerar medlemsstaterna de avsevärda penningbelopp de avser att använda under de kommande åren, i synnerhet under nästa år.
Samtidigt har rådet gått med på, i sitt budgetförslag, att utgifterna måste hållas under dessa belopp.
Vi undrar vilka av dessa siffror som är de korrekta.
Vi vet att restskulder har uppkommit beträffande tidigare garanterade åtaganden, där betalningar ännu inte har ägt rum.
Rådet undviker noga denna fråga och hävdar:? Vi behöver inte betalningarna.?
Vi vill inte delta i detta spel.
Alla som sluter avtal, efter hårda förhandlingar om budgetplanen - särskilt avseende strukturfonderna och därmed den strukturella och ekonomiska utvecklingen i Europeiska unionen - måste också godta att, när det är dags att genomföra avtalet, han kommer att påminnas om sina åtaganden, och vi kommer att kräva utbetalning av de korrekta beloppen.
Under nästa budgetår kommer vi att se till att Europeiska unionen, som ett ekonomiskt område, inte bara blir ett ekonomiskt område för storföretag.
Vi kommer även i framtiden att arbeta för ett starkt stöd till små och medelstora företag.
De utgör ryggraden i den europeiska ekonomin.
De är kreativa, innovativa och beredda att ta risker, och vi måste stödja dem, så att de, trots att de inte har några anställda jurister och skatteexperter, kan dra nytta av Europeiska unionen och den inre marknaden.
För det fjärde: Vi vill, i budgetförfarandet, se till att utvidgningen utformas på en säker grund.
Det har redan skett olika hänvisningar till personalfrågan.
Vi kommer att undersöka mycket noga vilka personalresurser som egentligen behövs, för att därmed få svar på frågan om alla de nämnda tjänsterna verkligen behövs.
Vi kommer emellertid inte att tillåta att utvidgningen och anslutningsländerna blir Europeiska unionens spargris.
Jag instämmer här med alla tidigare talare.
Jämställdhet måste råda.
Beslut som dessa är de bästa indikatorerna på om jämställdhet verkligen råder.
Alla kan ge uttryck för goda avsikter, men det är själva besluten som visar om det verkligen råder lika behandling, oavsett om det handlar om en gammal eller ny medlemsstat.
Vi kommer att övervaka detta mycket noga.
Även inom andra områden kommer vi till viss grad att fortsätta bevara kontinuiteten, men vi måste också utforma vår politik på ett framtidsinriktat sätt.
Detta gäller särskilt utrikespolitiken.
Inom detta område har vi under de senaste åren ofta erfarit att vi, närhelst en kris uppstår någonstans i världen, har reagerat i affekt och omedelbart lovat att ställa upp med ytterligare resurser, ibland på bekostnad av redan fastställda politiska beslut.
Om vi tittar på vissa delar av världen som vi gett stöd till tidigare, ser vi att det finns mindre tillgängliga resurser än under tidigare år.
Vi har tvingats att omstrukturera.
Vi har gjort detta därför att vi också har insett att vi naturligtvis inte kan öka stödet i all oändlighet.
Jag vill emellertid citera två statistiska uppgifter som, även om de inte direkt har att göra med vår budget, ger något att tänka på.
I dag använder Amerikas förenta stater och länderna i Europeiska unionen 460 miljarder per år till försvaret.
460 miljarder!
Samtidigt använder vi bara 37 miljarder till utveckling.
Är detta verkligen en framåtblickande politik, en som syftar till konfliktförebyggande?
Är detta den typ av politik som utvecklade stater bör föra?
Svaret är nej, vilket är skälet till varför vi vill utveckla den europeiska politiken ytterligare, inom det möjligas gränser - och det är tillräckligt ödmjukt.
Vi vill arbeta på ett förebyggande sätt.
Vi vill utveckla konflikthanteringsstrategier som kväver denna typ av konflikter i sin linda.
Vi är inte så naiva att vi tror att det inte kommer att uppstå fler konflikter i världen.
Det kommer alltid att finnas konflikter i vår region; våra medlemsstater måste ta itu med det.
Vi kommer i vilket fall som helst att koncentrera oss mer på förebyggande åtgärder.
Demografiska förändringar är ytterligare ett område inom vilket vi måste arbeta förebyggande.
Den europeiska kontinenten håller på att förändras på ett dramatiskt sätt.
Vi kan se att befolkningen i genomsnitt håller på att bli mycket äldre; det gäller inte bara enskilda länder, utan alla länder.
Detta får effekter för alla institutioner och organ.
Det betyder inte bara att det i framtiden kommer att finnas färre förskolor, eller att vi kommer att behöva färre förskolor på lokal nivå.
Det kommer också att påverka oss.
Låt mig återigen ta upp pensionsbördan som ett exempel - vi måste axla denna börda.
Även inom många andra områden kommer vi att se att antalet unga personer stadigt minskar, och att det blir fler och fler äldre.
Vi måste ta itu med denna situation genom att forma den på ett positivt sätt.
Man bör inte se på den som ett hot, utan som en möjlighet.
Vi i Europeiska socialdemokratiska partiets grupp kommer att tillämpa en rad kriterier på denna budget.
Det första är ekonomisk försiktighet, eftersom det handlar om medborgarnas pengar.
Det andra är pålitlighet.
Alla måste se att vi avslutar det vi har påbörjat, och att vi inte släpar fötterna efter oss eller bara ger upp när vi tagit oss halvvägs igenom en sak.
Det tredje är detta: vi kommer att utforma den europeiska politiken på ett sätt som gör det möjligt för oss att arbeta förebyggande, i stället för att tas på sängen när situationer uppstår.
Vi skall försöka övervaka utvecklingen på ett tidigt stadium, strukturera den på ett lämpligt sätt och sålunda forma Europeiska unionen - vår europeiska kontinent - så att vi får en bra och trygg framtid tillsammans.
