# ID: svediakorp-gov439367
# author: Katiforis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 423
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Nomineringen av den nye ordföranden i Europeiska centralbanken och Europaparlamentets yttrande om denna nominering innebär förvaltning av de europeiska folkens högsta makt och måste hanteras med allt vederbörligt allvar.
Man skulle vilja hoppas att nomineringen en dag kommer att skötas av parlamentet ensamt.
Den skulle då få större giltighet och större vikt.
I dag har kammaren det positiva förslaget från utskottet för ekonomi och valutafrågor, och det råder ingen tvekan i fråga om kandidatens yrkesmeriter.
Tvärtom är hans imponerande karriär fram till i dag en fullödig garanti för hans personliga meriter.
Tyvärr kan detsamma inte sägas om den ekonomiska filosofi som kandidaten till ordförandeposten i Europeiska centralbanken försvarade inför utskottet för ekonomi och valutafrågor med sådan envishet.
Jag har fortfarande svårt att förstå hur en ekonom med Trichets enorma erfarenhet kunde hävda att det i tider av långvarig ekonomisk stagnation kan skada ekonomins återhämtning att öka de offentliga utgifterna.
Han använde olika teoretiska sofismer, samtidigt som det har varit känt åtminstone sedan 1910 att det klassiska medlet mot depression och arbetslöshet är offentliga arbeten.
Jag föreställer mig att även Trichet skulle hålla med om att den ekonomiska maskinen inte kan starta om utan investeringar, och jag föreställer mig att han själv kommer att lägga märke till dröjsmålet i fråga om privata investeringar och behovet av att sätta fart på de offentliga investeringarna, vilket Chirac och Schröder äntligen har förstått, om än senkommet.
Om framhärdande i denna filosofi var skäl nog att rösta emot Trichet i förra veckan är jag verkligen rädd att det inte längre är skäl nog, eftersom det svenska folket under mellantiden har förkastat euron och tvingat oss alla att samlas kring den gemensamma valutans stabilitetssymboler, vilket är anledningen till att jag känner att det är min plikt - och jag tror att jag talar åtminstone för mina grekiska kolleger med liknande framtidssyn - att stödja och rösta för Trichet.
Trots det hoppas jag att han av omständigheterna kommer att tvingas att inta en annan inställning och ståndpunkt, för centralbankscheferna kan inte använda sin ståndpunkt till att säga, som Lipietz sade,? après moi le déluge? [efter mig syndafloden], och inte heller kan de säga? avant moi le déluge, pendant moi le déluge, et après moi Dieu nous sauve? [före mig syndafloden, under min tid vid makten syndafloden och efter mig, må Gud hjälpa oss].
