# ID: svediakorp-gov439365
# author: Santos (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 488
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är ingen lätt uppgift att ta Duisenbergs plats, eftersom den nuvarande ordföranden framgångsrikt har väglett centralbanken genom den gemensamma valutans utvecklingsår och, framför allt, eftersom behovet av en generösare penningpolitik är på väg att bli centralt för den ekonomiska tillväxten.
I sina svar inför parlamentsutskottet betonade Trichet, bland annat, den grundläggande rollen för realism och pragmatism vid bedömning av det ekonomiska och finansiella klimatet i en tid av så snabb förändring.
Den realismen och den pragmatismen är i själva verket exakt vad som förväntas av den nye ordföranden.
Europas medborgare ropar efter högre ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.
De flesta politiker som företräder dem ropar efter större budgetflexibilitet och penningpolitisk förståelse, mot bakgrund av den ekonomiska kris som Europa upplever.
Vi underlåter att fästa avseende vid eller svara på denna oro, till priset av inte bara att problem lämnas olösta utan även att den gemensamma valutans trovärdighetskollaps tar fart, i vars kölvatten medborgarnas lojalitet mot Ekonomiska och monetära unionen kommer att försvagas.
Resultaten av den svenska folkomröstningen och undersökningarna nyligen om inställningen till Europa i Norge är en väckarklocka.
Vi kan inte längre släta över det faktum att medborgarna börjar tycka att eurons kostnader är för höga för Europa.
Stabilitets- och tillväxtpakten, som har kommissionen till väktare och Europeiska centralbanken som ivrig förespråkare, återspeglar ett ädelt och grundläggande ideal, men det sätt på vilket den är utformad är inte tillfredsställande, eftersom den inte klarar att hantera krissituationer som den vi just nu befinner oss i.
Att fastställa breda riktlinjer för de offentliga utgifterna är viktigare än underskottets nivå.
Pakten tar inte hänsyn till denna princip.
Att skapa underskott för att sänka skatter - en politik som när den genomförs isolerat medför endast några få ekonomiska fördelar och alltid skapar orättvisor - är en sak; att godta underskott som följden av investeringspolitik som verkligen bidrar till ekonomisk återhämtning är något helt annat.
De keynesianska fördelarna med ökande offentliga utgifter upphör över en viss nivå, det är sant; det är dock också sant att det aldrig kommer att gå att sätta i gång efterföljande initiativ för att främja ekonomisk tillväxt - något absolut centralt för återhämtning - utan att öka de offentliga utgifterna.
Dessutom är det mycket underligt att det i dag talas så mycket om ekonomiska tillväxtinitiativ, när de reformer och mål som fastställts för just det syftet i Lissabonstrategin fortfarande är så långt från att nås.
ECB måste alltså visa den realism och pragmatism som dess blivande ordförande anser vara nödvändig, om det ekonomiska system som grundar sig på den gemensamma valutan och den gemensamma penningpolitiken, vilket har utarbetats med så stor möda och svårighet, inte skall hotas av kollaps.
Det ansvaret ligger i Trichets händer.
Lycka till!
