# ID: svediakorp-gov439352
# author: Zrihen (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina damer och herrar!
Kammaren har redan diskuterat betänkandet av Kirkhope om stöd vid transitering i samband med återsändande med flyg.
Jag är rädd att denna fråga har skapat stora rubriker i Belgien på senare tid: vi måste komma ihåg hur Semira Adamu behandlades och de ödesdigra konsekvenser detta fick, som vi känner till.
Det är tydligt att dessa utvisningsåtgärder, i praktiken, sällan genomförs med den respekt och värdighet som varje enskild individ har rätt att förvänta sig, särskilt från det här EU-organet, som så ofta framställer sig själv som förebild i fråga om mänskliga rättigheter.
När vi å andra sidan skickar tillbaka eller avlägsnar dessa människor är vi ofta omedvetna om vad som väntar dem när de kommer tillbaka till sina länder.
Enligt min mening visar vi skamlig likgiltighet inför det ansvar vi har fått.
Bakom denna text, i centrum för utvisningarna, finns människor som transiteras, män och kvinnor som har rätt till säkerhet och respekt.
När det mer specifikt gäller villkoren för tredjelandsmedborgares utvisning och vistelse, skulle jag vilja uppmärksamma er på två mycket viktiga punkter.
För det första de oacceptabla och till och med omänskliga levnadsvillkoren för en del vuxna och barn som befinner sig på stängda mottagningsanläggningar som fungerar som transitzoner inne i ett land.
Lika viktigt är det att lösa problemet med asylsökande som bor inom transitzoner i anslutning till flygplatser.
Dessa zoner är inte avsedda som härbärge för dem och ingen kan eller bör bo i ett område där lagen inte gäller.
Skulle det inte vara möjligt att överväga andra metoder som medför större respekt för den mänskliga värdigheten?
Jag vill till sist avsluta genom att säga att de olika direktiv som vi har behandlat i nästan två år nu bör genomföras i praktiken, så att vår politik visar att vi ovillkorligen respekterar rätten till värdighet och grundläggande rättigheter samt förkastar varje handling som kan utgöra ett angrepp på människors fysiska och psykiska hälsa, och så att vi äntligen får en trovärdig och hedervärd invandringspolitik på EU-nivå.
