# ID: svediakorp-gov439322
# author: Rapkay (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 643
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
I mitt bidrag till debatten vill jag koncentrera mig på gasförsörjningsdirektivet, eftersom Karlsson, föredragande om råoljan, har fått sin grupps stöd i behandlingen av den frågan.
Jag tycker därför att det inte finns så mycket mer att tillägga till det han redan sagt.
Kommissionär De Palacio!
Ni lade fram ett mycket tungt vägande argument till förmån för direktivet: konsumentskydd och försörjningstrygghet.
Inför ett sådant viktigt argument är man nästan benägen att rygga tillbaka och förneka att man tänkte kritisera direktivet.
Vem skulle, när allt kommer omkring, protestera mot att konsumenten skyddas eller att energiförsörjningen tryggas?
Den frågan ställs inte ens.
Jag får dock intrycket att det är där som kommissionen valt fel spår.
Jag måste tala om för er, fru kommissionär, att jag tycker vi nådde ett bra resultat när vi arbetade tillsammans på direktiven för harmonisering av elektricitet och gas men jag tror vi har en mindre gemensam grund att stå på den här gången.
Jag vill helt uttryckligen hänvisa till det som föredraganden, Mombaur, sade.
Jag kan hålla med om det nästan utan förbehåll.
Jag tror att skälet till varför ni valde fel spår var att försörjningstryggheten helt enkelt inte kan definieras och organiseras överstatligt.
Försörjningstryggheten måste, på regional nivå och dynamiskt, anpassas till den ständigt ökande och minskande efterfrågan.
De skilda ramvillkoren som gäller i medlemsstaterna kräver enskilt skräddarsydda åtgärder från medlemsstaterna själva och från berörda energibolag.
Det som är avgörande är inte införandet av en gemensam europeisk norm utan en flexibel användning av infrastrukturen, en mångfald av energikällor och sättet på vilket kontrakten ramas in.
Det jag tycker är särskilt störande är dock det falska politiska budskap som jag tycker det här förslaget till direktiv sänder ut.
Vad är då den verkliga anledningen till ett direktiv av den här typen?
Till skillnad från oljan så har det hittills inte förekommit några större kriser i försörjningen av naturgas och det finns inte heller någon orsak att vänta sig en sådan inom en överskådlig framtid.
Som redan sagts så var det bara några veckor sedan som vi med stor enhällighet antog direktivet om en gemensam marknad för naturgas.
Det fanns de som sade att vi genom att öppna marknaden äventyrade försörjningstryggheten; bevisar vi inte nu att de hade rätt?
Varför låter vi inte öppnandet av marknaden göra sitt verk?
Det är i sig ett bidrag till försörjningstryggheten och engagerar direkt företag att dela ansvaret för den.
Jag tycker det verkar som att det förslag som lagts fram undergräver de delar av direktivet om den inre marknaden som handlar om konkurrens.
Jag hör själv till dem som ansåg att förslaget till direktiv skulle återförvisas.
Nu rekommenderar jag, av taktiska skäl, en annan inriktning.
I utskottet för ekonomi och valutafrågor hade vi en diskussion med Blokland och kom fram till en bred överenskommelse.
Allt jag är rädd för, mina damer och herrar, är att rådet inte är helt tillförlitligt då vissa ledamöter hela tiden signalerar att de inte vill ha direktivet som det ser ut just nu men vi får aldrig något fast bekräftelse av det.
Av den anledningen är jag rädd att, om vi nu återförvisar direktivet och rådet i alla fall antar en gemensam ståndpunkt - vilket det naturligtvis kan göra - så kommer vi att stå ganska försvarslösa när det är dags för andrabehandlingen.
Det är därför jag rekommenderar att vi borde ställa oss till direktivet på det sätt som föredraganden föreslår och som vi ju kom överens om med en övertygande enighet i utskottet.
Då kommer vi att se vilka ytterligare framsteg vi kan göra under andrabehandlingen.
