# ID: svediakorp-gov439320
# author: Kronberger (NI) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Som tidigare konstaterats så är EU för närvarande beroende av import för 75 procent av sin råolja.
Om vi fortsätter att okontrollerat elda med råolja så kommer det beroendet att öka till 95 procent år 2020.
Om vi skulle skriva en avhandling om risker och faror med ett sådant beroende och dess effekter på ekonomin och miljön så skulle en sådan avhandling omfatta tusentals sidor.
Det verkar troligt att vi inom kort kommer att nå gränsen för världens kapacitet att försörja oss med olja.
De olika prognoser från partiberoende institut som huvudsakligen inrättats för att arbeta åt råoljeintressen bör betraktas med största misstänksamhet.
Vad som står fast är att den allmänna tillgången på råolja har minskat över hela världen sedan år 2000.
Det faktum att vi inom EU börjar tänka på solidaritet och på trygghet i försörjning är därför något som bör välkomnas som en principfråga.
Problemet behöver dock ses på medellång och lång sikt; det kommer inte att kunna lösas utan att alternativa bränslen och alternativa drivtekniker utvecklas, eller utan att vi ändrar vårt allmänna rörlighetsmönster.
EU måste utveckla oberoende tekniker för användande av bioenergibränslen som utvinns ur förnybara primärenergikällor och, samtidigt, till fullo utnyttja potentialen för energibesparingar på 18 procent.
Det är här som det utan tvekan skulle vara klokt att göra de frivilliga målen bindande.
Det ändringsförslag som bygger på idén med ett fast råoljepris i euro i framtiden är mycket intressant, men man måste fundera ordentligt på vad det innebär när det gäller global politik och ekonomi i allmänhet.
Jag tror inte att det blir en så väldigt enkel väg att ta.
EU: s förbrukning av naturgas ökar också kraftigt.
Om råolja blir en sällsynt resurs, alltså om det inte längre finns att få tag på i tillräckliga mängder, så kommer efterfrågan på naturgas att öka i ännu snabbare takt, men de som tror att naturgas helt enkelt kan ersätta råolja som resurs är ute på hal is.
Vi kan inte lösa våra energiproblem genom att övergå från olja till gas.
Under senare år har det dock skett stora framsteg i utvecklingen av förnybar biogas.
Vi har dock inte insett det riktigt ordentligt än.
Då tekniken är ganska ny behöver den - av just det skälet - ett massivt stöd från EU: s forskningsmedel.
Biogas är en lagrings- och förnybar energikälla och är därför av särskild strategisk betydelse och har därför ett särskilt strategiskt värde.
Biogas kan på lokal och decentraliserad nivå utvinnas ur biogent material såsom gräs, biologiskt avfall och trä.
I dag tar vi för givet att gas och olja säljs till relativt låga priser men jag tror att, nu när bristerna börjar bli tydliga - och olje- och gaspriserna har tredubblats de senaste åren - lokalt producerade förnybara energikällor kommer att bli en mer konkurrenskraftig lösning.
Låt mig nu övergå till försörjningstryggheten.
När det gäller hur saker hänger samman mer allmänt så tror jag att frågan om huruvida EU skulle behöva beredskapslager av råolja för 90 eller 120 dagar är relativt oviktig.
Argumentet att det av kostnadsskäl inte vore förståndigt att hålla beredskapslager som räcker i 120 dagar är ett som vi naturligtvis kan diskutera.
Förutom det tycker jag dock att det är bedrägligt att tro - en tro som kommissionen uttryckt i sitt förslag - att ökade beredskapslager från 90 till 120 dagar kommer att hjälpa oss att föra en aktiv oljeprispolitik.
Om det skulle bli fråga om en verklig brist på råolja så skulle inte ens 120 dagars beredskapslager kunna ge mer än en minimal lättnad.
Även i det här fallet skall det betonas att vi å ena sidan måste bestämma hur vi skall minska den totala förbrukningen av råolja och naturgas och, å den andra, införa en produktion av ersättningar på ett hållbart sätt.
Avslutningsvis skulle jag vilja upprepa något som jag är helt övertygad om och som visat sig under de senaste åren, nämligen att energipriset kan förändras dramatiskt under de kommande åren till följd av den ökande instabiliteten i de råoljeproducerande länderna.
Vi ser det nu i Mellanöstern, vi kan se att det håller på att ske i Centralasien, en potentiell oroshärd, och vi ser det även i Afrika.
Därför välkomnar jag i grunden alla tre ståndpunkterna som tankeväckande - ett uttryck som jag tror redan har använts av dem på andra sidan.
Det är nämligen tankeväckande som var och en av dem är - på rätt eller fel sätt tycker jag inte är så viktigt - och utifrån dessa måste vi utarbeta en långsiktig energistrategi för Europa.
