# ID: svediakorp-gov439318
# author: Karlsson (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 780
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman, fru kommissionsledamot, ärade kolleger!
Energifrågorna är en av EU: s nyckelfrågor.
Vi måste ta hand om miljöperspektivet och försörjningstryggheten, utveckla nya energikällor, framför allt förnybara, använda den energi vi har på ett klokare och effektivare sätt m.m.
I denna omfattande fråga ingår även oljan, också försörjningstryggheten för oljan.
Behöver Europa gemensamma regler för oljeförsörjningen och en ökad samordning?
Så kan man kort formulera diskussionen kring förslaget till direktiv om en tryggad oljeförsörjning i Europa.
För de flesta skulle nog svaret vara givet.
Det är klart att det är bra om vi har mer av solidaritet i Europa, också när det gäller energiförsörjningen, men samtidigt kommer vi in på områden där medlemsstaterna anser att varje land skall vara suveränt att avgöra graden av gemensamma åtaganden.
I mitt betänkande görs ett försök att balansera dessa motsättningar.
De flesta är överens om att det är nödvändigt att få till stånd en bättre samordning av energiförsörjningen i Europa, men samtidigt vill medlemsländerna i stor utsträckning behålla kontrollen.
Detta är särskilt tydligt när det gäller oljeförsörjningen.
Mitt betänkande ändrar förslaget till direktiv på ett antal punkter.
Jag har genom en rad ändringsförslag försökt finna den balans mellan medlemsländerna och det gemensammas intressen som krävs för att nå fram till en lösning som kan fungera bra för oljemarknaden och för de olika ländernas behov.
Förslagen att öka beredskapen för oljeförsörjningen att bygga upp större lager - från 90 till 120 dagar - kan verka bra men innehåller också nackdelar.
Det kostar relativt mycket att öka lagren, och det påverkar miljön både vad gäller transporter och lagring.
Jag väljer därför att behålla det nuvarande åtagandet med 90 dagar.
Förslaget att kunna frigöra oljelagren även om det inte föreligger en fysisk brist kan synas bra vid första anblicken, men också vad gäller det är det tydligt att en sådan ordning innebär stora problem och risker.
Marknaden har inte alltid rätt.
Det har vi upplevt i många s.k. oljekriser.
Det är samtidigt oerhört svårt att bygga upp ett regelverk och enas om tydliga och objektiva kriterier som fungerar i alla de olika situationer som vi kan tänkas hamna i när oljepriserna stiger snabbt.
Jag avvisar därför kommissionens förslag att möjliggöra en frigöring av oljelagren, även om det inte föreligger någon fysisk brist.
Mitt förslag tar fasta på behovet av en ökad samordning och solidariskt ansvarstagande för oljeförsörjning inom unionen.
Detta kräver förändringar i det nuvarande regelverket utan att den rådande ordningen, där också länder utanför EU och Europa deltar, förändras negativt.
Befintliga strukturer och åtaganden skall gälla även i fortsättningen, men samordningen måste förbättras.
I utskottet har ett antal ändringförslag antagits som balanserar gemenskapsintressen och nationella intressen.
Flertalet av mina egna ändringsförslag antogs - de mest betydelsefulla.
Några av mina ändringsförslag förkastades.
Jag väljer att återinföra endast ett av de ändringsförslag som förkastades i utskottet.
Det handlar om hur ansvaret för beredskapslagringen är organiserat.
Kommissionen vill att ett offentligt organ skall ha denna uppgift.
I dag ser det olika ut i medlemsländerna.
Jag tycker att det mycket väl kan se olika ut också i fortsättningen.
Mitt ändringsförslag syftar till att ge medlemsländerna möjlighet att välja den metod som man anser bäst passar det egna landet, utan att det innebär nackdelar för andra medlemsländer.
Jag föreslår därför i ändringsförslag 28 att det är upp till medlemsländerna att välja om det skall vara ett offentligt organ som har denna uppgift eller om man i det enskilda medlemslandet väljer en annan form.
I två ändringsförslag föreslås att direktivförslaget förkastas.
Det handlar om att förslagsställarna anser att det redan finns ett fungerande regelverk och att det inte behövs några förändringar.
Mot detta kan invändas flera skäl.
För det första är det på många sätt belagt att det finns brister i det nuvarande regelverket, både vad gäller samordningen inom unionen och vad gäller en solidarisk fördelning i en krissituation.
För det andra - och det tycker jag att parlamentsledamöterna bör fundera över - frånhänder vi oss i så fall sannolikt möjligheten att påverka på detta viktiga område.
Det tycker jag är anmärkningsvärt.
Fru talman!
Om parlamentet antar detta betänkande om förslaget till direktiv, med de föreslagna ändringarna, blir konsekvensen av det att vi också skall upphäva ett antal tidigare direktiv, nämligen direktiven 68 / 414 / EEG, 98 / 93 / EG och 73 / 238 / EEG.
