# ID: svediakorp-gov439317
# author: Mombaur (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 701
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru vice kommissionsordförande!
Tack så mycket.
Försörjningstrygghet för naturgassektorn kan säkerligen vara en fråga för Europeiska unionen, vilken, som helhet betraktad, till ungefär 75 procent är beroende av att importera sin naturgas, fastän det - till skillnad från olja - inte finns någon leverantörskartell.
Jag kan tillägga att leverantörsländerna själva är beroende av export till EU, eftersom naturgas bara har ett värde om den transporteras och säljs.
Å andra sidan, de länder som levererar till oss är Ryssland, Algeriet, Libyen och länderna kring Kaspiska havet, och deras stabilitet är en viktig fråga för EU.
Det är beklagligt att kommissionen inte diskuterar allt detta i sitt förslag.
Bakom förslaget ligger i stället huvudsakligen avbrott i leveranserna till EU-marknaden.
Fru vice ordförande!
Som talesman för det behöriga utskottet måste jag tyvärr säga att förslaget som det ser ut nu inte har funnit några anhängare i denna kammare, och att några av oss förkastar det fullständigt.
Det är inte den ståndpunkt som har intagits av huvudutskottet, vilket föreslår att kammaren bör sända ett meddelande till kommissionen, rådet, marknadsaktörerna och även till levererande och producerande länder genom att hantera frågan på ett nytt och annorlunda sätt, vända upp och ned på förslaget och - låt mig säga detta särskilt tydligt - avhålla sig från att skapa en kategori av interventionistiska europeiska åtgärder.
Detta handlar alltså om tre saker: en är att inte betrakta förvaltning så mycket som något som huvudsakligen handlar om att inneha och förvalta reservlager, det vill säga, att hindra investerare från att göra det som de egentligen skall göra och framhålla statliga organs ansvar, utan hellre att göra raka motsatsen genom att uppmuntra företag att investera genom att framhålla deras roll och ta hänsyn till det faktum att de redan gör mycket för att trygga försörjningen.
Sätten de gör detta på varierar, inbegripet mångfalden av försörjningskällor, internationella oljeledningar och lagringstankar, leveransavtal på lång tid och liknande.
Kommissionens förslag lyckas framför allt inte att på en grundläggande nivå gå in på det faktum att försörjning som helhet verkligen har ett pris.
Parlamentet kan inte godkänna att instrument som upphäver marknadspriset, förhindrar marknader från att signalera priser och avbrott och som inte hänvisar till gängse priser inom försörjningssystemet som helhet överlämnas till europeisk nivå - som representeras av kommissionen.
Den andra viktiga strategin bör vara att ta itu med ansvarsuppgifter för medlemsstaterna, som har gjort, och kan göra, en hel del på detta område.
I detta kritiska ögonblick måste jag, fru vice ordförande, uppriktigt klargöra att så tidigt som 1998 - vilket bara är några år sedan - delade kommissionen den allmänna enigheten i fråga om att det som medlemsstaterna gör inom detta område är alldeles tillräckligt.
Detta angavs förvisso helt officiellt av rådet (energi).
Till detta måste också de olika faktiska förhållandena i medlemsstaterna tas med i beräkningen.
Min tredje punkt är att det då kunde vara vår uppgift att skapa en ram för skyldigheter för företag på EU-nivå, som vi skulle kunna utrusta medlemsstaterna med, så att dessa i sin tur skulle kunna införa detta som en skyldighet för sina egna företag.
Bestämmelser skulle också kunna fastställas av Europeiska unionen för att bemyndiga medlemsstaterna i krissituationer, under förutsättning att företagen inte kan reagera själva, eller inte i god tid.
Europeisk lag skulle endast i extrema fall och i allvarliga krissituationer kunna tvinga medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder - jag betonar att det skulle vara europeisk lag som skulle tvinga dem att agera.
Jag hoppas att jag inte har missuppfattat vad ni just har sagt, men vi förkastar eftertryckligt era förslag om att man från europeisk nivå borde intervenera i medlemsstaternas regeringsarbete, och snart kommer det att finnas 25 medlemsstater.
Det går inte att göra på det sättet.
Den enhälliga åsikten hos alla de utskott som har övervägt detta var att parlamentet inte under några omständigheter får godkänna en sådan sak.
