# ID: svediakorp-gov439296
# author: Ainardi (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 572
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, mina damer och herrar!
Liksom föregående talare vill jag gratulera föredraganden Sterckx till det arbete han har utfört under mycket svåra omständigheter, och till hans uppmärksamhet under de många debatter som har ägt rum i frågan.
Jag tror att betänkandet kommer att möjliggöra verkliga framsteg för att uppnå större säkerhet till sjöss.
Jag skall därför begränsa mig till att upprepa några punkter där jag känner att det fortfarande finns utrymme för förbättringar.
Tiden som gått har avslöjat nya aspekter på Prestiges förlisning, och vi känner nu exempelvis till vilken häpnadsväckande mängd bränsle som läckt ut från tankarna som, har man sagt oss, skulle ha varit tömda.
Jag tror också att det nu är mer lämpligt än någonsin med en tillfällig undersökningskommitté.
Den är av avgörande betydelse för att kunna bestämma orsakerna till och konsekvenserna av förlisningen så objektivt som möjligt, så att vi kan fatta de bästa besluten för framtiden.
Den europeiska allmänheten skulle få svårt att förstå varför vår församling inte föreslår eller godtar att det skulle tillsättas just en sådan kommitté.
Den andra punkten är följande: hur kan vi undgå att märka att det inte är de som är ansvariga för dessa katastrofer som får bära de tyngsta finansiella, ekonomiska och sociala bördorna?
Oansvarighetens och straffrihetens välde måste få ett slut.
Det är ett faktum att de flesta liknande olyckor inte har naturliga orsaker, utan ofta är resultatet av åtgärder och företagsledningsmetoder som enbart är inriktade på vinst, till förfång för all annan hänsyn.
Följaktligen minskar oupphörligt medlen för investeringar i fartygskvalitet, för underhåll av fartyg och för sociala villkor och utbildning av sjömän.
Genom detta vinstintresse straffas de hederliga människorna inom affärsverksamheten - och det finns några sådana - som faktiskt investerar i säkerhet.
Vi måste därför nu organisera ett ersättningssystem där de som bär ansvaret, befraktarna, rederierna, ägarna och försäkringsgivarna får betala för all skada som uppstår.
Offren bör få lämplig och full kompensation.
Fastän Sterckx i sitt betänkande med rätta tar upp frågan om bekvämlighetsflagg och hur den skall kontrolleras, tror jag att vi bör gå längre och förbjuda fartyg som bär sådan flagg i europeiska vatten, som parlamentet begärde i en tidigare resolution.
Vi kommer inte heller att kunna lösa problem till sjöss utan hjälp från sjömännen, utan deras kunskaper, deras skicklighet och deras företrädare.
Alla beslut bör tas i samarbete med dem som förtjänar sitt uppehälle till sjöss och som är engagerade.
Jag tror att detta inte är fallet så ofta som det borde.
Till sist vill jag fästa uppmärksamheten på ytterligare en punkt.
Dessa debatter om sjösäkerhet belyser vikten av åtgärder som innefattar ett samhällsansvar och ett socialt ansvar.
Det som förespråkas i dag är emellertid en avregleringspolicy.
I konkurrensens namn finns det en permanent strävan efter att minska kostnaderna.
Är högre kostnader inte just det pris som vi måste betala för att öka säkerheten?
Jag tror att Europeiska unionen, både i fråga om säkerhet till sjöss och andra frågor, måste upprätthålla en ståndpunkt som innefattar offentligt ansvar, där det klart och tydligt sägs att de huvudsakliga kriterierna är säkerhet, den värld vi lever i och de människors liv som lever här.
