# ID: svediakorp-gov439279
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,477
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
Jag skulle vilja börja med att tacka Sterckx för det storartade betänkande som han har lagt fram och även alla parlamentsutskott som har deltagit i detta arbete under många månader.
Jag skulle vilja påminna er om den aktuella situationen i fråga om kampen mot miljöförstöring till havs.
Det är viktigt att notera, herr Sterckx, att före Prestige hade vi Erika, och inte heller då fanns det någon nödhamn för att ge skydd åt ett fartyg i nöd.
Tyvärr har det även funnits många andra fall före Prestige och Erika där det inte bara saknades en nödhamn, det fanns inte heller någon politisk vilja, varken från parlamentets eller från rådets sida, eller från någon annans sida, för att vidta åtgärder som skulle ha kunnat förhindra det som inträffade med Erika och Prestige.
Detta är det första som måste sägas.
Som ni vet har de åtgärder som vi föreslog, och som kallats? Erika I- och Erika II-paketen?, blivit godkända, med undantag för Europeiska ersättningsfonden för utsläpp från tankfartyg.
Framsteg har ändå gjorts på denna sista punkt under de senaste månaderna och åren tack vare den kraft som kommissionen har lagt ned - med stöd av, det skall sägas, EU-medlemmarna av Internationella sjöfartsorganisationen - på att garantera att taket för Internationella fonden för ersättning av skada orsakad av förorening genom olja höjs till 920 miljoner euro, vilket mer än tredubblar den nuvarande fonden.
Utöver Erika I och II-paketen lade kommissionen fram andra förslag precis efter katastrofen med Prestige, och de undersöks för närvarande av rådet och parlamentet.
Jag måste dock påpeka att ett av dessa redan har antagits och kommer att träda i kraft 20 dagar efter dess offentliggörande, vilket blir i slutet av denna månad eller i början av nästa månad.
Detta förslag kräver användning av oljetankfartyg med dubbelskrov vid transport av tung eldningsolja och påskyndande av tidsplanen för att slopa tankfartyg med enkelskrov.
Om detta hade föreslagits och genomförts efter katastrofen med Erika kunde vi enligt min mening har förhindrat olyckan med Prestige.
Resultatet, mina damer och herrar, är att vi inte kan vila på våra lagrar eftersom olyckan med Prestige tyvärr inte förhindrades efter det som inträffat med Erika.
Vi kan emellertid säga något mycket viktigt; och det är att denna gång fattade vi beslut, denna gång agerade vi.
Detta är den stora skillnad mellan vad som har hänt vid tidigare tillfällen och vad som händer nu.
Kommissionen följer och övervakar förvisso genomförandet av de åtgärder som vi antagit; med andra ord följer kommissionen de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas regeringar och anpassar dem till det som har antagits.
I detta avseende måste jag säga er att vi har varit tvungna att inleda tio överträdelseförfaranden mot tio medlemsstater som inte har införlivat de nya bestämmelserna om övervakning genom hamnstatskontroll och klassificeringssällskap tillräckligt.
Detta hör faktiskt samman med de två centrala delarna för att lösa denna fråga: hamnkontroller som alltså möjliggör förebyggande.
När det gäller situationen på ort och ställe nämnde ledamoten att flera metoder för att hämta upp den olja som fortfarande finns inne i vraket övervägs, och att de behöriga myndigheterna kommer att vidta åtgärder inom en snar framtid i enlighet med de två lösningar som finns.
Jag skulle också vilja påpeka att de berörda stränderna har rengjorts.
Detta betyder dock inte att det inte längre finns något flytande utsläpp från Prestige i havet, i synnerhet runt Vizcaya, längs Atlantens kustområden, som rör sig med strömmarna och vindarna och som kan orsaka föroreningar längs vilken europeisk kust som helst när som helst.
Jag skulle kort vilja återknyta till några av de punkter som har tagits upp av den ärade ledamoten.
Han frågar vad som gick fel, och han svarar att det inte fanns någon nödhamn.
Jag tror att någonting annat gick fel innan bristen på nödhamn uppstod: ett dåligt underhållet fartyg seglade på farliga hav.
Sedan, efter misstaget, märkte vi att det inte fanns någon nödhamn, precis som det inte fanns någon nödhamn vid olyckan med Erika, men denna gång är situationen mycket allvarligare, precis som det inte fanns någon nödhamn en och en halv månad senare vid olyckan med Vicky, när vi stod inför ytterligare en allvarlig situation.
Gudskelov var det inte någon större katastrof, men detta var enbart tack vare att havet var stilla och att det fanns möjlighet att hälla ut lasten på öppet hav, inte för att det fanns en tillgänglig nödhamn för att skydda ett fartyg lastat med olja i svårigheter lite mer än en och en halv månad efter det som vi upplevt med Prestige.
Därför är det absolut nödvändigt att vi etablerar nödhamnar och upprättar en beredskapsplan för att skydda fartyg i nöd.
EU: s medlemsstater åtog sig den politiska uppgiften att sända dessa planer till oss före den 1 juli i år, även om de ur rättssynpunkt har fram till februari nästa år på sig.
De har allihop svarat, om än utan samstämmighet.
De hänvisar till olika tolkningar av gemenskapsbestämmelserna.
Vad som sades här, vad som diskuterades och vad som beslutades inom ministerrådet och detta parlament var väldigt tydligt: de skall, vid en given tidpunkt, tillhandahålla en nödhamn, en tillflyktsort för ett fartyg som befinner sig i nöd.
Vi bedömer för närvarande de planer som har utarbetats i enlighet med Internationella sjöfartsorganisationens krav, och vid nästa råd har jag för avsikt att ta upp denna punkt med transportministrarna och tala om för dem att om de inte har uppfyllt vad kommissionen anser vara kraven i den godkända texten före den 5 februari 2004 kommer vi säkerligen att inleda överträdelseförfaranden mot de stater som inte uppvisar fullständig efterlevnad.
Vi kommer därför, liksom vi gör nu, att kräva fullständig efterlevnad av de bestämmelser som gäller för närvarande i alla fall och att bestämmelserna överförs till de olika nationella lagstiftningarna.
Vid flera tillfällen har vi talat om behovet av att öka sjösäkerheten och om Europeiska unionens förmåga att ingripa vid allvarliga olyckor eller vid förorening.
Därför finns det förslag om att förändra Europeiska sjösäkerhetsbyrån för att öka dess befogenheter.
Detta är förslaget, och jag vill tacka parlamentet för det stöd som det i princip kommer att ge oss, eftersom sjösäkerhetsbyrån måste ha tillgängliga resurser, särskilt fartyg för bekämpning av föroreningar som kan verka vid svår sjögång och som inte är tvungna, som i fallet med Prestige, att ligga förtöjda på grund av vågornas storlek utan som kan verka i vågor över fyra meter.
Frågan om EU: s närvaro inom IMO är av avgörande betydelse, som den gode ledamoten påpekade.
Vi kräver ett förhandlingsmandat för ett fullständigt upptagande av Europeiska unionen i Internationella sjöfartsorganisationen.
På grundval av detta vill vi, tillsammans med medlemsstaterna, arbeta för att främja säkerhetsnormer, för att se till att flaggstaterna tar större ansvar och för att garantera bättre skydd för kuststaterna.
Slutligen skulle jag vilja tacka parlamentet för det stöd som det har gett oss och fortsätter att ge oss under åren när det gäller denna fråga.
Jag tycker att resultatet är viktigt.
Europeiska unionen har beslutat att ta itu med dessa problem i stället för att bara vänta på nästa katastrof längs våra kuster.
Vi arbetar i tiden efter händelsen med Prestige, som jag har sagt, men även nästa år kommer vi att lägga fram nya förslag för att förbättra hamnkontrollerna och för att förstärka direktivet om övervakning av sjöfarten, med målet att införa en harmoniserad europeisk trafikinformation och ett förvaltningssystem.
Vi är även beredda att tala med våra grannstater, Ryssland till exempel, om frågor som denna, och att upprätta en rättslig ram för utredningar till följd av olyckor samt tillämpandet av minimikriterier för flaggstater inom Europeiska unionen.
Jag tackar er för det arbete som ni har utfört, och jag skulle vilja påpeka att när det gäller besättningsfrågan så har vi den säkerhetsaspekten som gäller fall där besättningen inte talar samma språk: säkerheten i en nödsituation äventyras allvarligt när order inte kan ges eller tas emot på ett fullgott sätt.
Detta är något som vi tittar på, och vi har föreslagit vissa åtgärder i detta syfte.
Än en gång, mina damer och herrar, hoppas jag att jag kan lita på ert stöd för att hjälpa oss med fortsatta framsteg inom detta område.
(Applåder)
