# ID: svediakorp-gov439230
# author: Posselt (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 492
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Västafrika är ett exempel på de djupa motsättningarna i denna region.
Å ena sidan råder de bästa förutsättningar för att en regional marknad skall kunna växa och utvecklas, och vissa stater har med afrikanska mått mätt lyckats göra goda framsteg under de senaste åren.
Å andra sidan finns det stater där inte bara staten är i kris, utan där dessutom varje tillstymmelse till rättssäkerhet hotar att försvinna.
Ett exempel på det är Sierra Leone, ett annat Liberia.
Vi måste fundera över hur vi skall förhålla oss till denna situation.
Vi måste vara på det klara med att Liberia redan vid grundandet hade en medfödd defekt, eftersom ättlingarna till de svarta afrikaner som återvände från Amerika redan från början hamnade i en våldsam konflikt med de infödda invånarna, och denna stat har aldrig enats internt.
I dag har Liberia dessutom våldsamma konflikter, organiserad brottslighet, mäktiga naturresursintressen, och det finns en risk för att man, trots alla ansträngningar som för närvarande görs och även om man kanske kan uppnå en period utan krig, ändå inte faktiskt går till botten med det verkliga problemet, nämligen inrättandet av en någorlunda fungerande rättsstat.
Hur viktiga trupperna än är klarar de inte uppgiften ensamma.
Vad landet behöver är att en stat byggs upp och att institutioner inrättas.
Det faktum att en stat inte uppstår av sig själv ser vi också i Somalia, där det inte har funnits någon som helst rättssäkerhet under de senaste tio åren.
Det är en typiskt europeisk uppfattning att det alltid måste finnas välstrukturerade stater överallt, trots att vi själva behövde årtionden för att åter kunna upprätta ett fungerande statssystem efter det trettioåriga kriget.
Därför skall vi för det första inte inta någon arrogant hållning i dessa frågor, och för det andra måste vi visa prov på en viss sund realism.
Vi måste först stoppa våldshandlingarna och lindra den värsta nöden, men därefter kommer en process att inledas för att återupprätta någorlunda fungerande politiska institutioner, en process som kommer att vara i årtionden.
Det kommer inte att lyckas utan vårt omfattande stöd, men inte heller utan befolkningens vilja till självhjälp.
Det kan inte heller lyckas utan hjälp från landets grannar, utan regionalt samarbete eller utan att det skapas en regional gemenskap i Västafrika.
Detta har dock två sidor, eftersom statsgränserna inte är desamma som de etniska gränserna, varför det finns en risk för att stödet till geografiska områden missbrukas - såsom skedde i Kongo - i syfte att inrikespolitiskt stärka besläktade folkgrupper på andra sidan gränsen och rubba jämvikten mellan nationaliteterna.
En sund blandning av hjälp utifrån, hjälp till självhjälp och regionalt samarbete är den enda möjligheten för denna krisdrabbade region att åtminstone på medellång sikt komma på fötter igen.
(Applåder)
