# ID: svediakorp-gov439212
# author: Fernández Martín (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 692
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det ömsesidiga beroendet i världen är i dag större än någonsin tidigare.
Vi delar samma problem: fattigdom, hunger, militära konflikter, invandring, överförbara sjukdomar, miljökatastrofer, etc.
Det arbete som görs för att lösa dessa problem måste samordnas och alla måste delta i det.
I detta sammanhang har frågan om utvecklingsstöd blivit viktigare än någonsin.
Jag tycker att det här var helt rätt tidpunkt för kommissionen att utarbeta sitt meddelande till rådet och parlamentet, som vi i dag diskuterar.
Det betänkande jag i dag lägger fram för utskottet för utveckling och samarbete är ett resultat av arbetsinsatser och bidrag från såväl politiska grupper som mina kolleger.
Jag är särskilt tacksam och glad för det.
Som vi vet är Europeiska unionen och dess medlemsstater världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd.
Den europeiska modellens traditionella mekanismer har dock inte alltid gjort det möjligt att fullt ut nå de önskade samarbetsmålen.
Det är svårt för oss att garantera att resultaten kontrolleras och göra en riktig utvärdering av dem, eftersom genomförandet av programmen och projekten är uppdelat på både nationella samarbetsorganisationer och fasta förfaranden, som på olika sätt knyter mottagandet av biståndet till köp av varor och tjänster i givarländerna med detta bistånd.
Enligt Världsbankens siffror, som offentliggjordes här i kammaren under ett anförande som hölls av bankens ordförande Wolfensohn, skulle obundet bistånd innebära en minskning av transaktionskostnaderna med upp till 25 procent.
Vi välkomnar därför kommissionens initiativ, som kan bidra till att ge liv åt diskussionen om denna fråga.
Den diskussionen pågår nu bland medlemsstater och multilaterala organisationer.
De har långtifrån nått någon överenskommelse som skulle vara bindande för alla parter, och då särskilt för de största givarna.
Jag är övertygad om att vi i den här debatten måste hålla fast vid tanken att biståndsprioriteringarna skall vara anpassade till mottagarländernas intressen.
Den tanken kan för vilken iakttagare som helst nästan förefalla övertydlig, men den tillämpas för närvarande inte i praktiken.
Därför spelar vissa europeiska länder en viktig roll i samarbetet som offentliga biståndsgivare, men de intäkter de får tillbaka för att ge biståndet överskrider de egna bidragen till biståndsprogrammen, ibland med råge.
Jag tror att vi alla känner till denna praxis, och det är ett tydligt bevis på en viss cynism i givarländerna, det vill säga våra egna länder.
Därför måste vi anstränga oss för att försöka råda bot på denna situation.
Självklart uppstår inte den här utvecklingen till följd av en medveten och ond önskan om att saker och ting skall gå snett, utan på grund av en hel rad orsaker som vi inte kan gå in på här.
Huvudsaken är att vi använder våra erfarenheter för att driva på genomförandet av dessa idéer, samtidigt som vi beaktar vissa överväganden, som de vi nämner i punkt 4 i betänkandet, för att garantera att våra mål nås och undvika vissa oönskade effekter.
Med andra ord vore det exempelvis till hjälp om kommissionen beaktade nödvändigheten av att behandla sektorsövergripande och geografiska eller regionala budgetposter likvärdigt, så att öppna anbudsförfaranden kan införas och garanteras, vilket inte alltid är fallet.
Dessa anbudsförfaranden kommer att gälla alla medlemsstater och kandidatländer, alla utvecklingsländer och alla industriländer, under förutsättning att de möter ett gensvar hos tredje länder och att de godkänns av mottagarländerna.
Avslutningsvis vill jag uttryckligen nämna en begäran från många utvecklingsländer och icke statliga organisationer.
Denna begäran är att lokala leverantörer och tjänsteleverantörer skall ges företräde vid tilldelning av kontrakt både i mottagarlandet och i grannländerna i samma region, under förutsättning att tillräckliga utbildningsåtgärder sätts in för att garantera att projekt slutförs på ett tillfredsställande sätt, och inte lämnas oavslutade, vilket är frustrerande.
Det finns många och uppenbara skäl till denna begäran, och det vore nästan övertydligt att räkna upp dem.
De kan dock sammanfattas i en önskan om att bidra till utvecklingen av de lokala marknaderna i dessa länder.
