# ID: svediakorp-gov439194
# author: Boudjenah (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2003-09-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 484
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I juli förra året ställde jag en muntlig fråga till kommissionen om förlängningen av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Israel.
Svaret innebar i huvudsak att kommissionen ansåg att utvecklingen av förbindelserna med Israel skulle utgöra ett viktigt bidrag till fredsprocessen i Mellanöstern.
Ni har sagt oss ungefär samma sak i dag, herr Nielson.
Även om jag instämmer i tanken att kunskaper och kunskapsutbyte bidrar till att bygga upp en bättre värld, på samma sätt som det ekonomiska samarbetet, är jag särskilt förvånad över svaret.
Man bortser där fullständigt från Europaparlamentets resolution från april 2002, som det uppenbarligen finns anledning att erinra om här, med tanke på den allmänna titeln på debatten.
Vi vet alla att i punkt 8 i resolutionen bad parlamentet rådet och kommissionen att snarast inkalla associationsrådet för att ge sin ståndpunkt till den israeliska regeringen, genom att be denna att respektera resolutionerna från FN, och att parlamentet i detta sammanhang krävde att associationsavtalet skulle skjutas upp.
Var står vi nu, ett och ett halvt år efter att detta krav ställdes?
När avtalet inleddes 1995, precis efter processen i Oslo, betraktade somliga det som ett bidrag till att bygga upp freden.
Men i dag är situationen fullständigt annorlunda.
Vilken typ av samarbete talar kommissionen om?
Partnerskap kan endast utformas på grundval av ett ömsesidigt förtroende och delade rättigheter och skyldigheter.
Men den israeliska regeringens brottsliga inställning visar varje dag inte bara att den föraktar unionens oro, utan också att den bjuder över i den dödsbringande situationen.
För över ett år sedan byggde Israel upp en mur på Västbanken med säkerhetsaspekter som förevändning.
I verkligheten handlar det om en järnridå, som massakrerar de palestinska territorierna och jagar tiotusentals invånare från sina hem.
På detta sätt annekteras nya territorier.
Det är på tiden att parlamentets resolution ges en gripbar form.
Det finns likartade fall.
Under 1990 tillämpade kommissionen parlamentets rekommendation att delvis frysa det vetenskapliga biståndet till dess att palestinska skolor och universitet, som ensidigt stängts av de israeliska myndigheterna, fullständigt skulle öppnas igen och förbli öppna.
Det tog åtminstone några månader innan de kunde öppnas på nytt.
I dag, när man brutalt bryter mot klausulen om respekt för de grundläggande rättigheterna i allas åsyn, på vilket sätt är begäran om att detta skall skjutas upp överdriven?
På vilket sätt är det överdrivet att kräva att rätten skall tillämpas och respekteras?
Avslutningsvis, och jag skall sluta här, herr talman, är jag medveten om att rådets ansvar är överväldigande, och i dag är det skamligt frånvarande.
Som teoretisk medlem av kvartetten har unionen möjligheter att trycka på.
Men den saknar den politiska viljan att göra det.
